Nostalgifebern smittar av sig i gamla kompisgänget. Samtidigt som Eva-Britt var här hade den andra barndomsvännen Elisabeth lagt ut bilder på ’sin’ häst i bloggen. Så vältajmat! Vi är visst i bästa nostalgiåldern, ty strax hade hon hittat gamla bilder på mig och ’min’ häst Pojken.

- NÄR får jag se dem, stönade jag – grön av avund. Och strax hade hon scannat in och mailat. Gissa om hjärtat bankade lite extra när jag fick upp bilderna i datorn. Där var han, min goaste käraste häst. Vi var riktigt goda vänner. Det finns bara ett fåtal bilder på detta underverk av godhet, och jag vårdar dem ömt.

Tydligen skulle vi här försöka ta riktigt snygga bilder med lagården som lugn bakgrund. Noga med benställningen, under djup koncentration. Ganska nytt träns hade hästen fått också. Sen hade vi visst vandrat vidare för att fota ’min’ tjur – och mitt skötebarn sen kalvtiden – tjuren Ferdinand äh... Fredrik. Här ännu bara ett år gammal och fortfarande hanterlig utan nosring. Nej, jag är inte rädd på bilden, försöker bara få honom att stå snyggt. I skogsbrynet bortöver ligger vår sommarstuga.

Fjorton år och smal som en vidja… Enligt fotografen togs bilderna 1963. Förfärligt klädmode för tjejer. Man skulle vara ’damigt’ klädd – något jag hatade. Det ledigaste som fanns var väl skjortblus och så fick man hålla sig till det. Gud nåde den som klädde sig i herrskjorta. Jeans för tjejer var inte uppfunna heller. På bilderna har jag mörkgröna elastabyxor, såna där som fick ’knän’ så fort man fått på sig dem. Tack vare hällan under foten kunde man då dra och dra i byxorna uppåt för att sträcka ut dem igen. Avskydde dessa knän med följd att mina byxor ständigt var rullade uppe i midjan till en valk och mittsömmen nästan skar in i skrevet.  

Bilder på Eva-Britt och ’hennes’ häst Bozanova (Nova) medföljde. Såklart hade vi döpt om dem allihop.

 

skogsfrua på dal

14 september 2013 20:00

Riktigt nöjsamt att se dessa nostalgibilder! Somliga väldigt fina, jag tänker på bild 1 och 3. Fjärde bilden är rolig, titta på tjurens bakben och dina ;-)
14 år -jag tycker du ser äldre ut och alldeles för MAGER;-)

-63 då bodde jag i Masthugget och hade fått förste pojken ;-)

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

15 september 2013 06:06

Benföringen, ja... It takes two to tango, hehe. Mager men frisk, och stark som en oxe;-) Förresten, magra var vi väl alla på den tiden. Vi RÖRDE ju på oss. Eja, vore man sån igen. Årtalet stämmer säkert, har ingen anledning att betvivla detta.
Härliga tider med framtidshopp och gott om arbeten. Det var på den tiden när företagen var nöjda med att rörelsen gick runt, utan gigantiska övervinster. Undra på att det fanns jobb...

 

skogsfrua på dal

15 september 2013 10:13

Ja så var det.
Rör på mig nu med men det hjälper inte!
Det är något i kröppen som saktat av ;-)

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

15 september 2013 20:55

Ja, och hur väl vi än vet att det är så det ska bli så kämpar vi emot. Och det är ju bra, så länge det hjälper. Det är aldrig för sent, sa ju geriatrikern i serien om äldreomsorgen. Det gör alltid något nytta.

 

Berit E

15 september 2013 22:22

Jag var ju stadstjej (nåja, villatjej då) och envisades med att ha tunna nylonstrumpor och tunna klackpumps även vid flera minusgrader... Inte vid 14 års ålder, men väl vid 17-18...
En häst hade jag knappast sett. Än mindre en tjur.
Så olika.

Men på 70-talet var det dags! DÅ blev det landet. Ett gammalt omodernt litet torp, året runt. I många år. Med man, tre barn och en hund. Utedass, vatten i pump på gården... Oplogad kilometer på vintern. Så småningom i alla fall indraget vatten. (Ganska lätt att hålla sig smal på den tiden...) :)

http://kasperian2.blogspot.se

Margus

15 september 2013 23:16

Bättre sent än aldrig, får man väl säga. Ojdå, rena idyllen, hehe;-) Det börjar olika, men du hamnade 'rätt' till slut;-)
Men jag var stadstjej också - och har motvilligt prövat nylonstrumpor;-) Bondelivet var om somrarna i stadens utkant. Och sen var man fast.
Hur som helst ÄR vi våra minnen. Det är de som formar våra drömmar och beslut än i dag. Det är nog därför det känns viktigt att ha kontakt med sin 'forntid' genom foton och annat.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...