Väninnan med hund och make var ute på promenad och mötte valarbetande moderater som ville överlämna reklamprylar, bl.a en penna.

- Men något till hunden har vi tyvärr inte, sa de lite hurtigt.

Väninnan som med ålderns rätt blivit lite bitchig klämmer då lika hurtigt till med: "han kanske kan få ta ett bett i ditt ben" och vandrade sen vidare. Ganska tufft, om man frågar mig.

Maria Wetterstrand (MP) höll det avgjort starkaste slutanförandet i kvällens partidebatt. Med klokord om att varje beslutande församling skulle ha tre tomma stolar, en för våra barnbarns barn, en för alla levande arter och för alla världens fattiga.

Lars Ohly (V) trummade in sentensen att inget går att förbättra så länge man sänker skatterna för rika. Ingen kan ha undgått det budskapet!

G Hägglunds (KD) anförande var menlösast av alla. Hur väl KD än säger sig vilja med sin medmänskliga attityd så får det ju inget genomslag när man lierar sig med djävulen själv.

Reinfeldt (M) blev för övrigt bra ansatt i separat utfrågning av de rödgröna som alla la krutet på var sitt sjukfall så att han med rätta blev ensam syndabock för sjukskrivningsskandalerna. Han hade i sitt slutanförande chans att försöka tona ned den kritiken, men HAN VALDE INTE DET vilket också visar hur lite Reinfeldt bryr sig om utanförskap, för han prioriterar andra grupper i samhället.

Mona Sahlin (S) är fortsatt skarp och väl mogen att leda en ny regering. Henne ska ingen försöka räkna ut i förtid. Hon var extremt tydlig i svaren till Reinfeldt:

"Vi har inte ofinansierade skattesänkningar, vi har samma budgetutrymme som er regering. Vi använder det dock väldigt olika. Vi lägger inte halva budgetutrymmet på att fortsätta sänka skatterna utan vi lägger det framför allt på att bygga ut välfärden. [...]

Jag hoppas att väljarna uppfattat vad jag och Ohly och Maria Wetterstrand sagt hela kvällen – skattesänkningar åt de som redan har fått så mycket, åt oss med de höga inkomsterna – det tar vi bort om vi vinner."

Ord och inga visor. Jag spår för övrigt att Mona har kvalificerat sig för en lång partiledargärning, oavsett resultat på söndag. Valet handlar tydligt om SOLIDARITET eller INDIVIDUALISM. Bra så. Var så god och välj.

Det var ingen stroke! Ingen annan sjuklig förändring heller. Fick röntgenbeskedet idag vid utskrivning. Alltså har min ansiktsförlamning ingen känd orsak och kallas därmed Bells pares, så vanligt är det. I mitt fall betraktas den som godartad och bör ha goda förutsättningar att läka ut helt eller till större delen. Hoppas man. Ingen vet. Men cortisonkuren som är inledd har enligt forskning gett goda resultat med påskyndning av förloppet. Hoppet består.

Nu går remiss till ögonspecialist på grund av den synnedsättning jag upplevde för 14 dagar sedan. Remiss sänds också till öron- näs och hals. ’Cyklopen’ var på i 17 timmar till i morse. Den känns trygg, men jisses vad immigt det blir. Det vet man ju hur jobbigt det är med immiga glasögon. Svårt att läsa t.ex Klarade mig utan den nästan hela dagen, men nu sitter en ny på igen. Viktigt att apoteken tillhandahåller detta suveräna förband. Kronans Droghandel ska skämmas.

Känner svag förbättring i läpparna… eller är det inbillning? Det pirrar lite. Husbonden ser inget av detta, men känslan är go’. Än så länge. Dessa dagar finns inte plats för många andra intressen men valrörelsen pockar på. Följer nog debatten i kväll ändå. De rödgröna borde rabbla namn på alla utförsäkringsfall från början till slut, det är Reinfeldts stora sänke. Oj, de har visst redan börjat...

Samma kväll… 16 timmar senare... hemma igen i Lilla Huset. På permis, kanveta. Röntgen blev äntligen klar och apparaten funkade! Svaret ännu okänt. I morgon återvänder patienten till sjukhuset för att vid ronden höra vad genomlysningen gett samt utskrivning. Det var INTE BORRELIA, inga vita blodkroppar i ryggvätskan. Men chockkur med cortison (prednisolon) är inledd, vilket enligt läkarvetenskapen ska påskynda läkning. Cirka tio dagars behandling må det vara värt.

Husbonden hämtade patienten som under hemfärden pladdrade oupphörligt om alla upplevelser. Han hade saknat detta. Sa han. Ja, vi tog vägen om statligt Apotek på sjukhusorten för inköp av fler ’cyklopögon’. Jag hade tömt strokeavdelningens lilla lager, samt ögonmottagningens reservdito.

Dessa ’fuktkammare’ som är det rätta namnet tillhandahålls ej av Kronans Droghandel som Byn fått på halsen. De privata ’underverken’ gör som de vill och skiter i patientens behov. Men Statens Apotek hade! Detta fick dock patienten själv ordna! FRÅN SJUKSÄNGEN! Underbemannad sjukhuspersonal hinner inte.

Det var bättre förr. Då fanns personal tillräckligt på sjukhusen vilka såg till att konvalescenten fick med sig hem vad som behövdes (cyklopen är ett s.k förband). Nu fick jag med skymd syn (cyklopögat) slå i telefonkatalogen och med begränsad talförmåga ringa Apotekets kundtjänst för att höra efter var de fanns. Nu måste man vara frisk för att vara sjuk. Vem tänkte i kvartalskapitalismens effektivitetshets på alla gamla, sjuka och svaga?

Vid samtalen fick jag nytta av nyförvärvad kunskap; nämligen att med handen sträcka på den förlamade kinden för att kunna prata förståeligt. Annars blir det bara flöff, flöff, flöff som blåser ur munnen. På Apoteket köptes även en svart ’piratlapp’ att sätta över det vidriga cyklopögat för att inte skrämma kvinnor och barn… hehe.

Gissa om hundarna blev glada, mest Gammelman Ulrik – Mammas Pojke. När jag gick ner på golvet trasslade han in sig i mig och kappan med viftande svans och ville aldrig gå ur. Sen låg han i tv-soffan – nära - och tittade innerligt på mamma en lång stund. Samt nöp mig i näsan sex gånger på raken, hans innerligaste gest;)

Adrenalinet är på toppnivå… kan inte koppla av. Undra på det med Stora Sökpådraget som startade redan på sjukhuset. Fasen vet… det kanske är cortisonet som verkar redan… Men nu är jag trött i kinderna, dels i den friska som får jobba för två, dels i den förlamade som tröttnat på att blåsa slappt. Vad allt ska man inte gå igenom.

Här är man igen då. Skriver från sjukhuset, kanveta. Fick åka "lasalansen till amburettet", som det stod i en barnbok från småttingåren. Vaknade tisdag morgon med sned mun och även Husbonden tillstyrkte ambulans. Och nu sitter man här med "perifer facial pares", ansiktsförlamning alltså. Halva sidan. Tillbakagång kan ta "månader" - ovisst hur många.

Trodde i min enfald på enkel undersökning och hemgång samma dag. Ha! Nejdå... INSKRIVNING. Det stundade dygns-EKG-mätning, kanveta, med dinglande sladdar och tungt batteri om halsen. När jag vid ronden i går enträget bad läkaren att få slippa denna 'kvarnsten om halsen', log han gott.

Den ensidiga förlamningen har förvärrats en aning men verkar nu ha stannat av. Ögonbrynet hänger och ögonlocket blinkar inte självmant. Kontrollbehovet firar triumfer med ett STÄNDIGT VAKANDE ÖGA. Uttrycket att 'tala i ena mungipan' har fått en ny innebörd. Levererar numera endast 'sneda leenden' och skratten blir till förvridna grimaser. Bokstäver som P och F blir till löjliga blåsningar och det är svårt att dricka - munnen sluter inte tätt.

Värst är ögat som lätt torkar ut och förses med fuktbevarande "ögonkammare", en ful historia som kan skrämma livet ur barn och hundar. Motorcykelglasöga är en liknelse. Själv kallar jag den för cyklopögat. Man kan ana ögat bakom en liten flaskbottenliknande plastlins, trösten är att det känns bättre inifrån. 

Stroke är utesluten, då skulle visst ögat kunnat blunda själv. Virus är oftast skuld till sånt här och man letar nu borrelia i ryggvätskan. Gårdagens provtagning blev till ett plågsamt misslyckande med storgråtande patient som just då FÅTT NOG. Under väntan på nytt genomförande, lätt sövd på Operation, ringde patienten  snyftande hem till Lilla Huset.

Väl inne i dimmorna gick provtagningen galant och jag tackade ALLA närvarande från djupet av mitt hjärta. Nu väntas bara svar från labbet då. Och magnetröntgen av skallen.

Efter att datasystemet tuggat i sig den första akutremissen fick ny sådan skrivas i går. Tid för röntgen erhölls inte förrän i går kväll - efter mitt påstötande. Den fina och dyra MR-kameran kan inte nyttjas för fullt på grund av strul, systemet får stängas av och sättas på flera gånger var dag medan köerna växer.

Himla kul att jag så här i morgonväkten fick lov av nattpersonalen att gå ut på nätet för att skriva i bloggen. Grundade med nybryggt kaffe och macka men sen bar det av på bredbandsmotorvägen. Ny spännande (?) dag väntar, men NU VILL JAG HEM.

Operation Undanflykt pågår. Vänder ännu ryggen åt den lagade datorn som kommit hem. Vill inte se... orkar inte just nu. Så många sladdar som ska i, troligen är inte ens skrivarfunktionerna igång osv… Så jag låtsas som inget ett tag, det finns gränser också för en stackars människohjärna. Trött efter förra veckans pådrag. Kommer tid, kommer ork.

Den nya veckan startade med fasta och blodprov jag inte fick lämnat i torsdags. Hade inte fastat rätt, utan druckit både te och kaffe… med socker i! Läkaren sa: "hoppa bara över frukosten" och då gjorde jag det = FEL. I morse gick man på bara vatten. Håhå, jaja… och nu på torsdag ska man på datortomografi med hjärnan. Allt beroende på den där ’synvillan’ för en vecka sen (akut synnedsättning i 1,5 tim).

Ser därför fram mot kravlös caféträff med Väninnan i morgon. Ska bara ’vara’ ett litet tag. Ska också bli skönt att bara sjunka ner med Kyrkans Samtalsgrupp i stilla meditation på onsdag. Sen kanske man orkar med den där röntgen. Och datorn… vad det lider.

Lilla Huset gratulerar Rödgrönas Statsministerkandidat till väl genomförd tv-duell mot mr Skattesänkare. Hon är säker som tusan. Reinfeldt har all anledning att vara nervös. Mona Sahlin talade investeringar och satsningar, medan motståndaren körde skattesänkarracet. Vilket hon också skickligt påpekade. Flera gånger.

Sahlin tog strupgrepp på Reinfeldt direkt vid inledningen när han trampade rakt i minan om vad som stod på spel vid årets val… Medan han bubblade på om att förloraren skulle bli tvungen att se sig om efter annat (mina ord) betonade Mona att LANDETS FRAMTID stod på spel – inte den egna karriären. Smart!

Hon var kristallklar i blicken, skarp i tanken, talade fritt ur hjärtat och vred flera gånger frågorna från Reinfeldts skattesänkningar till investeringar och åtgärder för Sveriges folk. Jag visste det… hon har gått målmedvetet fram i steg för steg och sparat på krutet till spurten. Det är erfarenhet!

Det dröjde inte länge förrän Reinfeldt snubblade på sina egna ord, drack vatten och tog fram sin sorgsnaste blick. Vad än media påstår efter detta utnämner jag Mona Sahlin till duellens vinnare.

-----------

Vad media säger ska man nämligen ta med två nypor salt. De har saboterat hela valrörelsen med sina partsinlagor, ideliga opinionsmätningar och mer fokus på Maktkamp och Kampanjer än på blockens sakpolitik. Man har inte gått i land med sitt informationsuppdrag utan snarare rört till begreppen för allmänheten istället för att bena ut vari skillnaderna ligger (hört i P1:s Medierna). För att inte tala om hur man sablat ner Mona Sahlin, bevisat i undersökningar.

Svensk media har alltså skämt ut sig och utländska korrespondenter skrattar åt den töntiga svenska valbevakningen – jag hörde det själv i veckans Medierna i P1, vilket jag återkommer till en annan dag.

Svensk medias negativa särbehandling av de Rödgröna och Mona Sahlin bör få efterräkningar. Tänk OM alliansen vinner valet, p.g.a att media saboterat valrörelsen... Ett allvarligt missgrepp.

Hur utkrävs då ansvar när resultatet drabbar svenska folket? Åtal? Nyval? Tyst kommer det iallafall inte att vara, har jag på känn. Men då lär det vara för sent.

Nu blev jag med ens väldigt uppiggad. Det finns i alla fall EN journalist som fortfarande sköter sitt jobb (ja, utöver Janne Josefsson och Sverker Olofsson då) och det är Ingvar Oldsberg i Här är ditt liv.

Han radar ju upp socialister i kändishörnan på löpande band. Som en slags motvikt till den samlade högerpressen, känner jag, och i motsats till SVT:s undfallenhet mot makten i partiledarutfrågningarna. Inte mer än rätt.

Förra lördagen socialisten och anarkisten Lena Endre, och nu i kväll socialdemokraten Kjell Bergqvist och vänsterpartisten Jerry Williams som artist. Fina personligheter allihop och goda föredömen för en röd opposition.

Kjelle Bergqvists rättvisepatos med hans osjälviska och rakryggade personlighet och gärningar i att stå upp för andras rättigheter måste imponera på alla med ett medmänskligt hjärta. Undrar vem som blir nästa gäst dan före valdagen…? Vågar Oldsberg komma med Mikael Wiehe, tro…?

Visst har jag rätt… kolla här:

Kjell Bergqvist i Dagens Arbete på frågan om han fortfarande är socialdemokrat:

"Ja, för fan. Det blir jag tills jag dör."

Och på frågor om intäkter från reklamuppdrag (DA), följande:

"Jag gör det för att jag vill vara solidarisk, jag tycker om att hjälpa utsatta människor för jag har själv varit utsatt. [...] Jag blir ibland så heligt förbannad på den girighet som finns så utspridd i vårt samhälle, direktörer och räknenissar med sina bonusar…" Läs HÄR.

Att Lena Endre varit rebell och anarkist framgick också i Här är ditt liv. Ännu tydligare framkommer det i följande SVT-klipp, där hon på K-G Bergströms fråga om hennes rötter i det röda Ådalen och om hon fortfarande är socialist svarar:

"Ja, nånstans i hjärtat är jag nog det. […] Jag är nog snarare anarkist."

De goda exemplens makt. Förra säsongen Sven Wollter, vänster, minns vi ju och Jan Eliasson (S). Tufft. Fortsätt så Oldsberg.