Sköna juveler! Trion i grodbaletten påminner om konstsim, det är bara näsklämman som fattas. Men som vanligt är djuren vida överlägsna människan – de behöver ingen klämma. Kan själv!

Fick en av grodorna, den stående, av Väninnan som tröstegåva för utståndna infektioner i sommar   . Underbar present - och så rätt! Lite bekant dessutom. Hade nämligen redan beundrat dem i butiken och tänkt, och tänkt… vilken skulle jag ta. Ett hastigt avbrott och köpet blev aldrig av. Presenten blev ett startskott...

När jag nu visste vilka trevliga kompisar den grodan lämnat var det inget att tveka på… Inga djur ska leva ensamma! Det var bara att åka till butiken och skaffa hem resten också.

Såå läckra. Härliga färger, härlig lyster. De gyllne ’naglarna’ är pricken över i. Obetalbara poser. Åsså minerna! Blir så glad var gång jag ser dem. Man kan sitta länge och titta. Verklig klass på den serien!

Arrangemanget runt om lever dock inte upp till stilen. Måste nu hitta nåt som gör dem rättvisa. En spegel under kanske…

Vi reste mot soluppgången och hem med fullmånen som sällskap. Resan mot solen blev en resa bakåt i tiden. Spännande och berikande att följa med Husbonden på minnestripp. Att han var född och uppväxt i Kolmårdsskogarna visste jag. Och med ett förflutet från några marmorbrott… men att bygdens månghundraåriga gruv- och marmorbrottshistoria var så inpå knutarna – och överallt - visste varken han eller jag. Det var farbroderns förtjänst att vi tittade in på Koppartorps Gruvmuseum med Storgruvan från 1776. Efter detta vill man gräva ner sig i traktens gruvhistoria på riktigt.

Första anhalten var Nävekvarns hamn där farbrodern campar med frugan. De erbjöd sig generöst att guida till mor- och farföräldrarnas gamla boplatser som Husbonden förr bara hört berättas om. Farfar och farmors bostad i Skyrshyttsstugan är en tungvrickare i familjehistorien. Nu lika svåruttalad, men en verklighet.

Gruvmuseets tavla med hur många gruvor, hyttor och brott som helst under 600 år var en ögonöppnare. Och Husbondens förfäder har levt i denna genuina arbetarmiljö, involverade i verksamheter på olika sätt. Berg och skog vart man såg, men luftigt tack vare närheten till Bråvikens vatten.

Vi passerade Bistaberget en lodrät klippvägg, känd bland bergsklättrare. Och ännu ett minst lika stort berg, Simonsberget, nu naturreservat. Att Husbonden bott intill Dammtorpsberget med 74 m.ö.h kände han inte till. Han var ju liten när familjen flyttade till nästa marmorbrott.

Vi är nu fyllda med namn som Koppartorps Bergslag, Tuna Bergslag, Dammtorps Bergslag. Vi besökte allt vi tidigare bara sett genom Google Maps: Tunabergs skola där Husbonden gick sina två första skolår, Tunabergs kyrka där brodern gifte sig, pensionärshemmet i Tunaberg där morföräldrarna bodde på äldre dar, Buskhyttans Sågverk där morfar jobbade. Och lilla parstugan Segelhult där föräldrarna bodde i ena halvan med tre barn och ett fjärde på väg medan nya huset Ängby byggdes – på fritiden… Man blir imponerad av all entusiasm, framtidstro och slit.

När gruvdammet borstats av axlarna besöktes brorsdotter Carro med familj i nybyggt hus i Järna där fler släktingar mötte upp. Sen raka spåret hemåt där natten mötte oss på vägen. Fulla av intryck snattrade vi oavbrutet tills viss heshet inträdde. Fullmånen visade vägen när regnet upphört och jag kan inte låta bli att testa mobilkamerans ännu ej kända gränser. Lite lättja också kanske…

Uppstigning 3.40, avfärd 5.30, åter hemma 22.30 Vicken da’… Man är rätt mör. Med tiden ska alla pusselbitarna sammanfogas till ett fint album till gagn för Dotera.

De vackra exotiska vindruvorna i växthuset är ett minne blott. Druvorna var punkterade - varenda en. Ett gäng (många) berusade getingar har roat sig å vår bekostnad så till den grad att man inte längre kom in i växthuset för att vattna tomaterna! Festprissarna drumlade omkring, omtöcknade av den ädla drycken. Det vet man ju hur det är med fulla - de går inte att lita på.

Åker getingar hur långt som helst för att få sig ett rus? Vi försökte lokalisera resrutten. Några kom från grannen rakt över åkern. Några kom från skogen. Andra från ett tredje håll. Inget bo att kväva hemmavid alltså. Det var därför vi inte haft ont av getingar runt huset. De har ägnat sig åt dryckenskap och slagit runt.

I kväll när getingarna gått till sängs skulle Husbonden klippa ner vinrankorna. Var det tänkt. Men det var fullt i baren trots mörkrets inbrott. Getingarna vägrade åka hem, de surrade ännu med gänget och raglade omkring på golvet. Husbonden grep sig ändå modigt an uppgiften. Och släpade vinrankorna till komposten. Om getingarna alls hittar hem i natten får vi inte veta. De kanske inte ens blir insläppta... Får sova ruset av sig utomhus. Man vill kanske inte stöta på dem bakfulla och griniga i morgon när de ska leta efter druvorna "Va, e' festen över...?"  

Druvorna skulle inte användas till nåt speciellt, men nu får vi inte ens känna smaken när de mognat. Bättre lycka nästa år...

Slutar aldrig att fascineras av svalornas flygövningar runt våra hustak. Filmat häromdagen.

Månatlig städning av fågelhuset genomförd - trots värmen. Viktigare än bostaden. Man har ju ansvar för sina små skyddslingar. Och de blir så tacksamma. Inte så att de niger och bockar, men de trivs. Stortrivs. Det är belöning nog! Hämtade också hem älggräs och band till nekar åt dem. Åååh, vad de älskar detta! Kanarierna var först på kvastarna... risfåglarna vilade nog middag just då :-)

Nya tekniska landvinningar... Häromdagen lärde jag mig att göra skärmdump i mobilen med ny app med direktuppladdning på facebook. Ett genombrott! Nu slipper man fota skärmen med annan kamera, ladda upp i datorn och göra separat bild.

Idag hittades funktionen hur man beräknar t.ex utförd cykeltur i Google Maps! Slut med att sitta och måtta med snöre på vanligt papperskarta... En mil idag tur och retur till "Hallbergs Håla". Det var där vi fick cykelpunka förra året vid denna tiden så det var knappt man vågade svänga in... men nu det gick bra. Krafterna prövas efter genomliden inflammation och infektion i nämnd ordning. Cykelturerna blir fler och nya hjälmarna känns hur bra som helst.

Nu hoppas man bara att den eländiga storbranden i Västmanland ska hejdas, så att man kan slippa oroas för det. Talade med vänner som bor bara två km från branden. De gör inte mycket annat än följer förloppet. Det är rent förfärligt hur dålig beredskap Sverige har för katastrofer, och nån militär går knappt att kalla in som man gjorde förr - vi har ju inget försvar kvar alls ...

Ulrik har namnsdag idag. Vi mindes vår egen lille västgöte Ulriks glada hyss med tår i ögonvrån, så himla glad och snäll. Han var ingen utställningsstjärna men lyckades få reserv CACIB en gång. Den rosetten (orange) är en av det fåtal jag sparade vid rensning nyss. Av ett tjugotal mindre viktiga rosetter sparades de v i k t i g a som hängdes på bättre ställe (vid en av mina målningar). Ny väggyta ledig på gamla platsen.

Åska - regn - fuktigt - kvalmigt. En dag sken solen och svalorna samlades för årliga flygövningar. I år från lagårdsnocken. Försökte fota men var för långt ifrån. Förr om åren var det mest ladusvalor. Nu minst lika många hussvalor. 

Nya cykelhjälmar till återupptagna turer på bôggda (den röda är min). Bra sätt att få lite svalka i hettan. Hittills har vi kört ohjälmat. Ett par dagars frist fick vi med svalka och regn, men nu är tempen på väg upp igen. Kortvarigt, sägs det… ha, vi får väl se…

Vägen mellan Kyrkås och Magra gjorde vi dock per bil. Enkom för att inspektera den nyasfalterade vägen där. Plus den från fotbollsplan till Fåglums kyrka. Avundsjuka är vi så till den grad. Och m y c k e t förvånade! Där går inte särskilt mycket trafik. Vadan och varthän...?

Alla på bôggda undrar varför inte vägen från E20 mot Nossebro (O 2504) – med avsevärt högre trafiktäthet – får ny beläggning. Det har utlovats i åratal. Vägen är så dålig att bilarna nästan välter på sina håll. Men Trafikverket kräver numera m e d f i n a n s i e r i n g från kommunerna. Vad är det för dumheter! Vägverket (som det hette förr) har väl alltid skött och upprustat vägarna utan att blanda in andra.

Så nu lägger tydligen Trafikverket hellre asfalt på vilken liten grusväg som helst – med eller utan trafik - för att slippa iordningsställa vägar med skriande behov. Då är ju 'pengarna slut'... Detta vill jag mena är utpressning och inget annat! Vad har dom emot Essunga kommun?

Ingeltorps damm i Kyrkås är alltid lika rolig att passera. Här vistas kanadagäss i mängd och gårdens djur går i hagarna som ansluter, getter, gäss och ankor samt nötkreatur. Här kan man även Bo på Lantgård.

För övrigt...

blev det marknadskaffe hos Missionskyrkan i veckan, strålande sol. Det skördas på Slätta’. Kornfälten med sin silkiga lyster är vackrast. Nya bensintappen i Fåglum börjar bli klar. Och vi har skördat löken.