Time-outen pågår, men... jag måste slå ett slag för rapporten "Ett sjukt system - Vittnesmål om sjukförsäkringen och regeringens jakt på de sjuka" som nu är klar. Den kan laddas ner från vänsterpartiets hemsida HÄR. Gå  ned till rubriken "Så slår regeringens politik mot de sjuka" på förstasidan och följ länken för att ladda ner rapporten i pdf-format. Den är på 26 sidor i A4-format.

Sammanfattningen känns vederhäftig och informativ. Rapporten innehåller även åtta vittnesmål från drabbade personer. Här finns också vänsterpartiets förslag på åtgärder i flera punkter för att förbättra sjukförsäkringen, bl.a att "avskaffa hela utsorteringskedjan".

Du som vill beställa ett ex i pappersformat (det finns, jag har själv fått ett) kan säkert göra det via vänsterns riksdagskansli vansterpartiet@riksdagen.se .

----------------

Vill också tipsa om en artikel i DN där RESURS-nätverkets initiativtagare läkaren Jenny Fjell intervjuas HÄR. Hon säger bl.a:

"Det är direkt korkat att införa regler som pressar de sjuka. De nya sjukreglerna tär på vårt främsta kapital – människorna".

"Ett bra samhälle bygger på att de starka hjälper de svaga. Och kom ihåg - rollerna växlar. Den som är frisk och stark i dag kan bli sjuk och svag i morgon!"

Det är så bra så man ryser.

Bloggen gör sändningsuppehåll på obestämd tid.

Nya och gamla besökare är välkomna att botanisera bland två års inlägg i högermarginalens listor för Kategorier, Arkiv och Länkar.

Tackar ödmjukast för besök och trevliga kommentarer under de två åren och önskar läsekrets och bloggvänner Trevlig helg, Glad Vår, Glad Påsk och Lycka Till i fortsättningen. Vi hörs… nog.

Ti-ti-ti-ti-ta... ti-ta-ti. Nej, det är ingen talgoxe som låter… det är sändning... hehe. En sista. På ett tag.

Bloggen firar just idag två år. Jubiléet firas med… sändningsuppehåll. Och tårta. Lilla Huset har vänt och vridit på saken. Det tycks som tiden nu är mogen.

Startade bloggen 14 mars 2007 för att finna språket igen efter Stora Kraschen. Utbrändheten hade slagit till. Satt som en zoombie vid köksbordet, oförmögen att tänka klart. Och letade efter orden… Anade en alzheimer. Gjorde minnestest. Ingen fara, "bara" utbränd, men för FJÄRDE gången. Rådet från husläkaren löd : "Man måste säga nej, FRAMFÖR ALLT TILL SIG SJÄLV. Endast göra det som roar." Så klok han var!

Bloggen har sänt så gott som dagligen i två år. Hittade tillbaka till orden, har haft roligt och ventilerat… men nu tar det emot. Typiskt för oss som bränt ut sig, vi tror det är okej för att man har roligt. Fel, fel, fel… det ska vara balans.

Att oavbrutet stå på sändning är ingen vila för hjärnan. Gör nu ett uppehåll för att TA IN mer än vad som GES UT. Något av överkurs att ändra personligheten, men… dags för test i skarpt läge.

Ha, ha… en vacker dag återfaller jag väl och sitter här och knackar igen. Man vet inte. När det piper i hjärnan för sändning får jag väl ta itu med hemsidan först och främst. Det finns ju annat att skriva på också…

... åtminstone hälften så alert som risfåglarna på bilden.

Dessa läckra varelser.

Nu kommer äntligen SEMINARIET I RIKSDAGEN om effekterna av försäkringskassans behandling av sjuka. Jag ser det som De Sjukas Upprättelse. Onsdag 25 mars. Herregud, det är ju bara en och en halv vecka kvar. Ack, den som ändå orkade resa dit…

Kompisen, som är extra hårt drabbad, deltog i vänsterpartiets intervjuprojekt. Hon har fått sin "utsaga" för kontroll och får åka dit och lyssna (och vill helst ge Reinfeldt en verbal smocka). Hoppas det går på tv ;-) .

Vänsterpartiets projekt ska vara klart tills dess. Har beställt en rapport för egen del och det kan nog alla intresserade göra. Kontakt i ärendet är Örjan Rodhe med epost orjan.rodhe@riksdagen.se.

Äntligen fick jag städat. Senast var i januari och det har hållit bra. Men nu började man känna lite fågellukt igen. Då är det dags. Men hur och när...? Med många ungar på väg ut, nyligen uthoppade och honor som ruvar... Känsligt läge.

Men med lite försiktighet och i lagoma doser funkar det. Vi känner ju varann, fåglarna och jag. De kommer faktiskt fram och tittar. De blygare kan smyga i andra avdelningen. Man tar ett rum i taget, förstås. Känns jätteskönt när det är gjort. Varm, öm i ryggen men ...NÖJD!!!

En ren fröjd att anträda fågelhuset sen. Rådasand i botten, anissand för doften, alspån på vissa ställen och cederträflis för doften. Och lite grit, en särskilt dyr och fin sand, i olika högar. Det bästa för fåglarnas matsmältning.

Och sist... lite hö. Risfåglarna älskar att bygga med det i holkarna. Alla gillar frökolvarna som är kvar. Mysigt att plocka med. Fåglarna äter även de platta och mjuka bladen. Och så doftar det underbart.

Tog lessonrummet i förrgår. Reservburen i går. Finkavdelningen i dag, två omgångar. Kvar är Royal Suite där nymfungarna hoppar ut just nu. Får vänta några dar.

Nymfungarna hoppar ur holken.

Topsys och Pappis första unge i år.

Topsy lockar oroligt för att få upp ungarna från golvet.

 --------------------------

Första risfågelungen ute.

Fullt av nya måsfinksbarn, snart flygfärdiga.

Många brokiga för första gången.

Fredag den 13:e... IGEN. Det var bara en månad sen.

Bister vinter. Sen vår. Djup tjäle. Tjock is på fiskdammen. Ekonomisk härdsmälta. Varsel. Konkurser. Mera snö… puh. Nu tar det emot.

Tröstar mig med några gamla citat om denna väntan… Tänk att de skrevs för så länge sedan.

"Intet är som väntans tider,
vårflodsveckor, knoppningstider,
ingen maj en dager sprider
som den klarnande april."

"Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan

bindas i det frusna bitterbleka? "

Ur För trädets skull, 1935, Karin Boye.