Äntligen for vi mot Västerhavet och den röda bohusgraniten. Små asfalterade gator ringlade sig mellan husen i små idylliska fiskelägen, det ena numera flottare än det andra. Putt putt putt putt… lät båtmotorerna på tomgång, en svag bris slog rytmiskt flagglinorna mot sina stänger, vattnet kluckade mot båt och bryggor.

När vi sett oss mätta på bryggor och sjöbodar ville vi uppåt. En vänlig kille visade ’sin’ klätterväg för att få se allt von oben. Taklök, vildkaprifol, lavar och rött gräs kantade stigen. Så här har jag inte klättrat sen barnsben, det känns nu  i helt nya muskler. Här fick jag de vykortsmotiv jag längtat efter. Minnen från västkusten, men nya platser.

Denna gång for vi bortom Uddevalla och Orust. Husbonden och jag besökte bohuskustens pärlor Grundsund och Fiskebäckskil. Samt efter bilfärja över Gullmarn även Lysekil – Staden vid havet. Indendera tidigare besökt av någondera. Havets Hus i Lysekil avhandlat i tidigare inlägg.

På caféets toadörr satt en lapp (se bild) där man söker statister till höstens nyinspelningar av Saltön… Där fick man sig en nyhet… men, nej vi letade inte efter Saltö-platser. Grundsund på Skaftö är inspelningsplats i Viveca Lärns tv-serie Saltön.

Världens sötaste turistkarta över skärgården mötte oss på stor skylt (se bild). På tal om det m å s t e  vi skaffa ny bilkarta. Inte visste vi att 44:an nu går utanför Uddevalla rakt mot E6:an. En hysterisk stund var vi lite vilse. Strax fann vi oss i galopperande framfart mot Uddevallabron, vars existens vi då inte ens visste om. Bron över Byfjorden har funnits i femton år!!!

”Milde tid”, kved jag, ”det är Svinesundsvarning på den där”. Pylonerna stack upp som spjut. Broar ger oss båda lite dödsångest. Vi vill absolut inte titta ner i vattnet… ooooh, vidrigt. Trots sin segelfria höjd på 51 m och nästan två kilometers längd hade bron trevliga siktskydd så man slapp få svindel. Puh.

Minnesstenen vid Grundsunds kyrka över fiskare och sjömän omkomna i sin yrkesgärning från 1800-talet och fram till modern tid var tankeväckande. Fyra sidor fulla med namn.

Inte sista gången vi reser till Västkusten. Mycket kvar att uppleva där.

 

Berit E

16 juli 2015 11:58

Så underbara utflykter ni gör! Bilderna är fantastiska. Inte minst bilderna från akvarierna.
Du har rätt förresten - visst blir man väldigt begränsad av att ha hund. Men oj, så tacksam jag är att jag har det. :)

http://kasperian2.blogspot.se

Margus

16 juli 2015 20:36

Ja, när man h a r hund kan man ju inte tänka sig att vara utan den. Så kära som de är. Jag är också mycket tacksam över alla 18+12 åren (två hundperioder). Att få ha levt så nära dem, delat liv och säng, sett in i varandras själar och älskat varandra i sorg och glädje. Men när de tar slut kan man pröva det liv man saknat.
Kul att du gillar bilderna. Fiskarna blir ens jämlikar när man ser dem rakt i ansiktet, liksom. På samma nivå :-)

 

Elisabeth

16 juli 2015 22:01

Ååå, tack snälla, för alla dessa helt fantastiskt underbara bilder. Nästan som om man var där!

http://belara.bloggplatsen.se

Margus

16 juli 2015 22:55

Kul att du gillar dem :-)

 

skogsfrun på dal

17 juli 2015 18:39

Se det var en RESA det! Jag har gladeligen följt med till gamla välkända platser. Barndomens somrar vid Gullmarsfjorden och till Lysekil där min mans föräldrar bodde. Seglade där utåt havs och vinkade till Evert Taube, som satt där på sitt sommarställe, en ö.

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

17 juli 2015 21:08

Då kände du igen dig, hoppas jag. Så kul! Vi var där för första gången i livet. Bättre sent än aldrig. Och tack vare detta fick vi mervärde på kvällens avsnitt av Saltön som spelats in på Grundsund. Härliga miljöer. Vi åker nog fler gånger till kusten. Den är ju lång så man vet aldrig vart vi ställer kosan nästa gång :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...