Jag är svag för ruiner. Det är nåt speciellt med dessa rejäla byggnadsverk som använts av människor i århundraden. Som trots bränder och förödelse stått pall för tidens tand. Där står de och vittnar om liv och betydande händelser för så länge sedan att det är svårt att föreställa sig. Ibland återstår bara grund och/eller eldstad. Ibland kan man faktiskt se hur de en gång sett ut.

Som vid Södra Härene kyrkoruin med troliga anor från 1100-talet. Platsen har utgjort en lockelse på mig i trettio år. Nu åkte Husbonden och jag dit med enbart denna som mål. Platsen är bedövande vacker, liksom ruinen. Rofyllt. En plats att vila i frid på.

Den vackra kyrkoruinen i Södra Härene ligger i Vårgårda kommun intill E20. En samlingsplats för bygdens folk i mer än 400 år tills den brändes under Kristian IV:s räder in i Västergötland 1612. Kristian skröt över att ha bränt över 3000 gårdar på sin väg. En ny och större kyrka byggdes på samma plats och användes i närmare 300 år tills blixten slog ned i ett åskväder 1905, varpå den lämnades åt sitt öde.

Hembygdsföreningen håller efter gravplatsen. Enligt inskription framgår att någon så sent som 1984 lät sig begravas här i en familjegrav.

Dörren från 1100-talet satt tidigare i S Härene gamla kyrka (ruinen) och klarade sig från branden. Den bastanta decimetertjocka dörren har troligen smyckats av kringresande munkar. Förvaras i S Härene nya kyrka, en av Västergötlands yngsta, byggd 1909-10, en kilometer från ruinen.

Så blev denna 'ruinsafari' äntligen av. Flera märkliga platser av liknande dignitet besöktes samtidigt i närheten. Återkommer till dem framöver.

 

Väninnan

11 juli 2013 19:48

Alla dessa bilder ligger som konfekt i en vacker ask. Den ena finare och smakfullare än den andra. Få se nu… nummer sju, nej förresten två, men där ligger nummer åtta och nummer tre. Omöjligt att välja. Får ta till mig dem allt eftersom. Gå in på inlägget många gånger. Det gör jag med glädje.

Margus

11 juli 2013 21:29

Njuter själv, faktiskt. Det är det bästa med bilder. Upplevelsen varar längre, liksom...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...