Syskonen Sigrid och Toste är elva år idag. Vi minns hur det var den enda soliga dagen den sommaren 1989. Men det blev stormigt värre...

Mor Hanna fick problem med värkeriet och vi drog till veterinärkliniken för hjälp. Klockan 18.00 föddes Sigrid, vid liv men ganska slapp. Därpå följde två döda som vet.assistenten förgäves jobbade hårt med.

"Tre döda" summerade jag då och bröt ihop. Assistenten hann precis trösta mig lite innan den siste kom. Fullt ös. Han sparkade och boxades redan inne i fostersäcken innan den landat på golvet och har så fortsatt livet igenom.

När Toste väl var född fick man liv i Sigrid som legat på sparlåga. Glucos på tungan. Båda valparna illvrålade hela vägen hem. Hanna stod hysterisk i passagerarsätet fram med händerna på instrumentbrädan och skrek… ÄR VI INTE HEMMA SNART! Hon kunde inte koncentrera sig på valparna som låg där bak och skrek. Jag körde och grät. Var allmänt ur balans. Allt var fel.

Väl hemma hade Hanna eftervärkar och mjölkstockning och bäddade oroligt så att valparna vispade omkring. Ingen av dem hade diat ordentligt innan morgonen grydde och jag var i upplösning. De hade bara fått druvsockerlösning. Jag gick uttröttad och hysterisk upp till Husbonden… "Nu går det åt helvete!". Hanna följde med, struntade demonstrativt i valparna och la sig i våra sängar och somnade lugnt.

Då tog Husbonden över. Tog med Hanna till valparna och då… diade de första gången. Puh. Hanna hade tydligen mått bra av den där lilla pausen från bebisarna vilka dittills bara inneburit känslostormar för henne. Från den stunden diades och tvättades det bra trots att mor hade feber och värkar i två dygn.

Fy vad jobbigt det var. Inget jag tänker uppleva igen. Undra på att man har speciella känslor för båda, och särskilt lilla Sigrid som återuppstod.

Bild ovan från dagens kalas med Sigrid i förgrunden, Toste ligger, den brune är Ulrik.

Bild t.h Toste och Sigrid som välfödda puppisar 3-4 veckor gamla.

 

Väninnan

29 juli 2009 15:05

Ett stort TACK till dig, Husbonden och inte lilla Hanna att förglömma. Trots en jobbig situation, vände ni allt till det bästa. Följden blev att jag och den Äkta Hälften har delat våra liv med en jättego’ Toste i alla dessa år. Må de bli många fler. Sigrid och Ulrik innefattas också i den önskan.

 

Ewa

29 juli 2009 16:14

Grattis på 11-årsdagen!!

PS. Vilken dramatik...

http://fundringar

 

skogsfrua på dal

29 juli 2009 19:53

Hunduppfödning är både himmel och helvete.
Till slut har man ingen lust att spela denna hasard med liv som insats. Vi grattar födelsedagsbarnen till deras hedersamma 11 år. Vov Vov!

http://www.barasaras.bloggagratis.se

 

Ruth

29 juli 2009 22:05

Det kan vara riktigt tufft att vara uppfödare, vet inte vad som driver en trotts att det kan gå snätt. Det känns som ett gift, man kan inte låta bli och varje ny kull blir tidernas pangkull. Hur ofta hör man inte, jag vill så gärna ha en kull efter min tik, många tror att det är bara att para och efter 9 veckor ligger valparna (plupp, plupp) i lådan, men mycket kan gå snätt under resans gång.
Ett stort grattis till dom 11:åriga födelsedagsbarnen, HURRA, HURRA, HURRAAAA !

http://bernamis.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...