Dagarna i eget hem är en lisa efter genomgången pärs med tarmstopp, amulansfärder, sjukhus, röntgen och dropp. Tarmarna känns ännu efter en vecka som stora blåmärken, som efter en operation. De är nog både misshandlade och uttänjda. Jeansen bäres oknäppta - uppblåst. Rädd för att äta, sörplar mest soppor och yoghurt. En macka då och då. Vilar en del, och funkar för övrigt någorlunda. Räkningarna är betalda, puh. Glad att jag gjorde fotvård innan attacken, för nu skulle det INTE gå.

Men… man får inte gräva ned sig i detta. Försöker tänka på annat och låtsas som inget. Mellan varven. Idag gicks en hygglig promenad, lite längre än sträckan från avdelning 2 till sjukhusets huvudentré. Skönt att vara fri. Trädens sus är som ljuv musik. Tranor och spillkråka höll konsert. Vi plockade med oss älggräs till fåglarna, det höll fortfarande fin kvalité ute i dikena. Pippisarna blev lyckliga. Marsvinen fick nytt gräs, det växer ännu utan frostangrepp. Svalorna har flyttat. Alla planer för aktiviteter har kullkastats. Man tar en dag i sänder. Tar nya tag, från scratch.

Ladusvalornas sista kull är ute och flyger. Lite sent, men de har lyckats förr. I morse fick vi äntligen se dem använda vår ”nödtråd”. Inte är det som vår gamla tv-antenn som räckte till hur många svalor som helst. Men om de inte är fler än så här, går det bra. Härligt att se. 

Nödtråden mellan antenn och skorsten fick Husbonen sätta upp när den gamla stora spretiga tv-antennen bytts ut till det lilla fjuttiga ’gallret’. Hur skulle alla våra svalor fått plats på den? Men tv-teknikern tänkte inte på det. Han bara kastade den sönderrostade sittplatsen till marken….krasch. Har oroat mig så. Var skulle svalorna sitta till hösten? Nu föll en sten från mitt hjärta. Tråden funkar.

Hjärtat slog frivolter. Först var de tio. Sen landade fler och som mest satt 17 svalor där samtidigt. ”Vårt” par i ladan har gjort två kullar med 2x4 ungar. Föräldrar med två kullar blir alltså tio. De övriga sju har förstås häckat i någon grannlada. Nu får vi se hur länge de flygövar från vårt tak innan de en dag plötsligt har åkt. Aj, där klack det till i mitt bröst igen. Lite ångestfyllt är det att släppa iväg ’barna’ på sina vådliga färder.

Klicka för större bilder

Grävlingen hemsöker oss igen. Just när man tror att han gett upp om platsen under verandan är han tillbaka. Trots att vi förändrat hela bakre delen av trädgården med all häckbeskärning. "Gör inget, lättare att ta sig fram", sa han när han smög hem i morse efter nattens utsvävningar. Nu använde han åter sin första entré, den som Husbonden så rejält barrikaderat. Inget stoppar en grävling som känner vintern nalkas. Han grävde några tag och sköv sen gallret åt sidan. Vi ser tiden an.

De blå lessonen har nu blivit ett riktigt sympatipar. Det tar sin tid att knyta nya band, men den nya honan Blåssåm fick till slut med tillgivenhet, tålamod och list den nyblivne änklingen Pojken Blå att bli lite förälskad i henne. Nu syns de alltid sitta tätt tillsammans så som lessonpar hava för sed. Har varit rart att följa. Han sörjde och var riktigt uppbragt emellanåt när hans gamla fru inte längre fanns. Visst satt han strax ihop med sin nya tjej, men det är först nu som det liknar riktig trolovning med ömsesidiga omsorger om varann. (bilden är uschlig, men vad gör man åt små fåglar bakom dubbla nät)

Höstens kursprogram har trillat in i brevlådan. Något att försjunka i drömmar över. Trivsamt att tänka på allt som människor med iver lär sig och pysslar med. Hoppfullt på nåt sätt. Tänk, att det finns kurs i ”Spinn med slända och spinnrock”!

Nu gås inga kurser för egen del - det blir självstudier hemmavé. En oljemålningskurs på 70-talet väckte slumrande talanger, men det var då. Vissa ämnen triggar fantasin mer än andra. Som t.ex Ta hand om din skörd, Modeteckning – skissa och färglägg dina egna modebilder, Fritt broderi – långsamhetens njutning, Skapa med pärlor, Broderi – skapa trendiga kläder med folklore och Släktforskning.

Nu fick jag också lärt mig vad ’locker hooking’ är, ett slags trasmatte- eller ryavävning med virknål, typ. Inspirerande bilder HÄR. Stickcaféer är populära och låter himla trevligt, men vad är Tantkoftestickning…? Hur ser en typisk tantkofta ut, tro.

Allra dyrast är Kustskeppar- och båtmekanikerintyg för 1300 kr. Data- och gitarrkurser ligger inte långt efter med uppåt tusingen. Billigaste kursen är Julinspiration och dörrkransar för 300 kr.

Ett annat schangdobelt erbjudande i brevlådan var den om FIBERANSLUTNING från vår elförening. Kostnad  20 000 anslutning inkl moms och efter avdrag av statligt bidrag som Länsstyrelsen distribuerar för fiber på landsbygden. Lilla Huset har redan tecknat sig för detta. Hoppas att alla andra grannar gör det också, mängden hushåll kan påverka kostnaden neråt.

Snart redan fredag! Veckan gick fort.

13 september startade tydligen hösten i vår kommun. Tre av ’mina’ höstaktiviteter drog igång samtidigt. Vilken skulle jag välja… bibelstudium, Ruths Cirkel eller kåseri om Västgötaord… Villrådigheten slutade med att jag inte gick på någon av dem;-)

Mitt val var i och för sig avklarat, men efter besiktning av släpkärran och flera viktiga ärenden skrek ryggen efter sin värmedyna och det var tajt om tid. När ryggen blivit nöjd var det för sent att åka. Nåja, det var ju bara upptakten jag missade. Det kommer flera tillfällen.

Det känns liksom i luften att den generösa utomhustillvaron går mot sitt slut. I natt och i morgon ska visst resterna av orkanen Leslie (varifrån ?) rulla in över oss med både regn och rusk. Låter som en innesittardag. Det gör inget alls, vi har varit särdeles flitiga, så det räcker.

Summerar våren-sommaren 2012:

Vårens filmredigering sög energin ur mig. Envis trötthet krävde vila. Kanariehäckningen blev inte normal. Fler dödsfall än väntat - deppigt. Lessonen mördade två nymfungar i holken – ett trauma. Fågelhuset har desinficerats och målats. Kanarier och finkar har separerats på två avdelningar (Husbonden byggde) och ventilationen förbättrades.

Vi miste vår lilla Sigrid - herregud, var det verkligen i år…? Sommaren blev knepig – den första hundlösa. På kvällen så trött att jag såg i kors och somnade när jag skrev i bloggen. Ryckte till ibland… undrade förvirrat VAD skrev jag nu…?

Cykelturer inleddes men blev få (opålitligt väder). Grillkvällar har regnat inne. Vädret ändå hyggligt, lagom varmt. Grannsamverkan inledd, skyltar kom upp, samtal har hållits. Ett par släktbesök avnjöts. Baby Stella fyllde ett år. Trassel med cortisonmedicinering. Gastroskopi… fick ännu en diagnos esofagit (matstrupsinflammation).

Grävlingen gladde och oroade med sitt projekt under verandan under ljumma sommarveckor. Verkar ha fått honom på andra tankar. Lilla Huset blev stolta faddrar till två praktkullar sädesärlor från vårt tak. Vildfågelhäckningarna har gått bra. Mycket blåmesar, lövsångare och trastar. Svalorna satte upp med en extrakull ovanligt sent och har ännu inte lärt upp dem till fullo.

Halv bloggsemester. Hållit igång bloggen, men inte orkat kommentera, ibland inte ens läsa, andras bloggar. Nu är det sensommar - höst. Det sjunger på sista versen. Sen får vi vila, under många långa mörka kvällar. Ta nya tag.

Sensommar ännu, men hösten nalkas. Stilla och ännu ljummet. Det milda ljuset. Mättade dofter av vissnande löv och växtdelar. Lagom varmt och lagom fuktigt. De sista tomaterna mognar i växthuset. Ännu en gurka hinner vi kanske få, krokig och dan.

Det fem meter höga syrénbuskaget i Parken föll för motorsågen i dag. Nära att dra till brashögen som nu är enorm. Husbonden släpar vidare medan jag vilar en sträckt ryggmuskel.

Lönnarna blev riktigt hyggliga efter tuktningen. Vildfåglarna har börjat smaka nyponen. Alltid gott att se. Och veta att de har ett rikligt förråd länge till. Svalorna är kvar ännu. De fick ut sin andrakull helt nyligen som nu lär sig flyga. Ibland hörs de tjattra inne i ladan – kanske vilar de där mellan varven?

Veckans syssla: 80 meter häck med häckavstånd två-tre decimeter. En ny olympisk gren. Särskilt med saxstilen – grensax ;-) Nå, det gick väl an. 80 meter nässlor var värre. Nässlorna nästlar sig in överallt. Riktiga luringar. Först ser man dem inte. Rätt som det är har de krupit in i skjortärmen. Och när man står där med fejset mellan löven har man en tvåmetersnässla i ansiktet. Således fick de tas bort först. Även lönnarna är tuktade till samlade kronor. Förvånansvärt lite träningsvärk men... sträckt muskel i ena sidan kvarstår.

På tal om kronor… vad hände med de där ”horkronorna”? Som jag förstod hade åtta nidmynt tillverkats med förtalstext mot kungen. Upphovsmannen som trätt fram, den s.k ”konstnären”, riskerar åtal för tre olika brott: penningförfalskning, förtal och ringa bedrägeri. Någon skämtade om att mynten blivit så värdefulla att han lätt kan betala eventuella böter. Men… borde inte polisen ha tagit mynten i beslag? Tjyvjägare blir av med både vapen, fällt villebråd och jaktlicens. Får falskmyntare behålla sina förfalskningar?

Husbonden gick gjutkurs i betong på Byns Botaniska Trädgård. Kurstid: en kväll. Husbonden var skeptisk innan han åkte iväg, men fullföljde i alla fall. Turligt nog fick han med sin förre arbetskamrat på övningen. Farhågorna besannades, kursen innehöll väl inte riktigt vad han ville lära sig. Men ett par trädgårdsplattor blev det, och en ljusstake - med skönhetsfel. Svårt som attan att få ytan slät och utan blåsor. Kanske fick Husbonden ändå lite inspiration - det är ju aldrig tungt att bära. Plattorna platsar väl alltid någonstans.

Hösten är min tid. Kunde absolut inte motstå sjalen som Byns klädbutik tog in.

Mysteriet är löst. Det är INTE tallbit på öfvre bilderna (inlägg 3 sept HÄR). Det är DOMHERRE - ungar. "Bilden visar den typiska svarta hättan... hjälmen... som domherrar har. Dessutom syns den vita undergumpen på bilden - det saknar tallbiten." Svarade Göran, guide vid Ottenby fågelstation på Öland, på SOFs forum (Sveriges Ornitologiska Förening). Litar på sakkunskapen. Så var det med den fågeljakten, hehe. Rätt ska vara rätt.

Fast en fågelälskare gillar också domherrar. Jättemycket.

Vi har hört dem varje dag i minst en vecka. "Var fasen är domherrarna", har jag sagt. Helt övertygad om att det var de. Lätet var identiskt. De var många. Men syntes aldrig mellan löven. Hela tiden ovanför oss under häckbeskärningen visslar de. Idag ville jag ha besked. Spejade med både öron och ögon upp genom bladverket. "Gode tid... det är ingen domherre! Brunaktig och svagrosa på bröstet!"

Hmm... rosenfink... trevade sökmotorn inne i skallen. Fågelböckerna gav besked: tallbit. Låter som domherrar, uppträder i små flockar när de likt sidensvansar om hösten stryker omkring söder om häckningsområdet (Värmland, Dalarna och norr därom). Inte sådär vanliga. Fram med kameran... nu SKULLE  de förevigas.

Lättare sagt än gjort. Fick lätt yrsel av att stå med huvudet uppåt. Plötsligt... kom där en och satte sig. Kameran smattrade. Tyvärr inte lika röd som den första jag sett, men det får duga. Ungfågel... hona... typ. En ornitolog kan nog artbestämma enligt bilderna. För mig är saken klar: tallbit. Det där domherrelätet skulle visst vara signifikativt.

    Klicka för större bilder

Häckbeskärningen är ett drygt jobb. Glad att kunna bidra med lite handkraft. Detta var förut min uppgift, men krafterna har sviktat och häckskotten har dragit iväg under många år, uppåt tre-fyra meter. Inte kul alltså. Nu får de börja om från början. Äntligen lite utsikt igen. Kul med omväxling. Men vilka rishögar...!! Vet inte hur många Husbonden dragit iväg till eldningsplatsen.

Rödhakeungen är ett kärt sällskap under tiden. Så närgången. Och söt. Han är runt fötterna i prinicip. Hittar många larver som skakas ned från bladen när stammarna klipps av. Poserar orädd för kameran. Vår bärrika trädgård lockar massor av trastar så här års. De far kors och tvärs när dörren slås upp om morgonen. Inte lika poseringsvilliga, men rönnbären lockar så man får en och annan chans. Fågelfotografering kräver tålamod... och tur.

Tillägg 5 september:
Mysteriet är löst. Det är INTE tallbit på öfvre bilderna. Det är DOMHERRE - ungar. "Bilden visar den typiska svarta hättan... hjälmen... som domherrar har. Dessutom syns den vita undergumpen på bilden - det saknar tallbiten." Svarade Göran, guide vid Ottenby fågelstation på Öland, på SOFs forum (Sveriges Ornitologiska Förening). Litar på sakkunskapen.