Somliga straffar Gud genast… för vid återkomsten var det dags för mig att ringa ambulans. Inte för getingstick, nejdå… en misstänkt hjärtinfarkt, vilket vid senare analys också kan ha varit kramp i gallgångarna. Här spekuleras friskt för nån doktor är man ju inte…

Kvinnor har ju ofta annorlunda (eller inga) symptom så man måste vara på säkra sidan. Krampartad svår värk i mellangärde och rygg, tungt att andas och begynnande huvudvärk. Och detta var andra gången inom en veckas tid – samt värre. Och det tog i. Så vad ska en stackars fattig flicka tro…;-)

  Husbonden var inte lätt att övertala till att ringa på ambulans – han tror jag är odödlig. "Vad säger man? Vilket nummer är det? Det får du göra?" E’ han go’ eller…? Till slut ringde han dock.

Ambulanskillarna tog EKG och uteslöt infarkt (för tillfället), alla värden var bra och därtill blev jag återställd under denna intensiva uppvaktning. PINSAMT. Inte första gången, sa dom och passade på att titta på fåglarna före avfärd. "Hej då, och tack för titten!" Vilken dag!

Ärleparet fick ut sin andrakull i morse under stort larmande. Mor och far flög ihärdigt mellan boet på fågelhusets nock och vårt tak. Det var ett väldigt kvittrande och flaxande för att locka ut dem. Fyra blyga ungar kröp småningom ut en och en på takpannorna för att vänja sig vid stora vida världen. Fantastiskt att följa. Kråkorna höll sig undan men jag vaktade för säkerhets skull inifrån köket.

- Bort med dig! Här får du inte gå! Jag motades bort av föräldrarna när jag var ute för att öppna fågelhusdörren. Avvisandet gick inte att ta miste på. När ungarna ska ut får ingen vara på gården. (Klickbara bilder)

Småningom försvann föräldrarna bort till Parken med en unge i taget för att sedan återbörda familjen till trädgården på eftermiddagen.

Saneraren tog idag död på alla getingar som slagit sig ned i Lilla Huset. Vi var själva ute och sprutade Radar i springorna kvällen innan och fick en fullträff på ett ställe: 35 döda låg i fågelhusets hängränna, men resten av bona var intakta. Jisses vilket liv. Besöket var nödvändigt, det är ett getingår av guds nåde.

Ett stort klassiskt bollformat getingbo satt bakom vindsluckan, flera år gammalt och nu återanvänt. (Ringen visar storleken t.v.) Hann bara tänka… "kameran" och vips var det rivet. Tur vi skulle iväg på ärenden strax efter för då surrade många vilsna getingar omkring och letade efter bona. Stackars… men hade de inte haft ett sånt sabla humör så kunde man kanske låtit dem vara.