Vikten ligger stadigt på 74,5 kg. Har återupptagit dagliga promenader efter flyttbestyren. Men det har inte gått nedåt alls, under tiden. Svägerskan följer denna rapportering.

Ja, ja, kommer tid, kommer råd, som jag brukar säga. Är fortfarande trött efter flyttningen och ett "konstigt ont" i ena vaden som inte funnits förut. Lindade benet i förmiddags, och oj, det har faktiskt varit lite bättre.

Nu är jag emellertid redo för sängen. Ovanligt tidigt, men håller ut en stund till. Husbonden följer fotbollskvalet på radio och jag ska snart se Närbild i tv där Mikael Persbrandt intervjuas. En bra serie som håller stilen. Men vad Persbrandt än gör är han ändå alltid Gunvald Larsson för mig.

Blev härligt imponerad i kväll. Har man en gammal och sjuk pappa finns många tillfällen till oro. För det mesta avlöper allt väl, men stunden innan kan vara väl så bekymmersam. Vår äldreomsorg och sjukvård är inte så tokig i alla fall.

Idag skulle Pappa till Stora Sjukhusets (långt bort) Ögonmottagning. Vi hade ingen kontakt innan avresan, men när han inte svarade på telefon vid beräknad hemkomst steg adrenalinhalten en aning.

Ringde Samresor som med hjälp av personnummer hade totalkoll: PAPPAS FÖRSENADE HEMRESA VÄNTADES HEM KL. 18.45 Jojomän! Även om tiden redan passerat visste jag därmed att han var i säkra händer och kunde andas ut.

Strax därpå ringde Hemtjänsten till mig med en fråga om var pappa fanns. Ingen hade öppnat när de ringde på för daglig sjukvård. Då hade jag besked. Allt lugnt. Han är strax hemma.

Då fick jag Hemtjänstens nummer till larmtelefonen utifallatt, vid liknande tillfällen. Det känns tryggt.

Och sen ringde pappa väl hemkommen, trött med glad. Framför allt över den kontroll som faktiskt existerar. Så gick ännu en dag.

----

I morgon träffar vi gemensamt Hemtjänsten för bedömning av ökat hjälpbehov för pappa. Strax innan får han fotvård och efteråt blir det städning. Fullt upp, "man måste vara frisk för att vara sjuk" heter det ju.

- "Vet inte om jag behöver mer hjälp", säger pappa när han blir trött. "Dom springer ju här hela tiden".

Snick-snack, jag är mycket nöjd med tillsynen. Precis så här vill jag ha det. Och på fredag har jag begärt samtal från läkaren för information om pappas blodsjukdom. Vill vara lite förberedd på vad som väntar. I bästa fall har han många år kvar och det hoppas man förstås.

En dag ledigt. En slappardag. Husbonden tog hand om fågelskötseln medan jag gick mina sex kilometer i härligt dimfuktigt väder (jo, jag gillar det!). En riktig slappardag.

Fåglarna fick komma ut efter innesittardagar och tyckte det var ganska livat i det goda "fågelvädret" och njöt i fulla drag. Lättlagad lax till middag, kvällsstängde för fåglarna (ifall vi skulle somna ifrån dem) och sen underbar söndagsvila i tv-soffan med fotboll på tv, rena sömnmedlet. Såg ett fåtal dimmiga siffror i sudokut innan ögonen föll ihop. Sov djupt.

Hundarna var lyckliga över en heldag med matte och husse. Tar nu för min del minst tre dagar ledigt efter pappas flyttbestyr. Fadern har kommit i ordning och behöver också vila ut. Husbonden också förstås. Hade ett roligt tvåtimmarssamtal per telefon med Väninnan, sen tog "gubbarna" över de varma lurarna och fortsatte ien halvtimme till... he he.

Husbonden strök skjortorna som väntat länge! (Hade själv tänkt göra det i morgon, jojomän, jag GILLAR att stryka.) Medan han strök löste jag sudoku och lyssnade samtidigt på en repris i P1 om Astrid Lindgrens föräldrar, Samuel August och Hanna i Hult. En hel timme! Inte ofta jag unnar mig sånt, men det var välgörande för en vilsen själ.

Har egentligen mycket på hjärtat men måste nu betala pappas räkningar. Ännu ett kärt besvär man åtagit sig. Återkommer en annan dag, men då kanske idéerna är borta. Asch, det kommer alltid nya...

Bloggens läsare önskas God Start på en ny härlig novembervecka!

Idag var det inte mycket som gick min väg. Försov mig sittande i tv-soffan på morgonen och fick sedan bråttom. Blev grymt störd över att ha missat morgonpromenaden. Humöret var klart rubbat. Jag grät en skvätt, om sanningen ska fram. Har fortfarande inte strukit skjortorna och skulle ner och hjälpa pappa röja i bråten. Igen. Det tar mig hårt att se honom gå och leta i högarna, han har alldeles för mycket grejer.

Vi lyckdes ta oss igenom flera högar tillsammans. Han ser så dåligt (degeneration på gula fläcken) så han slänger inget utan att jag läst.

Under hemfärden blev jag mer och mer frustrerad över att ha missat MIN promenad just när det var töväder igen - MITT väder. Hungrig var jag också och skymningen på väg. Slängde saker omkring mig och lipade igen medan jag åt en smörgås. Blev arg på hundarna som fattade vinken, för en gångs skull, och höll sig lugna.

Är glad att jag beslutade mig för en kortare sväng. Med hundar. Ulrik klarar inte mer är 2-3 kilometer nu på grund av sin värk. Vädret var ljuvligt. Vi mådde alla riktigt bra när vi kom tillbaka. Dagen var räddad.

----

Unnade mig Doobidoo på tv och njöt. Slog på stort och tillät mig även att sitta kvar och se Predikanten. Är en riktig deckarfreak men det är jobbigt med alla makabra brott i filmerna nuförtiden. Blundar. Duger det inte med vanliga "hederliga" mord längre? Är mest intresserad av polisarbetet och utredningen, inte av mord och inte av sjuka individer. Undrar vilken slags fantasi deckarförfattare har. Sover dom gott, tro?

Sate!

Det var det första ord som mötte mig när jag loggade in på bloggen idag.

Den där säkerhetskoden som kan bilda vilka kombinationer som helst och ofta ger underliga associationer. Nu gick det liksom inte att tolka annorlunda. Det kan man kalla klarspråk!

Där fick jag för att jag inte bloggat så mycket på några dar under pappas flyttning. Är såå trött, ser kartonger och kassar för min inre syn om jag blundar. Man flyttar inte under en helg den saken är klar. Det är långt ifrån klart, men oj så bra jag mår över att pappa bor i sin servicelägenhet. Hemtjänsten tittar in varje gång vi är där, alltid ska han ha hjälp med något. Nu fick vi höra att det är bara att ställa soppåsen utanför dörren. "Vi går ju här förbi hela dagarna" sa en hemtjänstpersonal idag.  "Och du kanske ska ha ökad hjälp?" - Jaaa, skrek Husbonden och jag i kör utifrån köket, innan pappa hann avvärja... he he...

Tror jag är nöjdare än pappa själv med denna lösning. Nu kan snön komma... han behöver inte halka omkring i snöyran. Matsalens veckomeny och Dagcentralens program för pensionärerna droppar in i brevlådan. Jippie.

Nu ska jag bara göra flyttanmälan över nätet. Bara och bara förresten... i går kväll slet jag med Bank ID för att sätta igång, och när den pärsen var klar stängdes mitt bredband av... det var väl underhåll, antar jag, men ändå... Hoppas det går bättre nu.

...efter stora flytten av Pappa och hans grejer. Jösses vad grejer han har, gamla minnessaker, massor av tavlor (flertalet gjorda av farfar), musik, videor, dvd, och böcker, böcker, böcker... Vi hade åtminstone tur med vädret... sol och torrt väglag.

Husbonden fick hjälp av Väninnans Äkta Hälft och det blev åtskilliga släpkärrelass. Mest möra i ben och kropp är nog de båda. Jag hade mest hand om det 'småa' men man blir väldigt trött av att gå och leta efter grejer som "förkommit".

Borta med vinden är nu fjärrkontrollen till tv:n. Trots att han bara flyttar någon kilometer behövs ny kanalsökning. Inte så lätt utan fjärrkontroll...! Så där håller det på....

Borta med vinden är även Pappa där han sitter och plockar upp sina böcker i hyllorna. Han är inte människa förrän allt är på plats.

Hundarna blev såå lyckliga när vi kom hem för andra gången och landade. De var ensamma hemma väldigt mycket idag, ibland kan det vara vilsamt för hundar som gärna bossar över matte och husse. De verkade riktigt harmoniska.

I morgon fortsätter plocket men då ska hundarna vara med. Väninnan har lovat hjälpa till med tork- och disktrasor. Mottages tacksamt.

Tack så väldigt mycket för flera kommentarer i min blogg! Hinner själv inte läsa andra bloggar just nu, knappt skriva själv medan detta pågår.

Bloggens läsare önskas en riktigt trevlig helg!

Lugn dag.

Snöglopp och isvindar. Riktigt ruggigt. Ingen flyttning idag. Husbonden sov länge efter nattjobbet. Levererade rena och strukna gardiner till pappas lägenhet. Får sättas upp i morgon. Handlade på byn och fort hem till varma stugan.

Väninnans äkta hälft kom och lånade garaget för påsättning av sina vinterdäck. Fy fasen för att göra det utomhus...brrr.

----

Kanarierna var ute hela dagen. Vilka friskusar! Papegojorna kikade ut en stund men försvann lika fort in. Nymferna stack aldrig ut näsan ens.

----

Ingen tid för promenad idag. Inget väder heller för den delen... En sen middag, rallykotlett, snabbgrillad specialitét från Byhålans Chark. På kvällen intogs var sin budapestbakelse. Ångrade mig efteråt. Hade räckt med en halv för min del, kände hur grädden gled upp och ned i magen efteråt. NÄR ska man lära sig?

Vintertider, hej, hej... vintertider...

Varför sjunger ingen så...?

Vintertider, sommartid, normaltid, galen tid.... Har fortfarande problem med omställningen. Har man djur blir det så. Dom har ingen koll på klockan ju. Lever efter ljuset och vanorna. Och det krockar ibland med våra trixanden med klockorna.

----

Nu varnas det för snö. Och här har vinterdäcken kommit på. Vi drog till medicinkliniken idag med mig (årlig koll) och hade fortfarande bra väder, men, men... Var på ortopeden också för att hämta nya MBT-kängor för vintern. Man sa på telefon att det fanns två modeller inne, men det fanns bara EN i fel storlek. Tur att det inte var enda skälet till resan! Ny väntan, ny lång resa senare, kanske passar de... kanske inte. Har slutat irritera mig. Lugnast så. Det gäller att gilla läget.

----

Ringde en gammal affärsbekant i kväll för att be om hjälp med PDF-skrivarprogrammet som jag inte får fart på. Vi har inte haft kontakt på flera år, men det var den enda jag kom på som kunde hjälpa till. Ville han, kunde han tänka sig, möjligen...? Jooodå, han skulle kika på det och ringa upp en dag. Så gulligt! Man blir glad för resten av dagen.

----

"Det sitter nån därinne och tuggar men det är inte jag" sa jag till Husbonden idag angående mina nya tänder. Det ÄR en konstig känsla, det ÄR det. Men jag vet att man vänjer sig. Det gör man.