I det gula mjuka septemberljuset gläds Lilla Huset särskilt åt en ny perennarabatt. Här kan i fortsättningen sommar- och höstglädje ses från köksfönster och farstu. Förutom gullris och bambu bor här nu rosa och vit flox, ett par rudbeckior, jättevallmo, flera astilbe, lavendel, temynta, gullnattljus, buddleja, fänrikshjärta och jätteprästkrage.

Efterlängtad vårprakt blir det också då en mängd krokus, snödroppar, scilla och primula ska titta upp just här. Påskliljor icke att förglömma. Allt detta har vi verkligen saknat här på framsidan huset!

Gräsmattan har skalats av och lyfts in till kanarievoljären, bit för bit. De har under ett par år ryckt upp den gamla med rötterna, bit för bit, så det var alldeles kalt. Nu är åter ögonfröjd åt både folk och fä. 

    klickbilder

Min dräng hade också en dräng…

Försäljaren bad leverantören sända mig ett styck gasdämpare till min ’gångbana’ (löpbandet). En garantigrej. Den fraktades av DHL (som ”är bra på logistik”…).

Det tog nästan en månad för grejen att komma fram. Till MIG alltså. Den låg i Grannbyn (!) hela tiden hos ett för mig okänt utlämningsställe.

INGEN AVISERADE att den var där. Inte beställaren, inte avsändaren, inte fraktaren och inte utlämningsstället. Där hade man vänt och vridit på paketet, flyttat runt det i lokalen, rivit sitt hår över att ingen hämtade, returnerat efter fjorton dagar, fått tillbaka det igen och ”visste inte telefonnummer till mottagaren” (mig).  

Men hallå… ring Eniro eller kika på nätet! Mottagarens namn och adress stod ju på paketet! Någon kunde väl reagerat på att min postadress var en ANNAN ort! Tekniken har visst gjort folk dumma.

Så går det när man promt ska anlita den PRIVATA transportkedjan. Som ”kan logistik”… hähähä.

Anlita Posten för Guds skull! Vi väntade en avi från Posten så vi kunde hämta paketet på hemorten. Det kunde skett på någon dag. Men detta…

Sen fick man höra att JAG (!) skulle ha sett till att lämna ett mobilnummer som man kunde avisera till. Jag hade ingen aning om hur paketet skulle fraktas. Ja, lämna över ansvaret för hela logistiken till kunden…! Gör det!

Om jag VERKLIGEN haft det ansvaret hade det blivit POSTEN.

------------

På tal om handfallna människor i Tekniken Värld så försökte Väninnan ha ett utredande viktigt samtal med en myndighet en dag. Vid avslutningen av detta bad Väninnan motparten notera att samtalet ägt rum.

- Nä, det finns inte plats i datorn för det, svarade den fåvitska.

- Hört talas om papper och penna? sa Väninnan då.

I går:

Läkarsamtal beställt, fjättrad vid telefonen. Som ringde – ej läkaren – under middagsluren, väckt två gånger. Husbonden åkte till jobbet och socialiserade i flera timmar. Väl hemma igen kom hans kompis på besök (trevligt!). Då ringde läkaren… ”uttrappning av cortisonet, varannan dag i en månad, sedan var tredje dag osv... till 1 november, därefter återbesök och nya provtagningar”. (Denna gång låångsamt UTAN värk.)

I dag:

Elfirman bytte luftvärmepump i Lilla Huset (garantijobb). Den första kollades i april (!), befanns ha ett fel som ej kunde spåras och därför ej åtgärdas. Nu byttes hela maskinen. Två nya garantiår på den. Man tackar!

Förmiddagen försvann i ett töcken med viktiga ehuru tidsslukande telefonsamtal; kolla felanmälningen hos Telia, beställa extranyckel till bilen, tjata på Motionsexperten som sänt ny dämpare till löpbandet – vart?... till Grannbyn...! Vi hämtar där, så den kommer fram i år. Nu skramlar ett lager på löpbanan också. Efter lunch (fiskgryta med curry) en lutare framför friidrotten på tv och sen ringde telefon igen.

Vart tog dessa dagar vägen…?

Syrsorna spelade som galna i buskagen bakom växthuset. Smög där och fick minsann se ’Benjamin himself – min sängkompis häromnatten’ sitta där och fila med bakbenen! I desperat försök att få något meningsfullt uträttat denna dag hämtades filmkameran… ynka fem (!) minuter kvar på batteriet, typiskt.

När detta laddats smög jag ut på nytt, än mer desperat, i skymningen. Öronbedövande spel, men… FÖR MÖRKT!  Dagen slutade i alla fall hoppfullt.

Rättelse:

I film HÄR syns tydligt att syrsan inte spelar med bakbenen
som här påstås, utan genom att gnida vingarna. 

I morgon:

...är en annan dag, med nya tag, och HA DET NU SÅ GOTT DÄRUTE!

Jag hör röster…

Låter allvarligt, eller hur?

Och faxen ringer emellanåt – utan inkommande samtal.

Spökar det i Lilla Huset?

Det är på telelinjen. Precis så där som var vanligt för trettio år sen. Lite avlägset tjatter som - om man tystnar - kan avlyssnas. Tänkte inte så noga på det tills Grannfrun hör av sig och säger att det är MIG hon hör! (Man har tyvärr röst och dialekt som känns igen.)  Vi hör alltså varandra under respektive telefonsamtal.

När detta nu uppdagats och felanmälts slår det mig att det också skrapar på linjen och att jag en tid har hört mig själv i eko under samtalen. Landsbygdens vedermödor med sina sköra teleledningar.

Konstigast av allt är att bredbandet går fram i dessa bräckliga trådar… DET är nästan trolleri.

Varför ska allt vara så förtvivlat komplicerat?

Liten enkel mikrofon sökes till min nya hobby, filmandet. För naturljud – men bra nog att t.ex spela in Benjamin Syrsa med. På nätet finns en liten käck ’handy recorder’ som heter Zoom. Inte speciellt dyr men genast mer kvalificerad än mina behov.

Så tvingas man åter studera manualer. På engelska. Tekniska instruktioner. På engelska. Med teknik jag inte behöver. Det är stereo med surroundljud, fem mikrofoner, fyra kanaler, 3D-panorering, X- och Y-axlar, fram och bak, 360 grader, linjära inspelningar, ’auto-gain control’ och ’low-cut filter’… puh. Målgruppen är musikskapare.

Om jag köpt den tidigare i år hade valet varit enklare. Nu finns TVÅ modeller att välja på - H2 (finns i lager) och H2n (kommer i oktober). Prisskillnaden är försumbar, en hundring. Den ena är lite enklare. Till den andra medföljer ett (kvalificerat) ljudredigeringsprogram.

Hjärnan går på högvarv… och augusti har nått sitt slut. September kan bli go' om det vill sig. Det är inte utan att det knyter sig hos envar i skräck för kommande vinter. 

Följder av bokhylleröjningen avklarade idag. Slängfasen inledd. Packar i Hemköps papperskassar – bästa sättet att bära böcker på. Fem kassar fulla och då står ännu hela Bra Böckers lexikon i hög stapel utmed väggen. En sista titt innan verken kastas. Mammas almanacka från 1959 vandrar samma väg.

”Johansson ringt”. Frasen återkom titt som tätt i kalendern. Var det någon chef som mamma haft samtal från, tänkte jag. Fast det var lite väl ofta. Var det nån som väntade på ett plagg som skulle sys - hon var ju sömmerska. Men ’samtalen’ pågick en längre tid. Sen såg jag att det återkom med jämna intervaller, en gång i månaden… aha! Vad händer i en fertil kvinnas liv en gång i månaden? Just det! Kärt barn har många namn. Johansson har jag aldrig hört förr.

Fem bokhyllor är städade och ommöblerade. Är uppväxt med att ’böcker är värdefulla’. Så var det förr. Pappa var speciellt lagd åt det hållet. Fram tills nu har jag aldrig slängt en bok.

Således har jag på min resa i livet dragit omkring med ett lass som blivit allt tyngre. Nu var det nog! Trots senare inköp av ovan nämnt lexikon har jag hittills inte kunnat skiljas från farfars gamla uppslagsverk från 30-talet. Inte klokt! Nu åker båda verken.

Känns syndigt var gång en stor, vacker och ganska ny bok (arvet från pappa) åker i bingen. Nog finns det någon som vill ha denna, tänker jag men inser i samma stund att det inte kan vara min skyldighet att förse all världens samlare med objekt. Mina begränsade resurser räcker inte för det.

Efter stor röjning är bokhyllorna är fortfarande fulla, fast med det vi VILL ha kvar. Det skönlitterära fick en styvmoderlig plats längst ned till vänster, resten är facklitteratur.

Den gångna nattens sömnstörningar hade sina orsaker. Något var i olag med kroppen... vaknade med kramp i benet. Nåt såpass!

I drömmen var jag högt uppe på en stege när krampen slog till och medan jag kämpade för att komma ned hel sjöng jag "Jag är en gammal fiskargubbe, sitter och lappar nät....". På danska! Så man kan få till det...!

Vaknade alldeles för tidigt men det var omöjligt att lägga sig igen. Det tog en timme för krampen att släppa. Den satt både i vad och översida fot, strechrörelserna motverkade varann. Släppte det på ena stället så var det tillbaka på det andra och så höll det på... Vilken morgon! Värk efter krampen sitter kvar i knävecket ännu i kväll.

Han som bränt DVD av våra gamla VHS-minnen kom och lämnade dem - jättestjusigt med fina fodral och etiketter! Och själv har jag för första gången på nya datorn bränt egna DVD på några av mina filmer. Överkurs. Hjärtklappningen slår till som ett brev på posten när jag inte begriper alla formatfrågor som ploppar upp. Resultatet blev hyggligt, vi kollade på tv:n att det funkade.

Är alldeles mör efter bokhylleröjningen som fortsatt hela dagen pga åska. Vilken gymnastik... både tunga lyft och ryggböjningar. Korsetten åkte på. Högar med nyköpta böcker har hittat hem till sina hyllor. Nya högar har uppstått med böcker som ska kastas. Bara finliret återstår. Ett grovjobb har slutförts.

Puh, vilken natt... Trodde mig väl aldrig få dela säng med en vårtbitare, men nu har det hänt. Gissa om jag sovit till syrsans sång på nära håll...

Svårt att somna i värmen. Drömde om en fjäril i håret som spelade ljudligt. Just när djupdvalan skulle ta över kändes en vaxartad filur på min hand. När jag viftade bort den insåg jag på nåt sätt att det nog var en vårtbitare. Ville absolut inte vakna och tänkte att den nog vandrar iväg på täcket till bättre plats. Vilket han gjorde.

Den vackraste syrsesång hördes strax borta från teven. Starkt! Det ekade i hela sovrummet. Det var både trevligt och vackert. Han filade på sin ensamma strof. En vän hördes svara därute. Tänkte att han nog följer ljudet och hoppar ut på samma sätt som han kommit in. Var urtrött och ville absolut inte gå upp.

Strax uppstod trängande behov och när jag ändå var på benen fick min exotiske sängkamrat friheten åter. Tyckte jag hörde honom därute när tröttheten äntligen tog överhand.

Så det var alltså som jag gissade. "Är det en vårtbitare däruppe i sovrummet?" sa jag på skoj när jag först hörde det starka filandet före läggdags. Tänkte kanske att den starka sången hördes utifrån och in genom det öppna fönstret. Nu vet jag. Väldigt trevligt - och sömnproblemen berodde INTE på gästen.