Husbonden slapp avsked. Denna gång. Puh…

Företaget med cirka 200 anställda sparkar flera visstidsanställda och 15 fast anställda i finanskrisens följd. Förhandlingar har pågått en tid och är nu klara. Beskeden kom i går. Nio metallare får gå. Husbonden var väl inte direkt orolig med snart 30 anställningsår i firman. Men… man vet ju aldrig.

När man som jag drabbats flera gånger (senast 90-talskrisen) sitter känslan i. Det glömmer man aldrig. Så jag var nog mer orolig än han. Det gick väl an att bli arbetslös under 90-talet med en a-kassa som tog hand om folket med ALU-projekt och förlängningar. Men nu… döden i grytan, socialhjälp, hemlöshet...

Det är aldrig lätt att bli arbetslös, framför allt inte när man är över 40. Det går ju ändå an för unga människor som har en chans att reparera skadan. Det har en äldre person inte idag. Här gick man i huvudsak efter LAS = sist in först ut, med några få undantag. Man drar en lättnadens suck.

Naturmedel låter ju sunt, eller hur. Men idag kom ett erbjudande som fick mig att se rött. Här tas ingen hänsyn till klimatet… Ett företag jag inte ens visste att jag var kund (?) hos vill bjuda mig på en resa till Venedig. De skryter med att ha sänt 10 000 pers dit genom åren, och nu var det dags för fler. Om jag var snabb kunde det bli jag, hette det i brevet. Flygresa Stockholm-Venedig med tre nätters hotell, frukost, transporter och reseledare.

SKULLE ALDRIG FALLA MIG IN.

Dels för att jag inte vill flyga, dels för att jag inte vill lämna hemmet.

Dels av princip; INGEN borde flyga någon någonstans för skojs skull med  klimathotet hängande över oss. Och detta kommer per post i dagar då hela Australien håller på att brinna upp…!!! Hänsynslöst. Osmakligt. Bojkott!