Arbetarna på Husbondens jobb vann i fjärde ronden mot VD:n på knock out. Två tredjedelar RÖSTADE BORT förslaget om att skänka bort nio månaders avtalad löneförhöjning till företaget. Ett förslag som innebar att de skulle få jobba minst FYRA år för att alls få igen pengarna.

Husbonden var en av dom som agiterade mot VD:ns fräckhet. Se historien HÄR. Han drar nu en lättnadens suck över att arbetskamraterna var så starka och stod emot både hot, utpressningar och lagbrott. Viktigast var nog principen men det är klart att löneförhöjningen behövs mer än väl.

Vad som imponerar mest beträffande metallarnas modiga ställningstagande är att omröstningen inte skedde på ett möte med möjlighet att påverka varandra, utan med separata lappar. Ändå var det så många som klart visade var dom tyckte det idiotiska förslaget hörde hemma. Nämligen i avgrunden. Jippie! Det finns hopp.

ARBETARE I ALLA LÄNDER, FÖRENEN EDER !

"Här kommer alla mo-olnen på en och samma gå-ång"...

Mitt på dagen kom dom. På bred front radade dom upp sig. Från öster, från söder, från norr. Man trodde inte det var sant. Äntligen lite skugga. "Molnskugga, molnskugga..."

Som vi såg fram emot detta. Vi fick andas en liten stund. Sen skingrade dom sig plötsligt efter någon timme så att solen kunde bryta igenom!! Igen. Fy vad det brände.

Efter några timmar kom åskvädret. Det mullrade förväntansfullt på avstånd. Kom närmare och närmare. Tv:n ur. Datorn ur. Telefonen ur. Jag bar in virke som Husbonden jobbar med under tak.

Och YES där small det, på sju kilometers håll. Fem minuters stilla regn.

Så fjuttigt...

Men det blev faktiskt mycket bättre luft efteråt. Jag unnar alla ett regnväder efter all denna sol. Hoppas det skvätter lite på bloggens läsare.

Nu till Morden i Midsomer. Med språng...