Dagens trädfällning ryckte upp mig ur lyckoruset från igår. Husbonden har fällt sex träd på egen hand men så var där några kluriga...

Grannen Allan (bilden t.v.)anlände till hjälp, han har jobbat i skogen i hela sitt liv. När man ser honom i aktion är det nästan omöjligt att tro att han snart är 80 år!

Först åkte Stora Tallen som jag tjatat om i flera år och som nu blivit ännu större och skuggade ännu mer. Sen några björkar. Med sakkunnig hjälp var det gjort på 40 minuter.

Och alldeles rätt hamnade dom. Utan skador på varken folk eller egendom. Resten klarar Husbonden själv. Och jag ska väl försöka bidra på mitt vis.

Planeringen bröt samman redan i morse när det stod klart för mig att bokföringen skulle avslutas just idag. Men det var det värt! Sen var jag som fastnaglad vid datorn.

Framåt femsnåret var det klart och jag drog ut i skymningen på en rask promenad i en allt kyligare kväll. Halvmånen lyste min väg hemåt. Glömde reflexvästen men det spelar ingen roll. På mitt grusvägsrace kommer bara bonden på sin traktor och några andra spridda grannar... om ens det. Och dem ser jag långt före de ser mig.

Inne hos fåglarna hade två sebrafinkungar kommit ut ur sitt bo. Skulle just till att kolla Helmuts ungar och plötsligt satt de där mitt i vägen. En glad överraskning. Undrar vem som blev mest paff, de eller jag? Ännu gladare blev jag när Helmuts bebisar visade sig vara tre istället för två som jag först trodde. Nacki och Orange ligger i nya bon, vi hoppas bättre på dem än det som först misslyckades.

Tja... så var bokföringen klar. Bara så där. Som att knäppa med fingrarna. Så går det när revisorn griper in. Och som jag har gruvat mig för detta, och väntat och väntat. "Gör så, gör så och så..." sa han. Och jag följde en lång lista. Allt skulle nollas, bostadsrättsföreningen avslutas efter ett år i likvidation, fastigheten är såld.

I hela 18 år har jag jobbat med den. Först som ordförande när vi flyttade in, sen som ekonomisk förvaltare när vi flyttade därifrån. Det var jättekul i många år. Har lärt mig massor, bokföring och redovisning till exempel, lagar och förordningar.

Efter att Svenska Stålbadet på 1990-talet var över och banken skrivit ner lånen fanns det en god chans att det skulle kunna gå uppåt... men osämja och split utbröt. De sista åren var vidriga även om jag haft det på avstånd. Nu har man bara längtat efter att lägga det hela bakom sig. Det enda jag saknar är lönen. Bara sjukpensionen kvar.

Nu återstår bara utskrifter av bokföring och specifikationer. Att överlämnas för revision i nästa vecka. Sedan rensa hyllor och bankfack till en träff med likvidatorn, ajöss och goodbye. 

Sedan finns bara anekdoterna kvar. Fridens Liljor och Amen.

Frysen är laddad med köttfärsbiffar. Äntligen blev dom gjorda! Både köttfärssås och starka biffar inom en veckas tid... hmm, det tar sig.

Efter en längre period som zombie funkar hjärnan lite bättre även om energin är dämpad... anden är svag, men köttet villigt, hehehe.

Mina Starka biffar är nåt jag vanligen försöker ha i frysen. Själv gör jag stor sats på 1 kg färs och får ut 24 biffar, men receptet nedan är för 400 gram ifall någon blir sugen att pröva. Det låter väldigt starkt när man hör ingredienserna, men för mig som inte mäktar med peperoni, tacos och salsa och sånt är dessa milda i jämförelse.

 Ingredienser, 4 port:   

400 gr blandfärs,

2 äggulor,

1 - 1½ tsk salt, 

2 krm svartpeppar,

2 tsk potatismjöl,

3 msk finhackad rödlök,

2 msk finhackad kapris,

2 msk finhackad saltgurka,

1 dl grädde.

---

Härligt väder under promenaden idag, jippie, och för varje dag som går närmar vi oss mars. Den vinter som skulle kunna dyka upp nu kan inte bli långvarig. Det känns trösterikt.

Trösterikt är det också att vädra åsikter och insikter med Väninnan i telefon. Härligt att ha någon likasinnad att ventilera samhällets och egna tillkortakommanden med. Våra samtal böljar fram och åter, mycket blir avhandlat och löst. Vilken underbar uppfinning telefonen är. Thanks to Graham Bell!

Trösterikt även att kunna ge bonusdottern råd i vilsna stunder medelst samma finurliga uppfinning. Och sen undrar man vart tiden tagit vägen...! Att prata i telefon tar väldigt mycket tid, men jag har blivit bättre... eller ...sämre (hur säger man nu ?) på detta. Förr om åren gick apparaten varm i ett, i ett.

Husbondens vårkänslor yttrar sig på detta speciella vis. Vinterns påtvingade stillestånd är då rakt inget för honom. Fram med motorsågen bara! Nu ska här bli ved till nästa säsong. En lycklig Husbonde är guld värt, även om han knoppar in i tv-soffan till kvällen efter det plötsliga syretillskottet. Knoppar på kvistar till både fåglar och marsvin är rena bonusen. 

Nu blir det mer av den här varan framöver. Det finns gott om asp i Parken som ska fällas, samt ett par stora tallar och björkar.

A man's gotta do what a man's gotta do, ... but a woman's work is never done" (en man måste göra vad en man måste göra... men en kvinnas arbete blir aldrig färdigt), om travestin ursäktas.

Vårsol på vinterfällt timmer ger åtminstone mig den rätta vårstämningen.

Kunde inte låta bli att fota när jag promenerade förbi grannens timmerplats.

I maktlöshetens återvändsgränd jublar jag över ynka FYRA megabits bredband. I själva verket är jag glad (ja, faktiskt förvånad) över att vi har nåt bredband alls. På det tekniska området är och förblir vår By verkligen en Byhåla.

I två kommentarer till mitt förra inlägg vittnar bloggvänner om att de har 100 mbit (!) vilket i min lantliga fåkunnighet låter som ett storstadsfenomen, men… visar det sig, detta gällde högst ordinära små orter. Baahhh!

Jag är avundsjuk! Nej, INTE missunnsam, det är en viss skillnad på de orden.

Vi fick TVÅ megabit vid starten och var såå nöjda med det, till skillnad från stenåldersmodemet, sedan har vi bett om ÅTTA mbit, men fick av vår lokala leverantör svaret att Telias gamla ledningar inte klarade detta. Enbart därför. Sorgligt.

Förr om åren har sorkar och vatten orsakat ideliga teleavbrott här. Ett år krävdes uppgrävning av TRE jättehögar på en sträcka av 75 meter på en åker för att lappa ihop teleförbindelsen. Det var före bredbandsinträdet. Så vi är förvånade över att vi alls kan ha bredband i dessa gamla ledningar. Undrens tid är inte förbi.

Ändå vet jag att det fortfarande finns de som surfar med stenåldersmodem, vilket är djupt orättvist. Och detta på platser som inte alls är vare sig ensliga eller öde utan kan ligga intill bilmotorvägar.

Har denna dag icke lämnat huset annat än för min promenad. Kände lust redan i morse (vårkänslor) men fick vänta tills ösregnet upphört. För första gången på länge gick jag med kapuschongen nere, härligt. Men på hemvägen åkte den upp igen när vinden drog på. Det är tämligen tjôtigt med all denna blåst! Gillar nästan alla väder utom blåst och frost samt stekhet värme. Är väl en sån dar lagom-svensk, kan jag tro.

Husbonden har redan kommit över barnstadiet (hehe) i spelövningarna på datorn, det blev till att leta fram annat normalkul pyssel. Finns faktiskt flera såna sajter på nätet.

Och ju mer han håller på i datorn, desto mer upptäcker man ska installeras; typ Flash Player, Adobe Reader, Office. Så det blir till att rycka in och fixa emellanåt. Upptäcker att jag låter som ett sjujäkla proffs... men DET var verkligen inte meningen.

Det kom en verklig överraskning idag med posten. Vår internetleverantör ökar hastigheten på vårt bredband (ADSL) från 2 Mbit till 4 Mbit utan att höja kostnaden...!!??? What means? En luttrad själ undrar: var är haken? Det visar sig väl snart kan jag tro.

Nä nu är det verkligen dags att uppsöka kojplatsen. Gonatt.