Direktlänk till inlägg 25 juli 2007
Idag sjöng Nacka för första gången sedan han skadade sig för över tre veckor sedan. Har nu vant mig vid att leta upp honom med blicken varje gång jag är hos kanarierna. Han ser så hejig ut med sin lilla griptång med en fram- respektive en bakklo.
Mellan regnskurarna tittade solen fram och luften var skön. Då njuter kanarierna särskilt mycket och drillar i kapp. Och minsann... där satt Nacka med i gruppen och sjöng försiktigt och trevande. Ett tecken på att han nu är helt återställd och besvärsfri.
Med ens såg jag honom bara som i en dimma för tårarna som trängde fram. Tack gode Gud, och tack Nacka för din livsglädje.
Den gula t.h är Nacka tillsammans med Helmut t.v och Googles. På bilden är han bara några veckor gammal.
Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 | 10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 | 22 |
|||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|