Såg ikväll premiären av SVT:s nya serie UNG & BORTSKÄMD – min första dokusåpa någonsin. Ännu ett intressant grepp av SVT, efter succén med Klass 9A (2008) som öppnade ögonen på samhället.

Den första kullen curlingbarn ska lämna hemmet och gå ut i vuxenlivet. De har daltats av sina föräldrar så till den grad att de varken är redo för arbetslivet eller livet självt. Relationsexperten Katerina Janouch menar att detta är groteskt, att föräldrarna misshandlat sina barn så att de inte är förberedda för livets umbäranden.

TV-serien visar förvuxna barn – divor - som förväntar sig service, uppassning, ledig tid att roa sig, shoppa och slöa på samt… pengar, massor av pengar. De har uppnått myndig ålder men kan ingenting om livet.

1) Är de verkligen mogna för att ha rösträtt?

2) Är det denna generation som ska försörja oss äldre när vi sitter på hemmet?

3) Är det för deras skull vi andra ska få höjd pensionsålder?

Många frågor infinner sig. Här får Reinfeldt mycket att fundera över, ty någon arbetslinje råder inte i dessa familjer.

4) Är det en klassfråga? Flera av familjerna verkar ha omåttligt med tid för skjutsning på dagtid samt feta bankkonton som har gett barnen exklusiva vanor. Det kan bli en intressant samhällsdebatt av detta.

5) Hur ser våra invandrare på curlandet? De lär ju ha högre arbetsmoral än infödda svenskar, heter det.

Viktiga samhällsproblem. Den här såpan följer jag.

Äntligen fick jag samlat in lite mossa till pippisarna. Tre fulla bärkassar räcker inte långt – snart behövs mer. Det är så rofyllt att titta på när de jobbar och trivs, då vet man att de har det bra och mår gott.

Lägger också in hö till dem varannan dag. Hos finkarna försvinner en rejäl tott på två dagar. Bladhöet äts upp, men sebra- och måsfinkarna försöker också bygga med de grövre stråna i nätet. Utan något att fästa i trillar stråna igenom och vi får samla ihop höskräp utanför voljärerna varje morgon.

- Det är det värt - bara de har roligt, brukar jag säga.

Vi samlar oss för att ringmärka årets finkungar (mås- o sebrafinkar, risfåglar och kanarier). Detta har fått bero pga min förlamning och hosta men är nu verkligen hög tid för leverans. Insamling är en mentalt jobbig bit i fågelhobbyn och man måste känna sig i balans för att orka med. I år har jag av hälsoskäl inte kunnat följa ungarna som jag brukar, så det är inte många som döpts. Vi behåller flera men måste kunna urskilja vem som är vem så vi inte skickar bort de vi ska ha.

I går på Alla Helgons Dag sattes nio gravljus ut i Minneslunden, och två hemmave’ – för hundarna. Bra med ljusen hemma, för då har man koll på hur de brinner, dvs. darrigt... De slocknade av sig själva efter EN NATT– mindre än halva utlovade tiden (trots vindstilla och uppehåll). Jag ger mig sjutton på att man dragit ner på kvalitén för att spara pengar. Inte ens detta område är heligt för marknaden. Alla leker butik numera.

Tacksamt att slarva med kvalitén på gravljus, förstås… De som åkt långt och satt ut dem har rimligtvis inte möjlighet att kolla att de verkligen brinner de utlovade två dygnen. Dessutom var de stansade hålen i locken vassare än vanligt och skar in i handen. Säkert billigare plåt i dem (sade gnällspiken).

Min bil är servad o besiktad och snart kommer väl skatten också. Det går i ett. Kamremmen behöver bytas – i sinom tid - och ett odefinierbart oljeläckage är upptäckt.

Ansiktsförlamningen är inne på åttonde veckan och alls inte bra ännu. Ögat krånglar med blinkningen, tycker det var bättre tidigare. Men jag KAN VISSLA – lite försiktigt… om jag samtidigt nyper mig i ena mungipan.

Örats trumhinna fladdrar hela dagarna inuti huvudet som om man var ute i blåst, men den effekten uppstod först under förkylningen... Hostan håller på att ge sig, sakta, sakta… Tror på bättre tider.

Sungha Jung - lägg namnet på minnet. Den här 14-årige koreanens 240 videoklipp har haft 100 miljoner visningar på You Tube sedan det första i september 2006.

Antingen är jag efterbliven eller totalt världsfrånvänd för den här fenomenala killen har jag missat. Fann av en händelse ett klipp på en väns blogg och fick en upplevelse utöver det vanliga.

Sungha Jung började spela för fem år sen (då endast nio år) när hans far började lära honom att spela gitarr. Nu turnerar han över världen med sin akustiska gitarr. Hans framtida mål är att bli professionell ’fingerstyle’ gitarrist. Jag är mållös.

Välj och vraka bland hans övriga You Tube-klipp HÄR.

Fakta om Sungha Jung finns på hans HEMSIDA.

Man har helt klart blivit blödigare med åren. Var tvungen att lämna kvällens Mitt i naturen på tv där man filmat sillgrisslornas ungar när de kastar sig ut från klipphyllorna på Gotland för att komma till sina pappor i vattnet. Alla klarar sig inte utan ”smash” bara rätt i steniga marken – med ljud och allt. Och en del pappor ligger kvar på vattnet till morgonen därpå och ropar på sina ungar som förolyckats. Fy attan, vad äckligt det är.

Förr var naturfilmerna snällare på nåt sätt. Nu ska allt visas. Och höras. Grisslorna har vi sett förut och nu räcker det för oss. Jag lämnade scenen och Husbonden slog över till fotboll. Vi vet att bara de starkaste överlever, men man MÅSTE INTE TITTA.

Även skräckfilmer är ruggigare numer med surroundljud. Vill inte ens höra det. Har också slutat se vålds- och misshandelsfilmer samt kriminalare med psykopater och allt makabrare mord. Jo, vi har nog blivit blödigare.

Nä, i Lilla Huset ska det vara snälla filmer i lugnt tempo med lyckliga slut. Till söndag kan vi t.ex kika på klassikern Broarna i Madison County med Meryl Streep och Clint Eastwood, det är annat det.

Helt okänslig är jag däremot inför den nya BOKEN som försöker ta ära och heder av vår ”motvillige monark”. Det blev något av västgötaklimax när alla journalister förväntansfullt radade upp sig till utlyst pressträff och bara fick några ynka ord innan kungen vände på klacken och försvann:

– Jag har sett en del rubriker som inte har varit så trevliga, jag har pratat med min familj och drottningen. Vi vänder blad och går vidare.

Faktiskt lustigt... vad hade dom trott?

Jo, hon har försvunnit på den gamla klassiska Kanolds Eucalyptus-Menthol. Man får ändå vara glad att halstabletten fortfarande finns i butikshyllorna, bedrägligt lik originalet men… mig lurar dom inte.

Vid närmare studier visar det sig att påsen ändrat utseende ett par gånger. Moderniserats ska det väl kallas... Men helt i onödan, menar jag. Ska det vara nostalgiskt så ska det.

Från början stod det ÄKTA ovanför namnet. Sjuksköterskan i vit stärkt mössa, blågrå klänning och förkläde behölls ännu en tid (se nedan så fin hon var), men nu är även hon ”moderniserad” till… jag vet inte vad. Synd.

Från begynnelsen till nuvarande (klickbara bilder)

fast... undrar om inte burken var allra först...?

Kanolds Eucalyptus hörde tillsammans med Kungen av Danmark till hemapoteket i min barndom på 1950-talet. Eucalyptustabletterna skulle därtill lösas upp i rykande het mjölk vid förkylning. Det där med varm mjölk växte jag fort ifrån, men tabletterna smakar fortfarande lika gott.

Bonusdotera har nyligen ’modellat’ i Hamburg. Ditkallad för bild på EN, säger EN, tröja. Lön för detta 8000 SEK (!) medan modebranschen betalade resa och övernattning. Vilken värld! Klickbara bilder på dotera, lånade hos B'chic.

Fler bilder från katalogen finns HÄR.

I denna egendomliga värld är klädbranschens inköpspris för EN, säger EN, behå 50 ÖRE...! För en behå... vilket torde vara ett av de mer komplicerade plagg som går att tillverka. Vad får då de stackars fattiga människor (barn?) som gör jobbet?

Bara tre hundrameterslopp idag. Jo, så känns hostattackerna. Fullständigt utpumpad och kraftlös – fram till nästa attack. Minsta rörelse, minsta skrattanfall, har resulterat i våldsamma och utdragna utbrott minst en gång i timmen… Många hundrameterslopp under en dag (lite lindrigare nätter). Den hostan visste var den tog! Tämligen medtagen med träningsvärk både här och där, en krampande lårmuskel samt akut hot om ryggskott. Puuuhh…

Hostan har belägrat mig i drygt en veckas tid, fram till i morse – just när jag undrade om ’Coccillanan’ skulle räcka förkylningen ut. Nu äntligen känns en liten lättnad, kanske läker det ut.

Börjar kunna TÄNKA på behövligheter igen, det börjar ju så… och snart kanske man orkar TA TAG I DET också… ena frysen väntar t.ex på avfrostning.

(Bilden visar en hosta sieboldiana elegans.)

Husbonden ryckte tag i städning av fågelhuset idag - alla voljärerna, på egen hand! Själv är jag ännu för matt dylika övningar. Är glad att jag orkade se hela 'Sommarpratarna' på tv i kväll. Har faktiskt inte orkat sånt heller. 

Idag postades även brevet till vårdcentralen om den danske läkaren. Hade också ett snack om saken med VC-chefen som gav mig B12-sprutan, han rycker in som sköterska ibland. Han rådde mig även att sända brevet till Patientnämnden och så ska ske. Brevet är faktiskt rätt tufft.