Allt för konsten, heter det ju. Men nej, inte alltid...

Kunde lätt serverat en högst märklig film idag. Eller åtminstone någon bild. Det hade bara varit att vänta ut henne. Ville dock inte utsätta fler fiskar för vad som hände vid Lilla Huset i morse.

Vi har försett fiskdammen med staket mot hägern vilken annars skulle fiskat ut hela vårt bestånd. Det har hjälpt i många år. Förvåningen har varit stor över att ingen fiskmås ännu dumpit ner i dammen och tagit våra guldfiskar. Inte trodde vi att kråkan skulle bli ett hot...

När vi jobbade i fågelhuset i morse såg vi kråkan smyga omkring vid dammen. Räknade med att hon kanske tog någon groda och lät saken bero. Senare stod jag i badrumsfönstret och kikade för att få se vad hon höll på med.

Hon smög omkring på kanten till dammen, kikade ner i vattnet. Skulle hon dricka? Eller bada? Hon spatserade lätt ut och in genom hägerstaketet, klev in i kabbelekan och spejade, böjde undan stjälkar och hoppade över till bäckens utlopp. Tog en liten klunk vatten, gick runt igen, hukade sig och... ja, jäklar hon siktade på fiskarna som lekte i kanterna! Fiskarna som var yra av lek hade ju annat att tänka på.

Nä, hon klarar det aldrig, tänkte jag. Skulle jag hämta filmkameran ifall, ifall... Å, häpp.. där var det hänt. Blixtsnabbt tog hon en fisk vid bäcken - en stor en! Och flög iväg över åkrarna med sin röda fångst på tvären i näbben. Och lilla fisken till himlen for...

Först blir man ledsen för fiskens skull. Sen tröstar man sig med att den i alla fall mättade hungriga kråkbebisar nånstans. Kan just tänka mig så nöjd hon kom hem till barna: Titta här vad mamma har hittat! Fiskat själv, kanveta'.

Tänkte tanken att jag nu hade chansen att få en märklig film, men nej... här gick gränsen för vad man utsätter sina skyddslingar för. Inte en till.

Det blev en jäkla pådrag - i dubbel bemärkelse - när vi drog näten. Inte för att få fisk utan för att skydda dem. Vi fick vara minst lika kluriga som kråkmor själv.

- Kra-kra-kra, hördes det från Parken när vi pustade ut. Där satt kråkan på lagårdsnocken och hade sett alltihop. Hon var nog besviken över att vi överlistat henne. Hon får återgå till sork- och grodmeny helt enkelt.

Klicka för större bilder

 

Ruth

10 maj 2011 23:56

Men jisses, tar kråkor levande föda ? vilken tur att du uppmärksammade det hela och kunde avstyra ytterliga attacker, man blir så ledsen när sådant sker ens skyddslingar både i vatten och på land.
Kram och god natt.

http://bernamis.bloggplatsen.se

Margus

11 maj 2011 08:19

Vilket uppvaknande, Ruth! Ja, kråkor är inte så oskyldiga som man tror;-) Allätare, kanveta'. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...