Ladusvalornas sista kull är ute och flyger. Lite sent, men de har lyckats förr. I morse fick vi äntligen se dem använda vår ”nödtråd”. Inte är det som vår gamla tv-antenn som räckte till hur många svalor som helst. Men om de inte är fler än så här, går det bra. Härligt att se. 

Nödtråden mellan antenn och skorsten fick Husbonen sätta upp när den gamla stora spretiga tv-antennen bytts ut till det lilla fjuttiga ’gallret’. Hur skulle alla våra svalor fått plats på den? Men tv-teknikern tänkte inte på det. Han bara kastade den sönderrostade sittplatsen till marken….krasch. Har oroat mig så. Var skulle svalorna sitta till hösten? Nu föll en sten från mitt hjärta. Tråden funkar.

Hjärtat slog frivolter. Först var de tio. Sen landade fler och som mest satt 17 svalor där samtidigt. ”Vårt” par i ladan har gjort två kullar med 2x4 ungar. Föräldrar med två kullar blir alltså tio. De övriga sju har förstås häckat i någon grannlada. Nu får vi se hur länge de flygövar från vårt tak innan de en dag plötsligt har åkt. Aj, där klack det till i mitt bröst igen. Lite ångestfyllt är det att släppa iväg ’barna’ på sina vådliga färder.

Klicka för större bilder

Grävlingen hemsöker oss igen. Just när man tror att han gett upp om platsen under verandan är han tillbaka. Trots att vi förändrat hela bakre delen av trädgården med all häckbeskärning. "Gör inget, lättare att ta sig fram", sa han när han smög hem i morse efter nattens utsvävningar. Nu använde han åter sin första entré, den som Husbonden så rejält barrikaderat. Inget stoppar en grävling som känner vintern nalkas. Han grävde några tag och sköv sen gallret åt sidan. Vi ser tiden an.

De blå lessonen har nu blivit ett riktigt sympatipar. Det tar sin tid att knyta nya band, men den nya honan Blåssåm fick till slut med tillgivenhet, tålamod och list den nyblivne änklingen Pojken Blå att bli lite förälskad i henne. Nu syns de alltid sitta tätt tillsammans så som lessonpar hava för sed. Har varit rart att följa. Han sörjde och var riktigt uppbragt emellanåt när hans gamla fru inte längre fanns. Visst satt han strax ihop med sin nya tjej, men det är först nu som det liknar riktig trolovning med ömsesidiga omsorger om varann. (bilden är uschlig, men vad gör man åt små fåglar bakom dubbla nät)

 

skogsfrua på dal

16 september 2012 18:52

Roligt så länge de är kvar! De flyger väl efter vädret och inte efter almanackan. Vi önskar dem lycka till på resan och -ses igen:-)
Fantastiskt fina bilder!

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

16 september 2012 23:41

Jaaa, di e' för goa.

 

Erika

17 september 2012 21:33

Vad de är underbara, svalorna! Det är så tråkigt att man så sällan ser dem nuförtiden. Förr fanns det åtminstone något par hos mormor och morfar men nu bor ingen där största delen av sommaren, så jag vet inte hur det ser ut nu. Jag önskar att jag så småningom får flytta ut nånstans mer på landet där det finns svalor! :)

http://www.inka.bloggplatsen.se

Margus

17 september 2012 22:48

Ett tag var det ju förbjudet att låta svalorna häcka i ladorna pga. missriktad rädsla för salmonella (som vi struntade i). Nu får svalorna tydligen häcka i ladorna igen. Man har upptäckt att rädslan var överdriven;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...