Högteknologiskt i Lilla Huset om dagarna… Mellan teknikchattarna med Windows Live Solution Center förverkligas fjolårets önskelista. Här förivrar man sig icke. Tålamod är en dygd, sägs det ju.

• Adobe Photoshop 9.0 som skulle köpts då har hunnit bli 10.0
• Samma med Pinnacle Studio 14 HD, som blivit 15.
• En liten mickapär som heter Sony Ericsson MW600, ett i höstas ”vanvettigt bra headset till mobilen med radio”, enligt en kompis – har nu hunnit bli så ’gammal’ att MediaMarkt slutat saluföra den, inte ens i Stockholm eller Göteborg. Får nog skaffas på nätet medan den finns.
• Multiskrivaren Canon Pixma MG8250 är så ny att den inte finns i lager än. Den scannar (även diabilder), kopierar och skriver ut (även bild direkt på CD/DVD-skivor). Kände direkt att ”denna ska vi haaa!” när jag läste testresultaten för ett par månader sen.
• Ljudinspelaren Zoom H2n är det verkliga skälet att önskelistan nu förverkligas. DEN behövs verkligen för att slippa blåsljud på filmerna. Sån där ’yllesocka’ hör till filmarens nödtorft. Kallas visst ’dead kitten’… Tänker inte undersöka vad den är gjord av.
• Extern hårddisk på 1 TB behövs också.

Nu saknas ”bara” laptop och filmprojektor också… från nämnda önskelista.

Man måste nog vara i öfvre medelåldern för att kunna vänta länge på inköp. Förstår inte varför allt ska gå så fort. Förr sparade man i halvårsvis eller mer för att slutligen ha råd med den efterlängtade jackan i butiken. Man tittade, drömde och sparade. För att till sist kunna köpa. Vilken glädje när man ansträngt sig för att nå ett mål.

Internetbeställningar levereras nu inte sällan dan därpå. DHL och Schenker kör som skottspolar på vårt ansträngda vägnät och konkurrerar ut både Posten och SJ. Såå bråttom är det väl ändå inte. En vecka eller två kan man väl vänta åtminstone. Spelar roll?

Landsbygdsbor är nog ett särskilt tålmodigt släkte (= smart). Vi vande oss tidigt vid postorder medan stadsborna gick ur och i butikerna. Det var vår enda chans. Vi har i alla år förlitat oss på Posten och det var tryggt och bra. Beställer alltid Postleverans. Hellre väntar jag lite för att ha kvar Postens service så länge det går. Och tågtransporter vore bäst för miljön.

”Att sakna några av de ting man önskar sig är en absolut nödvändig del av lyckan.” Bertrand Russell

Gett upp? Däckat ihop? Nähähäedå… Eller, ja... mycket blev det och ÄR det - fortsatt. Filmproblemen kvarstår. Men kampen går vidare. Så långt.

När man nu hittat sin favorithobby sent i livet, får man ju inte ge upp. Fast det är lite motigt. Det är det. Plötsligt kunde jag inte ens öppna gamla, tidigare fungerande, projekt som sparats till fungerande filmer. Gula varningstrianglar överallt! Mamma Mia…

Har därför chattat med en support på Windows Live Solution Center. Som börjar snacka om uppdatering av ’codec’ och ’konvertering’ av filer och gud vet vad. Åharrejösses… jag som knappt kan redigera. Plötsligt blev det väldigt tekniskt alltihop.

Under väntetiden ville jag ändå pröva med nya klipp och se om dessa skulle råka ut för samma missöden. Hittade gamla godbitar som ännu inte använts i andra sammanhang och klippte ihop en liten film. Döm om min förvåning när DET FUNKADE! Fattar nada. Nu vet jag inte vad jag ska tro. Då kan det väl ändå inte vara fel på filformaten och codecarna. Livet är ett äventyr. Detta blir en segdragen följetong, känner jag.

När filmen nu ändå är klar lägger jag ut den här också. Godbitar från mitt hörn av världen:

Vårdagjämning häromdan. Våffeldag i går liksom sommartid… Allt på en gång. Aldrig vila i nuet och begrunda. Helst ska det ha hänt i går. Vi måste vidare, vidare… Varthän och varför?

Våfflorna fick vänta till kvällen för vi njöt solen i vårhörnet vid lunchdags när stormen bedarrat. En lika löjlig som plötslig storm drog fram över Lilla Huset under förmiddagen. Det är lynnigt nu...

Första kullen nymfungar har klivit ur holken, lugnt och stilla. Isadora och Sigge är stolta föräldrar och matar de fem vant och erfaret. Flocken verkar tillfreds och målmedveten. En särskilt trevlig stämning i fågelhuset när barnen kommer ut.

klicka för större bilder

I går var det Allan hela dan. I fågelhuset vill säga. En liten pigg nymfunge som absolut inte tänkte förbli någon stugsittare, han skulle ut till varje pris. Studsade inne i holken redan när vi ringmärkte dem för några dar sen. Vilda Bebin, typ. Tidigt utvecklad, denna där. Säkert en pojke, gissar jag. Knappt färdig i fjädrarna men alert till tusen.

Helt fräckt tog han plats mitt i centrum av femkullen som redan hittat sina platser. Föräldrarna kliver runt i barnaskaran för att mata och vet precis vilka ungar som är deras. Nåde den som tigger av fel förälder. Där sitter han nu – Allan – och tycks särdeles nöjd med sin bedrift. Ett litet yngre syskon är kvar i holken och bidar sin tid.

Ut hoppar nog också Helmis två kanarieungar när som helst. Hon har lyckats mata upp dem utan missöden och de ser välartade ut där i boet.

"Ja, jag är en riktig klippare jag, är en riktig klippare jag…" I trenne dagar har klippbordet i datorn gått varmt. Den här gången var det problematiskt kan jag säga. Har själsligt befunnit mig i en bubbla och många, många… MÅNGA arbetstimmar har lagts på att få ut min hästfilm. Det ville sig bara inte alls. Movie Maker-hjälpen har rådfrågats, hårtestar har slitits, med vånda och envishet har man börjat om… och gjort om. Otaliga gånger. Att lägga av var liksom aldrig tal om. Av skaparglädje återstod till slut enbart rena hantverket.

Nu kan jag utantill varje millisekund av varje enskilt klipp. Tog nogsamt vara på varje gnägg, hovklamp och skutt. Visste exakt när de kom. Klippa gick bra. Värre när filmen skulle sparas. Stod och hackade vid 60 procent. ”Norsk avstängning” av Movie Maker och på’t igen…

Till slut bestämde jag mig för att spara ner filmen i etapper för att utesluta de klipp som ställde till det. Det blev sju versioner innan det var klart. Återvände med fasa varje gång till datorn. Gissa om jag är trött på att se den där 60-procentskylten… Slutligen fick jag slopa fyra minuter med favoritklipp. Hellre det för att bli klar… nån gång.

Att lägga ner så mycket jobb på en liten hästfilm… det gör bara en sann hästälskare. Hoppeligen finns fler såna som jag där ute i cybern.

Ett hästjobb är klart – med andra ord. Uppladdningen till YouTube gick lätt och här kommer den… i premiärvisning. Varsågoda: sex minuter rastlöshet, nerver, spänning, väntan, skutt, bocksprång och uppvisning av vackra spänstiga kraftpaket med sina goda humör.

Suck... Filmen om ardennerhingstarna är klar. Men något låser sig när den ska sparas i datorn. Den sparar till 60 procent, sen står den still... puh. Frustar som en häst av otålighet.

Hursomhelst var det rysansvärt trevligt att återse pållarna från sommarens premiering på Uddetorp. Fina minnen från De Breda Pojkarnas Dag. Så stora, så starka och samtidigt sååå snälla. Som om de inte vet hur stora och starka de är. Är särskilt svag för dessa kallblod. Ljudet av gnägg och hovklapper har fyllt Lilla Huset när jag kört sekvenserna om och om igen under klippningen.

Konstigt att klippningen fick vänta så länge. Har ju så roligt när jag gör det. Troligen gick musten ur mig när foton och film om barnbarnets dop skulle tas om hand i oktober. Sen behövdes förnyade krafter. Och nu är filmen klar. Bara inte tillgänglig... attans också. Kanske får datorn vila över natt innan jag gör nya försök. Så irriterande! 

Himmel och pannkaka… vilken solnedgång! Hela omgivningen färgades röd av ljuset. Inte så ofta man bjuds ett sådant skådespel. Tänk, vad våren kan bjuda till... och nu ackompanjeras Sigrids promenader av såväl lärkor som tofsvipor. Så ska livet vara nu ett tag...

Baby Stella gästspelade i Lilla Huset. Hon har blivit en riktig liten linslus, klappar i händerna och skrattar åt allt. Unga familjen trampar åter svensk mark efter treveckors USA-semester. Jag fattar ju inte varför alla ska åka omkring med sina bebisar runt jordklotet med alla smittor som nu sprider sig. Och magsjuka blev det, ja… men vi lägger oss inte i.                                                        Klicka för större bilder

Snart är hon ingen Baby Stella längre… hon gör nämligen sina behov i toastolen – nio månader ung. Pottan är ett passerat stadium. Det skedde bara av en slump från början, men den ömma modern är känslig för babys behov och vips… var det bara så. Det görs visst nästan aldrig i blöjan numera. Undra på att lilla ungen är glad.

I övrigt ägnade Husbonden och jag helgen åt var sina projekt. Han stod på huvudet vid fiskdammen. Min hjärna var inne i dataskärmen. Jag redigerade film från i somras – ardennerhästar. Snart klar. Husbonden ger bäcken ett nytt utlopp. Tar längre tid. Sista isskorpan släppte i veckan och nu kan man äntligen hälsa på fiskarna igen. De har just börjat vakna ur dvalan och simmar nu runt och gympar lite lätt.

Nu är det gjort. Oåterkalleligen genomfört. Min älskade gula bil som jag fick av mamma och pappa (som sprillans ny) är såld. Det var svårt att fatta beslutet, men sedan vi skaffat den nye 'Maos Lilla Röda' och Husbonden gick i pension så har Den Gule mest stått i garaget. En dyr lyx. Vi märkte raskt att det gick utmärkt att klara sig med bara EN bil. 

                            Klicka för större bild

Vi filade lite på annonsen till Blocket, satte in den i dag och vips... sex timmar senare var den såld till Grannstaden, fem mil bort. Knappt man fattar hur fort det gick... Men undra på det, en 99:a som bara gått 6700 mil. En riktig Pärla, problemfri. Ompysslad och servad, en riktigt pigg rackare. Lite svårt känns det, just nu. Men det går över. Hoppas den blir till lika stor glädje för köparen. 

Sådär... kvällens prövning var en ny presentationsbild till bloggen. En högst förbryllande upplevelse. Hur jag än försökte krympa bilden så nog fasen skulle Bloggplatsen göra den större, men påföljd att upplösningen påverkades - negativt. Nu skulle den ändå inte vara för skarp och Photoshop konstnärspalett konsulterades. Men då blev det etter värre när Bloggplatsen fläskade på. Alltså fick bilden slutligen monteras in i en ram som klämdes in i en större bakgrund med samma blekgröna färg som i bloggen... Bara för att kunna ha bilden någorlunda liten. Håhå jaja... det var kvällens överkurs.