Lång att-göra-lista blev ogjord. Apoteket tog all tid.

Avser att beställa mediciner mm via det statliga Apotekets webbsida framöver. För att gynna det som gynnas skall. Man är väl idealist…

Med ApoPlus-medlemskap erhålls fri frakt. På landsbygden är vi beroende av fungerande e-handel och dito webbsidor. Ansökan var inte enkel…

Formuläret krävde ett ”vårdapotek”. Hemorten har tyvärr ett privat apotek (Kronans Droghandel). Det ”räknas inte”. Fine, det hedrar Apoteket AB att man håller rågången mot de privata, menar jag! Valde då grannbyns Apoteket AB i Vara (en formsak - vi är nästan aldrig där).

Fel uppstod. ”OBS Du kan endast välja ett apotek som ägs av Apoteket AB”…!! Moment 22.

Lång mailväxling med kundtjänst är inledd. Vänlig sådan - frustration leder aldrig framåt.

Apotekets förslag: hämta fysisk blankett på närmaste apotek (i Vara, två mil bort!!) för att posta.

Mitt förslag: sänd blankett via post, eller i pdf via epost, tack.

Inte första gången jag stångar mitt huvud blodigt på Apotekets webbsajt. Men jag ska nog bli vän med den. Får se vad som nu händer. Det blir nog bra när det blir klart. Man är väl idealist...

Nu är Nalle omplåstrad. För sista gången. Mer tål han inte. Nalle är snart 60 år. Tummad, kramad och pussad. Huvudet behövde fästas bättre, men tålde inte att sys fast. Hans skinn är lika skört som min cortisonhud. Alltså fick han självhäftande bandage runt halsen. Precis som överallt där träullen tittade fram. Över hela armarna, på bröstet, örsnibbarna, den sönderpussade nosen, på ryggen… ja till och med hälarna fixades med Fixomull. Det sitter.

Om rumpan har han stickade shorts från en gammal docka. Ny är den blågula slipsen. Numera har han många vänner. Matte är nörd på gosedjur. Gammal bild bifogas på Nalle i sin krafts dagar, bara tio år gammal.

Kom inte ut så tidigt som tänkt, men det blev en lien filmsnutt på svanlägret i alla fall. I blekdiset från en uppgående novembersol, precis som det ska vara så här års. Autentiskt. Nu var svanarna längre bort och själv var jag andfådd efter promenaden efter att - helskinnad - ha klivit över en taggtråd. På kameraskärmen upptäcktes att där också visas en hel del kanadagäss. Hela tiden anlände nya svanar. Och kackelkonserten är mäktig, bara 500 meter från vårt hem. Åkern har blivit ett litet Tåkern ;-)

Rarast i videoklippet är ett par som återfinner varann efter landningskaoset. Närmare slutet, cirka 2:50 in i filmen ses han (?) i bildens centrum besviket viftande med vingarna, nästan uppgivet. Varpå hon (?) strax kliver in från vänster i filmrutan med stora kliv och påkallar uppmärksamhet och de rusar varann till mötes i en omfamning. Hellegod! Sånt gör mig alldeles bensvag. Romantik i kaoset. Så glad att jag fick med dem!

Ett hundratal svanar har slagit läger 500 meter från oss. Kackelkonsert om dagarna - även sporadiskt om natten. Känner sig väl säkra i flocken. Kan inte tänka mig att ’någon’ skulle komma helskinnad ur en attack där. Svanar slåss med starka vingar och nyps som attan. Vädret avgör hur länge de blir kvar. Ska försöka tassa dit genom skogen i morgon och se om man får någon bättre bild eller filmsnutt. Enorm vaksamhet där.

Svanläger är absolut trevligare än tiggarläger! Ett sådant skulle jag verkligen inte vilja ha inpå knuten. Sagt apropå dagens tiggerielände i landet.

Marsvinet Vera ’Vitamin’ har fått B-vitaminsprutahos veterinären. Ifall, ifall. Är ofta trött, har skorviga spenar som jag smörjer, är lätt gleshårig samt minskar i vikt trots god aptit. Man vet aldrig med de små liven exakt vad de lider av, men försöka duger.

Kycklingmarinad övas i Lilla Huset. Premiär. Ett sätt att köpa svensk kyckling istället för butikernas färdiggrillade dito – som säkert är från Thailand eller nåt. Bekvämt med stekt kyckling i frysen för snabbluncher. Och n å g o t vill man ju att de ska smaka. För första gången i livet har vi skaffat en stor flaska soya för ändamålet. Aldrig för sent att lära.

Premiär även för omlagt bensår på Vårdcentralen! Sommarens cykeltur genom skogen är indirekt orsak. Ett av såren (hudskör pga cortison) läkte långsamt och blödde på nytt när jag nyss kom emot soffan hemma. När kompressen för detta togs bort rev plåstret – av mildaste microportyp (kirurgtape i folkmun) – upp ett nytt långt sår på smalbenet. Som inte läkte på två veckor. Och nu börjat småvärka. Inget riktigt ”bensår” men svårläkt ändå. Åter för omläggning efter fyra dagar. Undrar när cortisondosen kan sänkas… Tarmdoktorn avgör. Ska snart dit. Benomläggningen får kombineras med Stora Provtagningen inför det besöket…

Trötthetsperiod. Inte mycket tid för annat än dagliga rutiner med middagsvila, fotvård, hudvård, pedikyr, ”hårbottagning i öron-näs-hals” mm. Åldringsvård på egna kroppen, som jag brukar säga. Tuppluren blir ofta två - fyra timmar. Sen tar det en timme att vakna...

Julmarknadernas glada tid. Och hembygdens. Gäller att välja. Och välja rätt.

Kunde valt Idrottsföreninga’s Medlemsfest med lottdragning i går. Men valde Brasafton med Hembygdsföreninga'. Kändes varmare så här i höstrusket. 60 pers utbytte nytt o krytt, serverades potatisgratäng och bildvisning med gamla boställen i sockna’. Dessa lokala träffar är familjära. Lite som släktkalas. Dels ä r många släkt, och om inte så har man ändå känt varann halva livet.  

”Orden tack och förlåt kommer snart att försvinna ur akademins ordlista” konstaterade Väninnan idag när vi avhandlade sociala medier. Jodå, många är fortfarande vänliga, artiga och håller stilen men i andra kretsar blåser man bara rakt på. ”Oops”, yttras kanske i bästa fall när något slarvats bort, men ofta fastslås bara fakta, typ ”jaha du försvann visst från listan, men nu är du med igen”…

Ingen förklaring. Ingen ursäkt för slarv eller misstag. Bara så. Klart. Fixat. Vi går vidare. Ofta är ju orsaken av teknisk karaktär som ingen ändå begriper, så varför ett förlåt, då…

No offense. No big deal. ”Närå, jag är inte bitter.” Livet går vidare. Praktiskt. Inget tjafs. Det är historia. Vidare, vidare… Kanske har det med tempot att göra.

Men när man halv tolv på kvällen läser ett glatt inlägg om ett trevligt möte där man själv skulle ha deltagit men sedvanlig inbjudan uteblev, då undrar man lite. För en stund. Inser strax att det finns flera plausibla orsaker till missen och sover på saken. Att man halkat ur sms-listan hade jag redan räknat ut, så… men ett litet, litet ”sorry” skadar aldrig. Ord som inte används tenderar att försvinna.

Hemförda fynd från helgens utflykt. Getskinn och rökt getfiol (jättegod) från Skattegården i Magra. Getskinn är så vackra... och i brist på egna getter... vad gör man... Något att njuta med både hand och öga.

Oemotståndlig kudde i denim med jeanslappar på. Stiligt och gediget konsthantverk. Slöjdmässan i Sollebrunn har alltid så duktiga hantverkare, i år 90 stycken. Populärt utflyktsmål. Trångt, varmt och mycket sevärt.

Miniatyrhusen (7 cm) med magneter för kylskåpet kunde ej heller motstås. Husen är separata o placeras valfritt. Gillar dem bäst i rad, men Husbonden tycker annorlunda. Små byråerna i kartong (25 cm) fångades endast på foto – bara för att de är så söta.

En tusenhövdad flock med gäss sågs på vägen dit och hem på en åker. Mobilen räckte ej till för att skildra denna mäktiga syn. Men säkert tusen... enormt.