Bengan är elva år och 1,6 m lång inkl. svans. Lever med en familj på Byn sedan barnsben. Sitter ibland med vid bordet och smakar pommes frites eller bulle. Eller äter blommor i trädgården. Gör sina behov i trädgårdsdammen och ligger om natten i sovrummets gästsoffa – med egen kudde. Att möta denna urtidsödla var en upplevelse. Jag tycker att han är… jättesöt. Det är nästan lite västgötaspets över de krumma benen;-)

Matte visade vänligt upp honom på begäran. Att se honom på nära håll var fantastiskt, vilande på en gren i äppleträdet, bredbent klivande upp ur dammen, länge stillastående som i en avstannad armhävning, funderande, avvaktande, lite blyg inför kameran, sneglande lite förstulet, pinnande på över gräsmattan, smakande på blommorna och småningom i slow motion klivande uppför farstutrappen, där han vände på huvudet i ett adjö och följde med tillbaka in.

Bengan är en förtjusande grön leguan (iguana iguana), fast det gröna försvunnit med åren. Nu är han vackert ljusblå och beige, blandningen beror nog på att han just nu ömsar skinn. Bengan tillhörde egentligen sonen som flyttat hemifrån för länge sen. Han blev då kvar hos föräldrarna som inte tycker att avlivning är en rättvis lösning. Bengan blir kvar så länge han mår bra.

Leguaner i fångenskap kräver noga balanserad föda (85% grönsaker och 15% frukt) för att få ett friskt och sunt liv. Näringsbrist (särskilt kalciumbrist) i dieten kan orsaka benskörhet. Det krävs ett terrarium med rätt luftfuktighet, värmelampa samt rätt UV-ljus för att smälta maten.

Trots att Bengan oftast är stillsam och saktfärdig så har det hänt att han rymt. Familjen letade i dagar tills grannen upptäckte honom uppe i sin thuja. Leguaner tycker om att klättra och gör det mycket bra. Matte har armarna fulla av små ärr efter hans klor.

Han får upp en avsevärd fart på de korta benen när han väl bestämt sig. Ibland gör han sig stor och imponerande och spänner upp den lösa skinnlappen under hakan. Han ser spegelbilden som en konkurrent och gör utfall mot den men mestadels är han saktfärdig och begrundande. Jag undrar såå hur han tänker…

 

Jenny

13 augusti 2010 00:15

Nämen Guuuud vilken PRINS!!
Så otroligt fin!

Förstår verkligen att det mötet var lite "speciellt"....((:

*sitter här och ler tillbaka till honom, för han ser precis ut som om han ler.Speciellt där han sitter i trädet och flinar!*

Hoppas allt är gott med Er!
Kram, Jenny

http://peacerosen.blogspot.com

 

Väninnan

13 augusti 2010 23:47

I detta nu upphöjs Bengan till kategorin Gosedjur. The one and only på ren svenska.

 

Ruth

13 augusti 2010 23:59

Men vart har du hittat denna filuren som både är i vatten och träden. Så maskulin och störtskön, härligt.

http://bernamis.bloggplatsen.se

 

Flanören...

14 augusti 2010 08:01

Inte utan att man känner sig förflyttad tillbaka i tiden.
Leguaner måste väl vara det närmaste dinosaurier vi kan komma?
Men förstod inte riktigt;
är det du som har den eller en bekant?

http://www.nabbsjuan.bloggplatsen.se

Margus

14 augusti 2010 15:26

Förlåt, Flanören... det blev visst lite otydligt. Bnegan bor hos en familj på Byn som vänligt nog plockade fram honom för visning. Tack för att du gjorde mig uppmärksam på detta. Ska försöka få in det i texten.

 

skogsfrua på dal

16 augusti 2010 19:44

Tjusig krabat och verkligen fotogen:) Hur kändes han att ta på?

http://barasaras.bloggplatsen.com

Margus

16 augusti 2010 22:53

Ja, inte som fotogen (fniss) i allfall, Skogsfrun. Hmmm... brukar inte sakna ord, men detta var obeskrivligt. Liknade inget annat man känner till; torr, lite sträv med knottror, spänt skinn över kompakta muskler, varken varm eller kall och absolut trevligt, tja... bättre kan jag ej.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...