Uppgraderingen till Internet Explorer 9 gick alldeles för fort och inget är sig längre likt. Jo... förstås, men vid 60+ uppstår viss överkänslighet för saker som BYTER PLATS eller FÖRSVINNER.

Har brottats några timmar med Problemet och när jag precis börjar hitta det jag vill ha slänger IE upp en ruta i fejan "Internet har slutat att fungera. Programmet stängs ner." Känns känslan igen?

Gulp... men 'då ljuger pigan'. Herr Explorer behagar skämta. Det funkar visst. Har lärt mig ignorera skämtlynnet och jobba på som vanligt. Det har inte hänt... än.

-----------

För övrigt går det hett till i Arktis nu. Där borras efter olja, funderas på nya farleder, räknas med ökat fiske samt letas mineraler som aldrig förr. Även kineserna är inblandade. Det talas om hänsynstagande i denna känsliga region men egentligen råder rena klondykestämningen, enligt GP. Räkna med bråk.

Sverige tog nu över ordförandeskapet i Arktiska Rådet, där de fem nordiska länderna (Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island) ingår tillsammans med USA, Canada och Ryssland och representanter från sex organisationer för ursprungsfolk i området. Klicka för stor bild.

Såpass...! Detta är det första 'fåkunnig undertecknad' hört om Arktiska Rådet vilket funnits sen 1996. Möte hölls den 12 maj i grönländska Nuuk. Tack och lov har Greenpeace, Världsnaturfonden och Naturskyddsföreningen stenkoll på rådets förehavanden och kräver, till vad nytta det nu är, stopp för oljeborrningen. Sverige kommer inte att våga öppna truten, är min gissning. Tänk bara på gasledningen i Östersjön.

För egen del är man tacksamt närmare graven än vaggan när det kommer till ytterligare miljöförstöring. Vill inte vara med när det smäller. Fegt...? Har lyckligtvis ändå inget val.  

Zlatan blev räddningen denna 'lögardags' kväll med Milan – Cagliari. Husbonden suckade lättad.

Melodifestivalen är förfärande barnslig – detta tretimmars skrikiga spektakel. Har krystade humorfria dialoger blivit en kult eftersom alla värdländer kör samma koncept? Vilken kategori tittare vänder man sig till? Det håller en skrämmande låg nivå med tanke på kostnaden. Har inte 125 miljoner tittare högre krav på underhållning? (Skönt med egen blogg där ilskan kan ventileras.)

Låtarna kunde jag tänka mig att höra - eventuellt. Varför inte bara köra dem rakt av och skippa tjafset, fjolliga presentationsfilmer och allt ovidkommande. Juryjönseriet på samma nivå kan vi också vara utan. Kom till saken, leverera resultaten via cyberrymden och släng upp det färdiga resultatet i rutan direkt. Så vi slipper denna pina – un grande spettacolo. (Äh, inte kan jag italienska… det är Google, vars översättning ständigt förbättras.)

Googles Översättning har Lilla Huset för övrigt haft mycket stor nytta av just idag. Husbonden kom hem med ett nytt reningsfilter till dammen. Med teknisk manual – på engelska. Sökte på nätet efter: pond filter laguna manual och fann bums en pdf-fil med exakt samma innehåll. Vitsen med det…? Från pdf-fil kan texten numera kopieras och klistras in i Googles översättningstjänst. Stora textsjok översätts på sekunden.

- Detta är sjukt, sa jag. Ständigt lika förbluffad över teknikens landvinningar. Detta är fasen i mej inte klokt. Och bra blev det. Tjänsten blir ständigt bättre, nu är även ordföljden bra och endast några små missar hittas. Fantastico. Det värsta är att översättare blir arbetslösa...

-------------

I morgon är det val igen. Omval i Västra Götaland. För att några stollar slarvat med rösträkningen i det riktiga valet – sånt får bara inte hända. Det skulle vara belagt med dryga böter för rösträkningsschabbel! Det är viktiga grejer. Förstår på ett vis dem som säger att 'de redan gjort sitt'.

Med detta schabbel luckras demokratin upp. Det är alltför viktigt för att lägga ner sin röst. GÖR INTE DET!

Gud give att det går bra för RÖDA SIDAN så att vi får behålla våra gemensamt ägda sjukhus och slippa se dem sålda till utländska bolag. Jag vill förbaskemej ha mitt sjukhus och mina specialister kvar. Vill inte att data om mig och min hälsa sprids över världen med en utländsk ägare. 

Så var vinterkappan på igen då… Rena väderbergochdalbanan - från 25,3 till 4. Omväxlande... är väl ett understatement. Och när man väl blivit uppvärmd sådär, känns temperatursänkningen större.

En som lever i nuet kan knappt föreställa sig den go’a aprilvärme som drev upp löjtnantshjärtanen så att de strålade så glatt ikapp med solen, för att i nästa stund falla platt till marken av frost. Tyckte så syyynd om dem.

När de väl blivit nedtryckta och beklämda kom ’värsta värmen’ åter vilken lurade Lilla Husets matmor att spöka ut sig i både shorts och solhatt och dammfiskarna att leka så vilt att en miste livet (kråkan). Nu kämpar ’hjärtana’ med rehabilitering i slagregn och motvind. Vad skulle detta vara bra för…!

-----------------------

Lilla Huset fick avloppsbesiktning à 800 kr. Kommunen inventerar. Och ålägger enskilda fastighetsägare dyra investeringar för att leva upp till tänkt EU-nivå. Ska bli markbädd, kanveta. Det är väl som vanligt bara Sverige und ’die dummen Schweden’ som följer reglerna medan andra länder vräker ut orenat avlopp från metertjocka rör rakt ut i Östersjön. För vi ska vara ’bäst i klassen’...

Många bönder runt oss har antika avlopp som inte renas alls och aldrig slamsugs. Att de nu måste uppdatera sig är i sin ordning. Men vårt avlopp som godkändes på 1990-talet när vi byggde är bra, det slamsugs årligen och borde kunna gälla. Åtminstone tills övriga EU är ikapp. Suck.

Varför denna nationella statushöjning ska belasta enskilda fastighetsägare, undrar jag. Det går an att leka bäst-i-klassen när andra betalar. Och nu tänker jag mest på enpersonshushåll med en låg pension som enda inkomst... Får de alls låna till investeringen? Det blir kännbart. Somliga kan bli tvungna att sälja och flytta.

Statligt bidrag är ju inte att tänka på, för de pengarna är redan i EU… och subventionerar tomatkastande spanjorer. Miljövänligt så det förslår...

Nu har böckerna kommit. De är faktiskt inbundna och påkostade, 240x240x150 mm storlek. Helt prisvärda. Varför lade inte LRF Media ut en bättre bild på sin hemsida, det är frågan. Inte bara nostalgi, det är landsbygdshistoria – i bild. Skrev om dem HÄR.

Städar dammiga vrår i fågelhuset – noga. Tar tid. Blir härligt fräscht. Att städa därinne på eftermiddagen är särskilt mysigt. Då vilar alla fåglarna. Det är lugnt och stilla. De vilar faktiskt vid 15-tiden varje dag året om – trots att de har kortare dagar om vintern.

Fågelhusets trappstege och lilla pall har fräschats upp med färg. Stegen, en gammal femtitalare, var förfärlig innan - i original, med grå stålstativ och röd plastmatta på stegen. Därtill skavd och fläckad av målarstänk. Att vi inte gjort nåt åt den innan fattar man ju inte. Dessa använder vi särskilt nu i häckningstider för att kika in i holkar och bon. Nu ser de läckrare ut.  

Astrildpojkarna har byggt sig ett eget litet bo tillsammans, (se bild). Så trist att de inte fick ha sina honor länge. Nu är de för gamla för att få nya flickor, men de har sällskap av varann.

Nu sjunger häckningarna på sista versen. Ska bli skönt att slippa den ideliga passningen som pågått i snart fyra månader sedan februari. Orkar inte ens räkna alla kokta ägg som gått åt (de ersätter larver som fågelungar annars föds upp med). Sex ägg om dagen under större delen av tiden. Vi och andra fågeluppfödare står nog för en stor del av landets äggkonsumtion. Svenskarna åt visst sex miljoner ägg i timmen under påskafton, enligt Sveriges Radio. Kan det stämma…?

25,3 grader i går. Alldeles för torrt för den värmen – så här tidigt. Synd om växterna. Vattnar en del, men det förslår inte mycket. Man förleds tro att det är sommar, men än är det långt kvar. Lätt att dras med, men vi ska inte ha för bråttom och jaga på nu.

Städning av fågelhuset har pågått i dagarna tre. Först alla voljärer, sen mattorna och golvet. Idag väntar 'finlir' och fönstertvätt.

Två nymfholkar har veckogamla ungar, i två andra sågs äggskal vilket tyder på kläckning. Kanarieparet Esther och Hugo har kläckt sin tredje kull. Fler kanariehonor ruvar. I går fick dessvärre en vuxen kanarieunge avlivas. Brutet ben - rätt av, bara…! Om man bara visste hur det gick till. Oftast sker allvarliga skador när de blir skrämda, men vi vet inget. Usch, stackars liten, som var så glad… Sånt där hänger kvar i huv'et en tid.

Snoken solar vid dammen. Lövsångaren sjunger med kraftfull stämma varje morgon. Flera par svartvita flugsnappare håller till både i trädgården och parken. I går kom de första svalorna och ko-ko hördes från göken uti grönan dal. Ös i naturen.

Visst försökte kråkan fiska i dammen även idag. Nätet räckte inte till allt staket så jag fick hämta en hel hög med kompostnät och ställa ut där det fattades, sånt har vi hundägare i legio.

Bokföringen är klar, deklarationsunderlagen likaså. Snart är det iväg.

Årets första värmeåskväder väntas senare i dag. Lägger därför ut inlägget i god tid, sen är det väl proppen ur. Bifogar bilder från bilkön till söndagens kosläpp samt Byns konstvandring där vår fotoklubb deltog med bilder på tvättlina.

 Bild även på Väninnans gubbes gips efter fotoperation. 'Gipsaren' frågade vilken färg han ville ha och för en sann Elfsborgare kom svaret direkt: gult och svart.

Nä, nu drar jag till fågelhuset och tvättbaljan och då får det åska så mycket det vill…

Klicka för större bilder

Allt för konsten, heter det ju. Men nej, inte alltid...

Kunde lätt serverat en högst märklig film idag. Eller åtminstone någon bild. Det hade bara varit att vänta ut henne. Ville dock inte utsätta fler fiskar för vad som hände vid Lilla Huset i morse.

Vi har försett fiskdammen med staket mot hägern vilken annars skulle fiskat ut hela vårt bestånd. Det har hjälpt i många år. Förvåningen har varit stor över att ingen fiskmås ännu dumpit ner i dammen och tagit våra guldfiskar. Inte trodde vi att kråkan skulle bli ett hot...

När vi jobbade i fågelhuset i morse såg vi kråkan smyga omkring vid dammen. Räknade med att hon kanske tog någon groda och lät saken bero. Senare stod jag i badrumsfönstret och kikade för att få se vad hon höll på med.

Hon smög omkring på kanten till dammen, kikade ner i vattnet. Skulle hon dricka? Eller bada? Hon spatserade lätt ut och in genom hägerstaketet, klev in i kabbelekan och spejade, böjde undan stjälkar och hoppade över till bäckens utlopp. Tog en liten klunk vatten, gick runt igen, hukade sig och... ja, jäklar hon siktade på fiskarna som lekte i kanterna! Fiskarna som var yra av lek hade ju annat att tänka på.

Nä, hon klarar det aldrig, tänkte jag. Skulle jag hämta filmkameran ifall, ifall... Å, häpp.. där var det hänt. Blixtsnabbt tog hon en fisk vid bäcken - en stor en! Och flög iväg över åkrarna med sin röda fångst på tvären i näbben. Och lilla fisken till himlen for...

Först blir man ledsen för fiskens skull. Sen tröstar man sig med att den i alla fall mättade hungriga kråkbebisar nånstans. Kan just tänka mig så nöjd hon kom hem till barna: Titta här vad mamma har hittat! Fiskat själv, kanveta'.

Tänkte tanken att jag nu hade chansen att få en märklig film, men nej... här gick gränsen för vad man utsätter sina skyddslingar för. Inte en till.

Det blev en jäkla pådrag - i dubbel bemärkelse - när vi drog näten. Inte för att få fisk utan för att skydda dem. Vi fick vara minst lika kluriga som kråkmor själv.

- Kra-kra-kra, hördes det från Parken när vi pustade ut. Där satt kråkan på lagårdsnocken och hade sett alltihop. Hon var nog besviken över att vi överlistat henne. Hon får återgå till sork- och grodmeny helt enkelt.

Klicka för större bilder

Dagens stora upplevelse var betessläppet på Elmersgården i Vårgårda. 150 mjölkkor släpptes ut på sommarbete. Det är inte utan en viss vildavästernkänsla när hela hjorden dundrar fram. Och det känns gott i både själ och hjärta när man ser kornas upprymdhet och förtjusning.

'Kosläppen' är ett stort folknöje och det bara vällde in bilar på gården. Alla skulle dit, kändes det som. Bilhavet var enormt och Färdtjänst körde ända fram med funktionshindrade. Över 2000 personer beräknas ha varit där. Detta måste vara något som rör den svenska folksjälen.

När jag klippte filmen fick jag tårar i ögonen över kornas glädje. Hellegod, så många känslor på en och samma gång i deras kroppar. Lantlig idyll när den är som bäst i dagens moderniserade husdjursdrift. Älskade kor.

Arla har på sin hemsida en förteckning över betessläppen på olika gårdar runt om i landet.

För vilken gång i ordningen, vet jag inte. Men duvhöken har varit sällsynt ettrig på fågelvoljärerna i vår. Han fattar liksom inte att det inte ger nåt.

Här har han slagit i rejält och är visst lite vimmelkantig. Sitter en lång stund och samlar sig, typ... 'vad var det som hände...'. Med den skarpa blicken borde han se nätet men fokus ligger tydligen på fåglarna därinne. Tjong... dong.

Var och varannan dag händer det. Nu börjar nymferna tröttna på attackerna. Idag fick jag gå in i voljären och trösta dem, så att skräckförlamningen släppte. Bilderna tagna inifrån köket. 

Revisorn ringde, så jag fick fart under galoscherna. Nu sitter man här med deklarationen till slut.

I morgon väntar betessläpp för Arlakossorna i Grannbyn. Tänkte mig dit för att filma. Ska bli kul.

Såg i 'tinninga' att jag tyvärr missat den stora hingstvisningen på Uddetorp... fasen också.