”Orden tack och förlåt kommer snart att försvinna ur akademins ordlista” konstaterade Väninnan idag när vi avhandlade sociala medier. Jodå, många är fortfarande vänliga, artiga och håller stilen men i andra kretsar blåser man bara rakt på. ”Oops”, yttras kanske i bästa fall när något slarvats bort, men ofta fastslås bara fakta, typ ”jaha du försvann visst från listan, men nu är du med igen”…

Ingen förklaring. Ingen ursäkt för slarv eller misstag. Bara så. Klart. Fixat. Vi går vidare. Ofta är ju orsaken av teknisk karaktär som ingen ändå begriper, så varför ett förlåt, då…

No offense. No big deal. ”Närå, jag är inte bitter.” Livet går vidare. Praktiskt. Inget tjafs. Det är historia. Vidare, vidare… Kanske har det med tempot att göra.

Men när man halv tolv på kvällen läser ett glatt inlägg om ett trevligt möte där man själv skulle ha deltagit men sedvanlig inbjudan uteblev, då undrar man lite. För en stund. Inser strax att det finns flera plausibla orsaker till missen och sover på saken. Att man halkat ur sms-listan hade jag redan räknat ut, så… men ett litet, litet ”sorry” skadar aldrig. Ord som inte används tenderar att försvinna.