Har knappt någon egen tid numera. Hur roligt man än har som pensionärer, och hur bra man än trivs tillsammans så är ett obestridligt faktum detta. Väldigt lite egen tid. Det tog ett år att vänja sig vid nya rutiner, nya möjligheter, sämre ekonomi… Kanske tar det ännu ett år att finna nya sätt att få egen tid.

Husbonden fick ledigt från fåglarna idag. Årlig besiktning hos doktorn. När de dagliga sysslorna var klara tog jag itu med städning hos nymfer och papegojor. Hela Royal Suite på egen hand. I egen takt, egen planering, på eget sätt. Så nöjd med mig själv har jag inte varit på länge. Träningsvärken sitter som en smäck - i lår, knän och rygg – värre än efter hantlarna. Här går inte att köra smygstart, det ska bara göras klart. Också ett sätt att utnyttja sin egen tid!

När mörheten ändå infunnit sig var det lika bra att bädda rent i sängarna, tvätta en del och göra åldringsvård på ’my very self’. Ty i morgon vet ingen om ryggen ens kan böjas;-) Toknöjd med dagen!

För övrigt...

har Nyhetens Behag har lagt sig. Det är lugnare på Lilla Husets IT-front. Lärt mig massor på och om paddan – och det är inte färdigt än, men… det är skönt med tystnad och stillhet också. Här har snöat i dagarna två, snöslungan kördes för andra gången och stora 'norrlandsplogen' gjorde vägen. Narig vind, trots få minusgrader.

Ett 20-tal gulsparvar gästade utfodringen idag. Så många var de minsann inte under Stora Fågelräkningen 25-28 januari då vi till SOF (Sveriges Ornitologer) rapporterade 18 talgoxar, 12 blåmesar, 3 entitor, 6 gulsparvar, 2 hackspettar, 3 skator och 30 pilfinkar.

Barnbarnet Stella är sig själv igen efter hjärnhinneinflammationen. Glad och pigg. Tack och lov. Och Väninnans gubbe är hemma från sjukhuset. Arbets-EKG görs framöver eftersom ’vinterkräken’ gjorde honom så matt.

På våra sjukhus görs nu försök med matserveringen i Västra Götalandsregionen. På NÄL i Trollhättan ska patienterna kunna välja mellan 16 rätter – varje dag. Och bestämma sig så sent som tio minuter före maten! Sexton rätter! Så många rätter har inte ens restauranger. Ska detta verkligen vara nödvändigt! Och allt medan överbeläggningar och underbemanning ger vårdkaos. Hur tänkte man här?

 

Väninnan

9 februari 2013 14:32

Egen tid, tystnad och att alltid slippa välja är som små pärlor. Var odlas dessa dyrgripar nu för tiden?
Ännu en fråga. Var finns/fanns gråsparvarna?

Margus

9 februari 2013 20:36

Gråsparvar är nog sällsynta utanför städerna. Saknar dem. Mycket vackrare än pilfinkarna, och med tydliga könsskillnader också.

 

skogsfrua på dal

10 februari 2013 19:05

Var det DDT som tog gråsparvarna? Luftens råttor kallade man dem minns jag. Nä inte JAG!

Egen tid är när gubben är te bys å handlar, då passar man på! Att städa t.ex Bevare mig väl om han är hemma då och uppehåller sig överallt och bara är i vägen;-)

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

10 februari 2013 22:55

Nöden är uppfinningarnas moder;-)
Nä, jag tror gråsparvarna finns... nånstans. Man kanske får forska i saken.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...