Skrivbordet är rent. Hjärnan är ren. Är som nyförlöst. Bokslutet är gjort! Nu börjar resten av mitt liv...

Det är rent märkligt vad en ryggsäck fylld av plikter kan bli TUNG. När något MÅSTE göras och man inte kommer undan blir ryggsäcken som full med sten. Man släpar sig fram... som i mentala handfängsel och fotbojor. Som fjättrad vid väntande plikter är det omöjligt att fly till något roligare. Försöker lite tafatt att smita till skojigare sysslor men det vill sig inte. Det GÅR INTE att njuta, FÅR INTE LOV. Inte förrän PLIKTEN är uppfylld! Så är det bara.

"Cortisonet är djävulens bländverk" sägs det. Kan bara instämma. Utan det hade jag ännu släpat mig fram av fler än ett skäl. Förra fredagen trodde jag inte på ett liv förrän efter mars, men nu är det redan här. När jag började bli mig själv igen - om än i lånta fjädrar;-) - så var bokslutet gjort på två dagar. Tack gode Gud!

Husbonden har sin ryggsäck... veden. Som jag tyvärr inte kunnat hjälpa till med - som förr. Vedstapeln växer och nu syns han inte där bakom. Man ser bara flygande vedklabbar som landar där uppe med ett klonk. Två stora furor, två stora aspar och en björk är nedmejade till hanterbara bitar. Snart bara en rejäl fura kvar. Det var den som slängde sig åt fel håll uppe på berget och därtill kraschade Grannens motorsåg, Jonseredar'n. Motorsågen gick förresten att reparera. Den är åter hemma hos ägaren, enligt färsk rapport. Det var då för väl. Den är en riktig gammal trotjänare.