Halva dagen gick åt för beställning hos Apoteket. Via webben. Egentligen både webb och kundtelefon, ty när inte det ena fungerar tar man till det andra. En av mina ordinerade mediciner hade bytt namn och var plötsligt ”inte tillgänglig för beställning”. Däremot fanns flera andra med samma innehåll. Men ”utan förmån”.

Alltså behövdes handledning. Försökte med kundtjänsten. Min pinkod till Apotekets recepttjänster gällde inte. "Den upphör om man inte använt den på 18 månader". Loggades  alltså in på Apoteket, beställdes ny pinkod, ringdes kundtjänsten ånyo -  för att få problemet utrett.

Handläggaren ändrade min ordinerade medicin - som bytt namn - till en ny för att komma runt knuten. Fritt fram att beställa. Men Apotekets drive med fri frakt fram till nyår gällde inte telefonbeställningar, så det blev till att åter logga in på webben. Det tog hela förmiddagen!

Handläggaren var skicklig och tillmötesgående. Hade svar på allt. Och lösningar! Att allt inte blir rätt i tider då vi trevar oss fram i Teknikens Trassliga Tillvaro får man förstå. Inte lätt för oss kunder, men inte heller lätt för handläggarna. Vi får hjälpas åt helt enkelt och hålla en god ton mitt i frustrationen. Sade en numera luttrad rebell;-)

Nu har man fått tider till både tandläkare och läkare. Några veckor före jul. Det jobbas tydligen ikapp vad som skulle gjorts under året… Likaledes hölls Vägföreninga’s årsmöte i går kväll – som skulle varit i mars. Bara att dansa med...;-)

Har jag visat min egenhändigt tillverkade kryddpåse? Tröttnade på att plocka pepparkorn och nejlikor ur köttgrytorna. Påsen görs av kompress och snöre. Fiskas lätt upp före redning och måltiden kan intas störningsfritt :-)

Up up and away... Nu seglar vi högt här i Lilla Huset. Med Skype. Första videosamtalet har hållits med Svägerskan inför utlandsresan. Vi måste ju upprätta kontaktvägar så att inte Husbonden 'goes bananas' när han inte kan ringa 'söstera' och fråga om ditten och datten, hehe. Många samtal har det varit omkring släktbilderna. Om när, hur, var, varför och vem - den klassiska retorikens frågor.

- Guud, vad roligt detta var, kvittrade vi på ömse håll och brast ut i skrattsalvor. Två gamla tanter prövandes teknikens landvinningar. Och gratis är det också!

Så när vi ändå höll på blev det husesyn. Hon gick runt och visade nya tavlor i huset och den packade resväskan. Jag lyfte på förlåten och visade Husbondens nybakade bullar. Vilket visade sig vara mindre lämpligt då hon och maken var inne i 5:2-dietens fasteperiod. 

Skype var enkelt. Men man trasslar ju ändå till det i början. Ringde en gammal vän som brukar ringa med Skype och frågade till råds. Det tog en stund innan vi lärt oss. Först såg jag bara mig själv, men hörde henne. Sen lossnade det. Stor lycka. Jösses... nu får vi öva på det här innan de sticker och det blir skarpt läge...

’Julskyltning’ inledd hemmave'. Ny ljusslinga runt dörren piggar upp i mörkret. Sen kom alla adventsstakar och -stjärnor upp också. Hög mysfaktor. För att inte tala om mattan som gjorde oss matta av förtjusning. Hoppas mycket på besök hos sjukgymnast i morgon.

Säkrare mysfaktor än tända ljus finns inte. Värme ger det också. Man är alltid som mest frusen så på tröskeln till vintern. Har ännu inte kommit ur sommartiden heller. Trött och frusen, med andra ord. Här blir inget vettigt gjort, och dagarna bara går... Vi eldar i kamin och tänder ljus, fast det blir lite knepigt när solen tittar in om dagarna...! Det är nåt fel på den här bilden. Enligt min hjärna ska inte solen lysa i november.

Att hjärnan är ett knepigt organ har vi fått ordentligt belyst i afton. Kvällens Veckans Brott blev till en specialsändning om det skrämmande fallet Thomas Quick, stackars man. Programmet ajournerades för Dan Josefssons dokumentär "Kvinnan bakom Thomas Quick" varpå en animerad debatt följde i studion.

Nu har svenska folket äntligen fått höra hur det har gått till på Säter, med sektliknande styrning av psykologer som i sig själva inte varit starka nog att ha en kritisk hållning, utan lät sig styras. Hjärntvätt, på hjärntvätt, på hjärntvätt. Här kan man verkligen tala om "hjärnskrynklare". Gud bevare oss för att hamna på Säter eller en liknande avdelning.

Psykologin kan verkligen användas till mycket. Finns det några sanna minnen alls, eller bär vi bara på friserade brottstycken och fantasier ur det förgångna. Tänk så väl psykologin kan användas för att styra stora folkmassor. Alltjämt. Mot människans rädsla för att vara ensam om sin åsikt. En svaghet vi dras med. Vi måste alltid ha en kristisk hållning till allt vad överhet är. Våra tända ljus lyser nu för hoppet att människan lär sig något av allt detta.

417 kronor för tre LED-lampor!!!

Chocken har inte lagt sig än. Heligt förbannad på den experimentverkstad vi lever i. Man blir ju fullkomligt ruinerad på småsaker!

Nu är det bara för mycket. Precis när vi lyckats lära oss välja ”lågenergilampor” så ändrar dom till LED. Nu ska vi kunna allt om 'lumen' och 'Kelvin' också för att välja stämningsljus eller arbetsbelysning. Rena fysiklektionen. Därtill måste vi också lära oss att undvika dimbara lampor. Vi som inte behöver dem alltså. Det var detta vi drabbades av. De är skitdyra.

Hur mycket måste en vanlig stackars människa klara i livet…? Och ha råd med…? Dessa dyra lampor är något vi pensionärer också måste klara. Ingen dispens. Kan någon göra övergången lättare... tack.

Och vad gör man i en dagligvarubutik med ynkligt litet sortiment. Vi valde och läste och kollade pris – på FEL rad. Vi hade läst om Kelvin och lumen. Men SÅG INTE att de var dimbara. Frågan är om butiken hade andra…

Nu får man åka tillbaka med dessa (för dyra pengar) och leta upp en mycket välsorterad lampbutik (för dyra pengar) för att skaffa ynka tre lampor till adventsstjärnorna. Kvalificerat vansinne.

För övrigt...

en stärkande promenad i förmiddags. Därefter bara mys med eldning i kaminen, brinnande värmeljus, god lunch, TV med Vinterstudio, Kennedy (två repriser på dagen), Landet Runt, Allt för Sverige och strax Kennedy igen (del 3). Händer och armar domnar fortfarande av klämd nerv (?). Tid hos sjukgymnast är fixad i veckan.

Det låg en lapp i brevlådan. Från lantbrevbärarna. Det gällde brevlådornas placering som är brevbärarnas arbetsmiljö. På vår lapp hade man kryssat för rutan som gällde höjden från marken. "Öppningens underkant ska vara 100 cm från marken, dvs postbildens hjulspår". Okej...

Skrivelsen var standardiserad. Hade de verkligen provmätt, undrade vi. Eller var det bara utkastat lite för säkerhets skull, ifall, ifall.. sådär. Vi avvaktade. Lätt miljöskadade, tänker lite som landsbydens folk att det är väl inget vi måste kasta oss ut och genomföra på stört. Kommer tid, kommer råd...

Mer hann vi inte tänka innan det idag kom ett "Tack för hjälpen, Du har hjälpt till att förbättra vår arbetsmiljö." Jaha... De har alltså inte mätt före, och inte efter. Vet de alls vem som gjort vad, undrar man. Var det alls någon mening? Var det allvar, eller skämt? Ironi, kanske? Hur som helst gick det fort i vändningarna. Två veckor mellan uppdrag och tack, enkelt uttryckt. Om nu någon från Posten skulle klaga kan jag visa att vi redan fått 'kvitto på åtgärden'.

Nåja... kommer tid, kommer råd...

Första dagen med snöslask. Och när den kommer så sent som 21 november ska vi bara vara tacksamma.

Dagen till ära undkom en liten blåmes med blotta förskräckelsen hökens attack mot fågelbordet. Först en duns mot tv-rumsfönstret, sen en duns vid kontorsfönstret. Jag gick ut för att övervaka situationen. 'Den Skyldige' stack skuldmedvetet iväg på pilsnabba vingar mot skogen. Nedanför fönstret låg den kraschade. På rygg. Till synes livlös. När jag lyfte i ena benet vaknade han försiktigt. Jag la handen över och bar den till en buske där han satt och kvicknade till en stund innan han åter var på vingarna. Några erfarenheter rikare.

Härlig promenad idag i behagligt novemberväder. Vill inte påstå att vinden var kylig, men när fartvinden svepte mot ansiktet önskade jag mig nästan en niqab. Kom just på att det ju är här i Norden - i landet som sträcker sig upp över polcirkeln - som man möjligen behöver niqab eller burka. Inte där nere i varma öknen.

Nack- och skulderbesvär kvarstår även om viss lindring uppnåtts. Det är hantlar, band, töjningar, värme, inflammationsdämpande gel och massage som gäller. Heltidssyssla i Lilla Huset. Samt, höll jag på att glömma... korta stunder vid datorn. Over and out. 

Fullmånen var mäktig i kväll, när den kom upp i skogsbrynet. Hur man än försöker kan att foto aldrig återge den överväldigande upplevelsen IRL.

Ung sparvhök som vaktade vid fågelbordet var minst lika imponerande. Och så söt att jag nästan unnade den en fågel. Åtminstone en pilfink som vi har flest av.

Röda juläpplen mot klarblå himmel förväntar man sig en klar höstdag, men knappast mitt i november. Naturen överraskar ständigt.

Vårdcentralens fröautomat till vinterfåglarna utanför väntrumments fönster var ännu en glad överraskning. Förfriskningar även till patienterna. Kanske det ska tolkas som att väntan blir lång...

Årets julmarknad i Essunga Bygdegård är ett måste. Trångt, trivsamt och ombonat. Försäljarna hade bullat upp, liksom cafeterian där vi alltid fikar. Jätteduktig dragspelare i tomteluva spred härlig julstämning. Oj... snart står julen för dörren också...

Kortfattad text idag pga av nerv i kläm i nacken och domnande fingrar. Att redigera bilder fyllde kvoten av datorarbete så det räcker.