Telefonklotter är min bästa gren. Så här kan det se ut efter ett samtal på en timme. Kravlöst. Prestationsfritt. Äpplen är en populär grej just nu. Periodvis blir det hästar, på påsk kycklingar ocn nu med rödpennan i hand var motivet givet. Vi är säkert många som klottrar.

Ett rutat papper kan hos mig ge upphov till de mest konstfärdiga geometriska figurer och mönster som bara pågår och pågår längs kanterna och runt. Kan med lätthet fylla ett helt A4-ark.

Har upptäckt att jag också klottrar när jag funderar på något. Ett knivigt samtal med någon jag hämtar uppgifter från eller där man reder ut problem kan AV MIG avläsas via noteringar genom klottret.

Har märkt att jag ofta har hjälp av klottret när jag ska minnas viktiga uppgifter som inte noterats separat. Genom att titta noga på figurerna kan jag minnas exakt vad som sades när jag ritade uppe vid överkanten... eller just dom där cirklarna... eller grodan... eller liknande.

Samma sak gäller om jag lyssnat på föredrag, en uppläsning eller ett intressant radioprogram. Klottret funkar som noteringar.

Annandag Jul... julhysteri vik hädan!  Har just kommit in från Fågelhuset och samlar mig för dagens runda. Husbonden samlar sig för stundande ombyggnad inne hos fåglarna och snart är det vardag igen. Trevligt för oss eftersom Husbonn' är ledig. Värre för andra.

Pappa åkte hem på juldagen, rätt trött efter julaftonsvakan. Det var han själv som ville se Agatha Christies "4.50 från Paddington" så det var självförvållat. Ja, nåt roligt får han unna sig, stackar'n, blodvärdet är lågt igen. Han skulle egentligen fått blodtransfusion före jul men det var fulltecknat, nu blir det till fredag istället.

Husbonden följde med på min motionsrunda igår och ångrade sig nästan för jag har tagit till stavarna igen och nu går det undan... Han var lite imponerad av min fart och har lite känning i låren. Själv är jag mest irriterad över vikten som bara står still just nu och åt kokta morötter till Jansons (standard för mig på juldagen). Husbonden körde hela arsenalen med rester.

I går gick vi alla miste om ännu ett aviserat avsnitt med Ernst-Hugo Järegård, synd... men Konungen skulle tala till folket. Och gjorde så med den äran. Riktigt imponerad över ämnesvalet och det engagemang han visade. Han måste ha gått mediakurs för han tittade in i kameran på ett alldeles naturligt sätt. För naturbegåvning är det väl inte...?

Annandag jul för två år sen dog mamma. Har tänkt mycket på henne de senaste dagarna, även i drömmen. Och där var hon precis som före alzheimern, det var riktigt roligt. Vi hade alltid skojigt ihop förr, mamma och jag.

Nä... nu drar det ihop sig för rundan. Det tar emot lite för jag har känning av något i bröstet - luftrören - lungorna... typ. Tänkte först ställa in, men sånt straffar sig väl. Hoppas inte det är nåt allvarligt. Det ger sig.

God fortsättning!

Lite tidigt att summera dagen, men här har jag hamnat vid datorn medan resten av sällskapet tagit tv:n i besittning. Pappa är här och han gillar tv, och då får det bli så... Roligt för gamla pappa att slippa sitta ensam. Julen är ju familjehögtiden framför alla andra. "Sällskapet" förresten, det låter stort men vi är inte fler än tre, ja fem med hundarna då. I ett litet hus blir varje sällskap stort.

Själv skulle jag kanske helst bläddrat i en bok men det är uteslutet just nu. Och jag blev rent lycklig över att INTE ha missat reprisen i svt med Ernst-Hugo Järegårds berättelse om lejonet, "Motigheter i arla morgonstund" Obetalbart. Vi satt som trollbundna. Varför sänder tv inte mer av denna sort? Varför kan inte våra duktiga skådespelare av idag berätta liknande historier? En fantastisk form av underhållning.

Nu går Hälsoresan i burken hör jag. Kanske ansluter jag mig om en stund. Det duggar härligt utanför och blänker på rutorna. Hundarna är rastade för sista gången, friden är total. 

... har varit och farit och genast går vi mot ljusare tider, vad det lider. Fast inte så vi ser't. Men vi vet...!

Fjärde advent är inne;

Gått min promenad, smakat chokolad, tvättat sista tvätten, fått julgranen i plast på plats och klätt den under fnitter (bara mikrolights och glitter)...

julkrubban på plats...

och alla djuren kom med på bilden...

Struntar i juldukar detta år

och är så glada ändå, gutår!

Glöggen är på spisen, och grisen, den grisen...

nu är skinkan bakad, griljerad 

...och provsmakad

Och i morrn kommer pappa, så kul

.. och då är det juuuul....

Landat efter sista utryckningen, en sväng till Husbondens båda döttrar. Därmed redo för Stora Julefriden. I morgon julpyntar vi, tar fram granen och bakar skinkan. Behöver nästan bara tänka på julmat så längtar jag efter kokta morötter, vanlig potatis och brysselkål. Det drabbar mig varje år redan på Juldagen. Vi har verkligen inget stort julbord, men... för mig blir det väldigt fort alldeles nog.

Det bästa med alltihop är.... DET ÄR FRIVILLIGT. Man måste inte.

Vaknade i natt med ärende till undervåningen. Satt en god stund på sängkanten och trasslade med morgonrocken. Vände och vred för att leta efter ärmarna, gick igenom den från kant till kant och fann aldrig vad jag sökte (det händer ibland, så jag är van). Tänkte, jag sveper väl om mig rocken hur som helst och ser bättre när jag kommer ner... Då upptäcker jag att det är täcket jag har om mig! Klart att man inte hittar ärmar på täcket! Det måste vara julstressen...

Upptäcker ständigt nya sidor hos mig själv, som t.ex under gårdagens besök i La Stada när jag gående TILL FOTS från p-platsen hejdar mig själv vid skylten enkelriktat. Kusinen från landet är numera ovan vid fotförflyttning i tätort. I Byhålan körs nämligen alltid bilen ända fram till butikstrapporna. Men det var nog julstressen..

När jag äntligen (och genomtrött) kom hem från stadsbesöket var jag på väg att köra in i garaget efter att bara ha öppnat DEN ENA garagedörren! Upptäckte fadäsen i tid. Ur bilen igen för att öppna även den andra dörren. Det var absolut jultressen...

För en bekants fru gick det värre... Efter att ha bältat bebisen i bilbarnstol före utflykt startade hon bilen, la i backen, gaspådrag.... och wrooom... rätt i garagedörren... den halva som inte öppnats! Samma grej fast tvärtom...och fullföljde dessutom. Julstressen... vad var det jag sa!

Dags att varva ner. Hörde på SVT:s Landet runt att "downshifting" blivit inne i högavlönade kretsar som insett att de har mer pengar än de kan göra slut på. Nu har de börjat varva ner, jobba mindre, tjäna mindre, för att prioritera livskvalitét. På tiden. Hoppas de påverkar hela samhället.

Bara några rader i all hast. Vilat ut efter två dagars flängande med småärenden. Tre dagar medan Husbonden drar hem stålar till hushållet. Sudoku är min metod för återhämtning, inget datorarbete, inga nyheter och vila, vila, vila. Samvaro med hundarna. 

Har promenerat som vanligt förstås, vågen är åter på 72,9 kg efter tillfällig uppgång. Hyggligt läge med andra ord.

Husbonden har påbörjat ombyggnad inne hos fåglarna. Papegojorna ska få ökat utrymme. Firade detta genom att hämta hem tallris till dem, något kul att syssla med. Nymfer och finkar fick också roliga grenar. Åh, dom blir så glada över nyheter så det är en fröjd.

Pratade med grannen vars sällskap fått bältros i ÖGAT... av alla ställen. Hade jag aldrig hört talas om... och smittsamt är det också. Inte en dag utan en ny rad, som det heter.

Och nu drar det alldeles väldigt mot en film med David Niven på TCM före sänggåendet. Låter trevligt av ljudet att döma.

Over and out.

Håhå jaja, nu är man urlakad som en sill före inläggning. Har flängt runt med småärenden som en skållad råtta. Denna julstress... Och ändå deltar vi inte i Stora Köpfesten. Inte på något vis!

Men man vill ju bli Färdig. Maten ska vara hemma. Hundfodret likaså, för att inte tala om vildfågelfröerna där vi är inne på etapp två. För på julen ska man vara hemma och greja. Och hur man än kämpar emot så hamnar man ändå i köerna. Nå, på landsbygden är det inga köer så det stör. Här på bygden brukar jag klaga över trafikstockning när det är tre bilar i en korsning...

Sen vill man ju bli klar med alla Uppgifter. För att vara Fri. Har ringt samtal till myndigheter och kontakter för att lägga bollarna hos dem (smart, hur kul får dom då...hi hi). Egna bokföringen ligger dock där den ligger, efter "ärendedagar" blir jag så trött att jag ändå inte förmår. Bloggar istället... he, he.

Igår fixade urmakar'n min trasiga glasögonskalm (!), han utförde ett mästerverk! Idag erhölls B12-sprutan, klipptes hos frisören (räcker länge), köptes varor i Apotek och butik. Och lakan till Pappa (slipper  utryckning senare). Och trosor och sockar till my very self (egna lagret uttömt).

Sökte Sven Nordqvists senaste bok vilken Grannbyns bokhandel ännu inte fått från förlaget (katastrof för bokhandeln, själv beställer jag via nätet).

Fick instruktion av elfirman hur jag fixar ugnsluckan som efter städfirmans jobb inte hänger ihop. Läst av vattnet hos Pappas förra lägenhet. Ja, så där håller det på...

Men Julen Är Räddad, Husbonden har fått hem virke för ombyggnad hos papegojorna. I morgon tar jag hemmadag och eldar i kaminen.

Här sitter jag och försöker bokföra. Det går inte så bra. Hjärnan sover medan jag försöker utföra momenten på rutin. Kredit och debet, korrigerad kostnadsränta, ingående saldo, arbetsgivaravgift, Skatteverket... visst låter det som ljuv musik.

Zzzzzzzzz... Är inte riktigt alert, vilket man bör vara vid dessa tillfällen. Hjärnan vill inte, har gått i baklås. Vad värre är strejkade den var gång jag betalade arbetsgivaravgift och löneskatt under året. Hjärnan ville gå på gammal rutin, men skattesatsen hade ändrats... hmm... då får man justera vid årets sista skälvande sekunder.

Så är det att vara utbränd. Det hjälpte inte att försöka skaka liv i en sovande hjärna. "Ryck upp dig", "ta dig samman", koffein, frisk luft eller motion... det kvittade. Hjärnan brydde sig inte, den ville bara vila. Och gjorde så. Sen får man städa upp och kontrollera efteråt. Bara 172 kr back, men vaddå.... det SKA stämma!

Numera mår hjärnan lite bättre, men är inte så uthållig. Har visst fått nog för idag. Nya tag i morgon... det tar tid... segt som kola...

Hjärnan sover, hjärnan sover, i sitt lugna bo

den är inte farlig, bara man är varlig

men man kan dock, men man kan dock

aldrig denne tro