Åhej, vad det gick undan… Den Vilda Bebin kastade sig ut när jag skulle se efter om dom fortfarande var tre i boet. Den fångades på golvet för snabbt återförande i boet men nej (!) det gick han inte med på. Han sprattlade å det värsta och fick igång sina syskon. Och vips var Tuvalisas tre ungar ute ur boet för att aldrig mer gå tillbaka.

De var kolossalt spralliga så det var nog i precis rätt tid. Dom kutade omkring och tog sig upp på grenar… yiiip, yiiip… ropandes på mamma. Hoppade som grodor när mamma kom… heltaggade, så att matningen fick vänta. Dom var så uppskruvade att det var stört omöjligt. Så företagsamma kanarieungar har vi aldrig haft förut.

Namnet på den vilde gav sig självt… Vilda Bebin. Han (nederst på bild ovan) går dessutom lätt att känna igen på den skäckiga färgen, beige på bröstet, vit på magen och vita vingkanter. En sådan har vi aldrig fått förut. Syskonen får väl hela Sprakfålen och Sprallan eller nåt sånt.

När Helmuts lille Solo (till höger) som varit ensam i boet fick se detta spektakel blev även han på hugget. Han fick lång svanhals och kikade ut över bokanten på vad som tilldrog sig på golvet. Reste sig upp och steppade på kanten, han hängde ut och plupp… där kom även han med en liten duns på golvet. Då blev det en väldig fart på alla mammor och pappor som undrade om det var deras ungar som kommit ut. Gretchen och Grit skulle prompt fram och titta liksom Grynet. Helmut som håller på att bygga nytt såg att det var hennes unge men överlät bestyren åt pappa Bruno.

Så nu är det fritt fram för Annagreta att ta över Helmuts bo. Hennes första häckning misslyckades ju men hon verkar ha hämtat sig nu för i ett par dagar har hon släpat in material och provlegat ihop med Helmuts lille Solo. Vid sista kollen i kväll låg alla ungarna tillsammans i ett hörn på golvet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...