Det var märkligt tyst när vi kom hem från köprundan. ”Höken har varit här” sa jag. Det kändes på stämningen. Alla finkar var inne utom en sebraunge som satt i chock under taket. Nymfvoljären var tom… trodde vi. De vuxna var inne, men fyra totalchockade nymfungar satt som frimärken på nät och mark. Blickstilla, ajajaj… Stackars, stackars små bebisar.

Sittande paralyserad på nätet är vilken fågel som helst ett lätt byte för en hök på utsidan. Räddningen är varje gång våra DUBBLA NÄT. Höken når inga fåglar. Men de kan ju skada sig ordentligt i villervallan. Eller dö av chock.

Gick först in till dem för att se att de var ok och få dem att röra på sig. Visa att faran var över. De var blodiga på näsorna lite till mans. Och nästan alldeles borta. När de kommit upp på pinne tänkte jag återkomma när de lugnat sig. Men hann inte vända ryggen till innan den satans höken slog till igen!

Viftande med plastkasse brydde han sig inte om. Han kom från alla håll i attack efter attack, satte sig på voljärtaket och struntade totalt i att jag var där. De stackars nuffarna hamnade krampaktigt på näten igen, skrikande i högan sky.

Husbonden tvättade bilen och märkte inget.

Då hämtades håven för att ta in dem i fågelhuset. Hökarna brukar försvinna när vi är ute, men inte denna. Han surrade som en bålgeting över mig när jag var inne i voljären. Han kom från alla håll. Gissade han att jag var en jaktkamrat, eller…? Ungarna släpptes in en efter en till tryggheten. Men det förstod ju inte dom. Trots att de var på insidan hålet ville de inte släppa taget om min handske. De trodde väl att det var höken de hade tag i. Den sista var mest enveten och jag fick släppa både unge och handske där inne för att dra igen luckan. Undrar om gänget därinne satt och glodde på handsken i skräck…

Och Husbonden tvättade bilen.

Men den dumme hökuslingen gav ändå inte upp. Han cirkulerade kring de tomma voljärerna, runt mig (!) och flög till och med utanför nymfernas fönster. På båda sidor. Elaking! De som var inne hade inte heller haft det lugnt.  De måste ju få tryggheten tillbaka... Medan jag gick runt huset och häftade upp handdukar för fönstren körde grannen förbi med sin traktor.

Då ser jag hur Husbonden saluterar grannen med högtryckssprutan i en hööög stråle…;-)

     Klicka för större bilder  

När nymfrummet var mörklagt från dagsljus tycktes stämningen därinne dämpad. Inga intryck från utsidan kunde längre störa. Alla var stilla. De drabbade ungarna blundade med hopknipna ögon. När jag kom ut satt höken åter på voljären! Jag fick upp en redig sten och siktade mot hans huvud. Pang... slog den i planket. Han hade redan lyft och gesten tycktes få honom förstå att spelet var över. Han kom inte tillbaka mer idag.

Då kunde jag gå in och packa upp ur kassarna.

Det var den värsta och mest ihärdiga hökattack vi sett på alla år. Nu i kvällsmörkret hörs hur nymferna kommit till liv igen, ungar som tigger och tjattrar, vuxna som sjunger. Nu har de natten på sig för återhämtning i nattlampans sken. Hoppas inte de har för mycket träningsvärk och blåmärken i morgon. Stackars små oskyldiga varelser.  

 

Carola

19 april 2012 22:38

Stackars alla fåglarna. Hoppas han finner ett annat ställe att jaga på. Har själv en hök här som tar småfåglarna i trädet utanför.
Kan du inte sätta upp nåt s.k skuggnät, plast så de inte ser höken, speiellt ovanifrån.
Eller lyckas bättre nästa gång med din sten... fniss..

http://www.tricken.se

Margus

19 april 2012 22:59

Vi har testat så många grejer, och vissa år har man bara tur att det är en skyggare hök, eller en bättre jägare som lyckas ta vildfåglar istället för att hoppas på tamfåglarna.
Stenen var bra, den ligger strategiskt till nu;-)

 

Berit Elisabet

19 april 2012 23:41

Det där var verkligen ett ruggigt tillbud! Ett ögonblick föresvävade mig en bild av hur jag själv skulle känna mig om en gigantisk varelse, en drake eller dinosaurie eller nåt - kom flygande genom luften för att fånga mig!!!

Klart att höken också ska få leva, men på naturens villkor.

Förresten läser jag med både förundran och BEUNDRAN om de tekniska innovationer du skaffat dig!
Lycka till, och det ska bli väldigt intressant och roligt att få se reslutaten så småningom. :)

http://kasperian2.blogspot.se

Margus

20 april 2012 19:30

Intressant och roligt att göra också, hahaha... när jag väl kommer dit. Det lär dröja för nu tränger sig verklighetens göromål på innan man kan avancera;-)
Bra uttryckt om höken; just det - PÅ NATURENS VILLKOR!

 

Ewa

20 april 2012 11:53

Fy, vad läskigt!

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

Margus

20 april 2012 19:30

Minst sagt.

 

Ruth

20 april 2012 15:24

Stackars små….
Du får skaffa dig en slangbella och pricka hökuslingen, eller ett gevär och ta den ur daga.
Synd om fåglarna som blir så rädda, vilken skräckupplevelse för dom små. Du har höken snart där igen som ofredar fåglarna, drastiska medel får vidtagas för att eliminera styggingen. Bra fotat på fåglarna, även styggingen fick du på bild.
Önskar er en fin helg.
Kramen.

http://bernamis.bloggplatsen.se

Margus

20 april 2012 19:31

Precis så har jag funderat. Och här får man mordtekniker föreslagna i kommentarer också, hehe. Stenen ligger redo...

 

Väninnan

20 april 2012 16:16

”Högtryckssprutan i en hög stråle” kanske hade varit ett bra vapen mot höken, fast i detta läge befann sig sagda spruta för långt bort. Stenen var bra tänkt, även om det kan vara svårt att träffa. Vilken otrevlig händelse som utspelade sig framför dina och fåglarnas ögon. Hoppas att allt har återgått till en lugnare tillvaro. Tur med dubbelnätet!

Margus

20 april 2012 19:33

Vi får se hur vi löser detta med höken. Kommer tid - kommer råd, brukar jag säga.

 

Kjell E

22 april 2012 07:37

Vilket äventyr.
Tur att ni har tänkt till före, med bl.a dubbla nät.
Det är lite värre för nyfödda lamm,ute. Korp, rovfåglar, Räv, alla vill de vara med.
Vi har varit "heldiga" som norrmännen säger, men faran finns där.
Handdukarna var ett bra drag.
Undrar om fåglarna säger som Rumpnissen i Ronja Rövardotter? "Nu blev det kvällen".
Hoppas ni fått en lugn helg efter strapatserna.

http://www.nabbsjuan.bloggplatsen.senabbsjuan.bloggplatse

Margus

22 april 2012 14:33

Äventyr... är bara förnamnet! Men nu är det lugnt... så länge det är lungt alltså. Man vet aldrig.
Visst sa fåglarna precis som du skrev...fniss!
Apropå tamdjur kontra rovdjur, vill jag citera en av övriga kommentarer: klart att rovdjuren också ska få leva "men på naturens villkor".
Tänker på varg, korp, räv och hök m.fl Hur skulle det vara om de livnärde sig på de vilda djuren...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...