Hästtokiga tjejer kan visst hitta på precis vad som helst. Fnissar förtjust när jag tänker på de tokiga lekar som utvecklades på skolgården när jag var i tolvårsåldern. Då pratades mycket häst och vi hade långt till ridhuset i andra änden av stan. Några hade börjat rida och andra drömde mest. Men vilken underbar egenskap fantasin är...

Vi började helt enkelt rida på varann. Där rabatter löpte utefter skolbyggnaden hade man satt upp små räcken för att vi inte skulle kliva upp i buskarna. Oftast satt vi väl på räcket och pratade men när Hästen kom in i våra liv blev det annat av.

Vi ställde oss framåtlutade med händerna på räcket och lät kamraterna rida på ryggen. Stående på detta sätt kan man faktiskt härma häströrelser lite. Man kan trava, låtsas galopp och skritta (och kasta av...). Sen byttes vi om så att alla fick rida.

Som mest var vi en lång rad hästar som frustade och gnäggade. Någon var ridlärare och kommenderade vilka gångarter som skulle utföras. Vi hade väldigt roligt och störtade ut på rasten för att fortsätta ridlektionerna. Härligt galet.

När alla andra hade tröttnat forsatte min bästis Carina och jag på skolans baksida där vi travade omkring i skogsmark. Upprätta denna gång. Nu var vi både häst och ryttare samtidigt, ungefär som centaurer fast utan bakdel. Vi stakade ut en liten oval för övningarna. Jösses vad vi travade omkring där. Outtröttligt. Vi hann knappt äta lunch innan vi kutade ut och förbrände alltihop genast. Mest var det dressyr och här gick det lättare att trava och galoppera med "frambenen". Vi red i passage och piaff med höga benlyft och skänkelvikning. Den som sett dressyr på tv känner igen termerna. Nog la vi ut lite hinder emellanåt också och hoppade.

Detta var ju inte okänt på skolan men vi var så inne i vår värld att vi struntade i vad andra tyckte. Jag minns inga ifrågasättanden. Jag red! Men så här efteråt inser man ju hur tokigt det måste ha sett ut med två småtjejer springande runt, runt på den där ovalen. Men vilken kondis vi hade... Hästkondis.

 

Ruth

12 april 2008 09:22

Så fina illustrationer med pennan, en mästare att få till det. Tänk så lite det skulle till för att roa när man var barn. Senare i livet så blev det fåglar i stället för hästar, så det kunde växla :-)

http://bernamis.bloggagratis.se

 

Mamma Mu

16 april 2008 11:02

Hahaha... så här har mina tjejer hållit på när de lekt häst... Nu är de 12 & 13 år och har en egen häst... Men jag känner igen allt du skriver... Och tänk vad roligt de haft under tiden...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...