En fågelflock omfattar individer i olika åldrar och stadier. Där finns allt från nyfödda små bebisar till uppnosiga slynglar, mogna och ansvarsfulla hanar och honor som säsongsvis ägnar sig åt fortplantning för att sedan vila och hämta krafter. Där finns individer som inte har en tanke på avel utan bara är. Där finns också de som från början har ett litet handikapp eller senare drabbas av skada och lär sig leva med det. Där finns de som varit friska och glada hela livet men småningom blir gamla och trötta för att slutligen dö i sin kända och trygga miljö bland släkt och vänner. Där finns de som får lite dödshjälp när plågor gör livet outhärdligt.

Vi följer våra fågelvänner från vaggan till graven... dvs. de som får bo kvar. I går fick vi hjälpa Piraten över gränsen. Hon var sex år och en av de vackra som förväntades bli avelshonor - hon och systern "Tjocka Charlotta".

Ingen av dem var intresserad av sex eller barn eller sånt där. De har inte gjort minsta ansats för att bidra till försörjningen. De har bara flutit med, glidit med på räkmackan, solat sig i andras glans och njutit av livet. Glada, förväntansfulla, vackra och snälla. När en hane kommit för att fria har de fräst "stick iväg" och gjort fula miner. Och sen hållit sig undan, levt sitt liv i harmoni - utan att reta någon.

Charlotta flyger inte längre upp till sittpinnarna utan håller sig på golvet. Men hon poserar glatt och plirar vänt med ögonen mot kameran. Ser ut att må prima. Piraten var betydligt tröttare på sluttampen. Hon flög in i det sista men satt ofta och sov djupt. Vi räknade med att en dag hitta henne död men pga. kraftig ögoninflammation med svår klåda fick hon hjälp med att somna in i går.

Lilla Piggy är en liten rar hona som deltagit i aveln men nu känner sig lite gammal. Hon har därtill fått någon slags överrörlighet i ena knäleden som mest är böjd åt "fel håll". Ett litet handikapp alltså. Fast det tycks inte besvära henne nämnvärt. Hon flyger, hänger på nätet, sitter på pinnar och är som fåglar är mest.

För några år sen skrev bloggen om handikappade risfågelhonan Fanny. Senaste exemplet är nymfan Sussie som skadat foten och nu försöker lära sig handskas med den. Vi minns lilla Rosa som var halvblind och ändå levde ett gott liv, samt Nacka som själv amputerade sina skadade tår, blev frisk och en duktig avelshane i några år. Handikapp är i sig inget skäl för avlivning men gott att kunna erbjuda dödshjälp när det blir tvunget.