Säll till sinnes blir man av att se grodorna sitta och guppa på näckrosblad i tidig morgon. Svalt och skönt om fötter och mage. Ögonkontakt fick vi också... Tänk om man vore en groda och fick guppa på ett näckrosblad dessa varma dagar...

Små grodorna gjorde förresten strömhopp ner i dammen när jag kom med fiskmaten. De råkar nämligen sitta på kanten där vi ställer oss... plums, plums, plums... och så dessa härliga simtag med fötterna! Man blir rent lycklig av anblicken. Grodan hängde en stund mellan två vasstrån, med en hand om vardera strået och fötterna rakt neråt. När jag kom med kameran var situationen förstås en annan, grodan klev istället upp på bladet.

- Men, sluta fota nu så vi kan komma in!  - Är frukosten klar snart?   - Voffo gör di på dette viset?

Risfågelfamiljen var riktigt uppbragt när jag började fota också. De hade väntat länge nog på sin frukost. De små liven är för söta när de sträcker sig fram och kikar in i sitt utgångshål. Så rara miner gör ju att man går omkring med ett leende efteråt.