Semestern börjar nu. Husbondens. Somliga andra tar aldrig semester, hörde vi i Byns Bageri häromdan.

"Nä, jag har aldrig semester", svarade mannen på vår fråga. "Vi hade semester en gång för tio år sen men det var gôrjobbigt. Allt skulle göras på en gång. Så nu tar vi aldrig semester."

För honom var semester liktydigt med långa resor. Jag har hört det förr när folk återvänder till jobbet efter ledigheten: "Nä, vi hade inte råd med semester. Vi har bara varit hemma."

Vilken härlig semester, säger jag som själv helst är hemma – året om. HEMESTER... härligt ord. Lata dagar för återhämtning. Precis som det var tänkt en gång i tiden när semestern infördes. Innan folk hade råd att resa runt halva jordklotet.

I Lilla Huset reser vi helst från tv-soffan och slipper att bli rånade och sånt. I kväll var vi i Italien med Solens Mat. Vin, likörer och handgjord spaghetti i bergsbyar där bilarna knappt kan vända. Men jag undrar om inte repriserna passar bättre på vintern när man längtar efter värme. Nu kanske man bättre behöver filmer om polarforskning eller nåt sånt.

Vfan. Vamt. Så löd säkerhetskoderna när jag loggade in på bloggen i går och idag! Kan bara tolkas på ett sätt just nu.

Lena Philipssons trevliga sommarprogram i P1 var en höjdare. Vi hörde om hur hon och systern som små lekte evighetslånga Melodifestivaler med mimade uppträdanden. Dom älskade ju att uppträda. Traktens ungar fick titta på gratis. Tills dom tröttnade.

Vad gjorde jag i den åldern? Jo, jag tröttade också ut gatans småungar. Med att starta klubbar. Dom som känner mig nickar instämmande… Jaså, minsann… redan då! På den tiden dog klubbarna oftast redan efter första mötet..;-)