Direktlänk till inlägg 10 februari 2009
Husbonden slapp avsked. Denna gång. Puh…
Företaget med cirka 200 anställda sparkar flera visstidsanställda och 15 fast anställda i finanskrisens följd. Förhandlingar har pågått en tid och är nu klara. Beskeden kom i går. Nio metallare får gå. Husbonden var väl inte direkt orolig med snart 30 anställningsår i firman. Men… man vet ju aldrig.
När man som jag drabbats flera gånger (senast 90-talskrisen) sitter känslan i. Det glömmer man aldrig. Så jag var nog mer orolig än han. Det gick väl an att bli arbetslös under 90-talet med en a-kassa som tog hand om folket med ALU-projekt och förlängningar. Men nu… döden i grytan, socialhjälp, hemlöshet...
Det är aldrig lätt att bli arbetslös, framför allt inte när man är över 40. Det går ju ändå an för unga människor som har en chans att reparera skadan. Det har en äldre person inte idag. Här gick man i huvudsak efter LAS = sist in först ut, med några få undantag. Man drar en lättnadens suck.
Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | ||||
|