Första (och kanske enda…?) kanarieungen har hoppat ut idag. Rena familjeidyllen utspelades för våra ögon när Filly och Robin turades om i omsorger om Lillen. De var så bedårande att det gjorde lite ont i hjärtat. Tog en hel serie bilder som jag ska sätta ihop till ett bildspel vid tillfälle. En halv dag senare hade ungen avancerat till nästa nivå, en meter upp.               Klicka för större bilder.

Nu när vi inte har så många kanarieungar att följa känns det lite snopet när över tjugo risfågelungar ligger gömda och osynliga för oss inne i holkarna. Man vill ju så gärna se - och ta del. Men risfåglarna ruvar på sina hemligheter därinne. Ofta sitter en förälder i holköppningen för att mota den nyfikne (bilder). Visst kan vi lyfta på locket och kika, men vi vill faktiskt inte störa. Och nu när ungarna snart är flygfärdiga kan de fara ut i rena skrämseln. Nej, så gör man inte! Vi får ge oss till tåls.

Nymfhonan Sussie använder sin skadade fot lite mer. Hon nyper inte lika ofta i den. Och när hon landar på holktaken för att vila går hon lite på foten. Goda tecken.

Hennes Thomas gör varje morgon en så kallad holkrunda. Han är så avundsjuk och nyfiken på de andras ungar att han susar runt till den ena holken efter den andra. Han passar på när föräldrarna är ute och tankar mat. Då sitter han på taket och kikar ner i hålet medan han pratar vänligt med grannarnas barn. Han skulle ju haft egna barn vid den här tiden, men klarade inte att fullfölja häckningen när Sussie skadade sig och det blev så tokigt. Framåt kvällen blir han så harmonisk och sitter med sin Sussie på hennes favoritplats (bild). Stackars små vänner.

 

Ruth

6 mars 2012 09:27

Duttelidutt en så söt liten unge, jag förstår att den blir omhuldat och väl omhändertagen som enda barnet från holken.
Vilken lycka att Sussi är bättre i sitt ben och att dom åter är ett par, vill tro att det snart blir nya ägg i holken. 2 mycket vackra fåglar.
En solig dag även denna dag, den måste man ta till vara med en härlig promenad.
Kram vännen och tack för underbara bilder.

http://bernamis.bloggplatsen.se

Margus

6 mars 2012 14:13

Ja ibland är tillvaron lite soligare. Kram tillbaka.

 

Erika

6 mars 2012 16:43

Nåmen åååh så söt den är kanariebebisen! Kanarier överlag är ju bland det näpnaste jag vet, oavsett de är ungar eller vuxna.
Så skönt att Sussie verkar bättre. Thomas kanske får ta igen det senare men nä, det kan inte vara lätt att längta efter bebisar och inte få några!

http://www.inka.bloggplatsen.se

Margus

6 mars 2012 20:53

Särskilt svårt är det förstås i flocken att inte få delta som andra. Småningom kanske vi får sätta Thomas och Sussie separat för att slippa frustrationen. Vi får se tiden an.

 

skogsfrua på dal

7 mars 2012 10:53

Alltid lika fascinerande att ta del av djurens liv och leverne. De har det allt bra gött era pippisar:-)

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

7 mars 2012 12:35

Man hoppas det. De slipper f-kassan i alla fall. Den som inte vill göra nytta slipper detta;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...