Näää, jag gick inte på fotoklubbens årsmöte i kväll. Det var nu den skulle bildas. Men jag avstod…

Har nämligen fått en påse under ena ögat som inflammerats. Ja, egentligen sitter påsen långt nere på kinden och är röd. Tycker det räcker med de påsar som tillkommit naturligt, vilka man har att förhålla sig till varje gång framför spegeln. Den här är dessutom i vägen och drar uppmärksamhet till sig. Nä, det fick allt vara.

Har inte heller ambitioner att åta mig några uppdrag. Sen tänker man ju på svininfluensan, varför utsätta sig mer än nödvändigt. Och sen skulle Uppdrag granskning följa upp läkarbristen i tv. (Sorgligt. Men intressant.)

Känner mig inte heller som nån fotograf just idag. Lilla Huset gjorde en inköpsresa till Grannbyn. Utan kamera, och det har sina risker. Det är nämligen då man ser de bästa motiven. Just idag var de vackra kossorna särdeles nära, och just idag cirklade den blå kärrhöken runt över fälten… Jösses, vilka bilder det KUNDE HA BLIVIT.

Kanske är kindpåsen nu på tillbakagång. Höll en ispåse på den idag och fasen vet om inte den minskade något i omfång. Ögat har inte heller runnit och svidit som igår. Hoppas…

Åååh, jisses... gissa om man är mör i kroppen efter sju timmars storstädning i fågelhuset. På två personer. Såpass krävs när man gör höstfint. Ryggskottet som hållit i sig över en månad nu är på tillbakagång så det gäller att vara försiktig. Korsetten på och inga knyckar. Det högg bara till en gång i ryggraden, uuuh.

Har bilder på evenemanget men hann inte bearbeta dem efter På Spåret-minnen på tv i kväll.

Däremot vill jag visa dagens bilder på ladusvalorna som tillbringade dagen på vårt tak och tv-antenn.

De har varit ute över åkrarna i bygden hela sommaren men nu var dom här igen. Samling inför avfärd. Man smälte ju helt när svalungarna låg och vältrade sig på takpannorna och vred upp sina vita magar mot solen, denna sista (?) sensommardag.  Kunde inte hålla mig... På darriga spagettiben styltade jag in efter kameran.

En unge ser ut som om den störtat rätt in i pannorna, men den lyfter bara vingarna för att släppa solen inpå kroppen.

När svalorna återvänder till häckplatsen så här strax före avfärden får jag för mig att de memorerar omgivningen för att känna igen sig när de återvänder nästa år. Får nog ställa den frågan till P1:s Naturmorgon.

Nog lever man mitt i naturen här. Husbonden hade just sällskap av en vårtbitare i tv-soffan (han kände hur det kröp på kroppen...) som fick släppas ut i sommarnatten genom fönstret.

Veckans turbulens om vårdvalet fick mig på knä. Det var väntat. Efter utbrändhet tål man inte mer än så. Två dagars högvarv med hjärtklappning gjorde att jag gick ner ett kilo (alltid nåt). Sen kom bakslaget ett par dagar senare. Klassiskt. Räknade nästan med det.

Missade därför dagens Husdjursmässa med massor av kaniner, katter mm. På bara en kvarts bilavstånd, där kompisar dessutom deltog.  Tragiskt, men något man får leva med. Hade också lyckats "lura dit" Väninnan med man och hund... med halvt löfte om att ses där... suck...  Skäms lite, men orkar man inte med fler intryck, så gör man inte. Hjärnan stänger av.

Eller som Väninnan förstående sa: "du har ju redan haft ditt lilla roliga i denna veckan". Så sant som det var sagt.

Idag hölls Öppet Hus på Västra Götalandsregionens 120 offentliga vårdcentraler. Självklart var Lilla Husets invånare på Byns Vårdcentral för mingel och kaffetår.

Se här stod psykologen i dörren och sken som en sol, och där låg sjukgymnasten på knä och visade MBT-skor och fotriktiga inlägg. Och överallt tassade folk omkring i lokalerna på tipspromenad. Nu fick Husbonden chans att se alla skrymslen och vrår vilka jag som stamkund känner tämligen väl.

Husbonden och jag testade häftig gångmaskin och övade hjärt-lungräddning, ifall, ifall… Vi räddade provdockan! Både han och jag fick grönt ljus, tack och lov. Känns betryggande.

Mitt larm i Ortstidningen var också på tapeten. Varningen om risk för felplacering (se inlägg HÄR) hade fått åtskilliga att sprätta upp sina röda kuvert för att kolla. Vårdcentralschefen hade fått samtal från fler som felaktigt blivit flyttade till Grannbyn. Han var mycket nöjd med min insändare liksom även Byns landstingskontakt. Och förre socialchefen hade tagit upp saken i sin pensionärsförening och fått folk på tårna.

Så vågorna rullar ännu och nu blir det utredning och djupdykning i hur man egentligen hanterat statistiken i VG Regionen. En handläggare på regionen hade fått uppdraget att ringa mig. Och det samtalet blev knepigt...

- Men har du varit på Grannbyn tre gånger de senaste 15 månaderna, frågade han enträget.

-  Det viktiga är, sa jag, om du verkligen inte ser mina 39 besök på vårdcentralen i min hemort.

Nä, se det gjorde han inte. Så nu har dom nog inte jobbat på rätt sätt. Jag tror dom kollade Grannbyn först, och såg att jag hade tre besök där och nöjde sig med det. Urdåligt. Så får det inte gå till!

Tänker dom beröva MIN fina vårdcentral patientunderlag…? Jag är så stolt över den och önskar alla privata diton åt pepparn (så det så).

--------------

Det skulle faktiskt inte förvåna mig om många f.d borgerliga väljare inom vård och Apotek här på landsbygden byter till Röda Laget när privatiseringarna stryper deras verksamhet och rör till det så här. Den som lever får se.

Så förflöt ännu en dag i vårdvalets tecken…

Morgonstund har guld i mun. Tänker alltid som bäst precis när jag stigit upp. Idéerna rann på som en vårflod, hann knappt med att anteckna. Jo, här skulle skrivas ett brev till myndigheterna också… tanke och handling äro ett... bäst att jobba medan hjärnan funkar. Rafsade i hast ner allt och ringde Byns landstingskontakt för att få adresser. Henne tog jag direkt på sängen, hehe, men även hon var klar i knoppen. Praktiskt med morgonpiggt folk ;-)

Så var jag igång då, innan jag ens hunnit ut till fåglarna. Efter skötseln av dem skrevs osorterade idéer på datorn medan adrenalinet pumpade. Sen ut på promenad. Glatt förvånad att jag nått så långt i min utveckling att tankarna då automatiskt gick till helt andra grejer. Himla skönt.

Det räckte med den hjärtklappning som dunkade på när jag fortsatte med brevet. Snacka om förbränning… hoppas att det syns på vågen sen ;-) Fast det retar mig att jag offrade en vacker förmiddag på sån här skit, ehuru viktig sådan (skitviktig, hihi…).

Postade breven till Hälso- och sjukvårdsnämnden, Primärvårdsstyrelsen samt det påtvingade vårdvalet (se gårdagens inlägg) på vägen till PRO-mötet där filmvisning och trevlig samvaro med glada människor väntade.

Himla kul. Varnade folket där att se upp med vårdvalet.

Försökte nu göra valet på nätet också. För säkerhets skull. Trassel med Bank ID-sidan (förstås) och efter sju sorger och åtta bedrövelser uppstod därtill TEKNISKT FEL. Håhå jaja…

Två dar är just och jämnt vad jag tänker lägga ner på eländet. Har nu fullgjort min medborgerliga plikt och varnat andra för konsekvenserna samt påtalat för myndigheterna. Insändaren kommer visst in i morgondagens Ortstidning. Mer varken kan eller vill jag göra. I morgon flyr jag in i film- och fotobubblan igen.

I närheten ses ormråksfamiljen med tiggande ungar som nu lär sig jaga. Tänk om man kunde smyga sig dit genom skogsdungen med kameran.

… i medio av augusti konstateras att regnar eller åskar det inte så blåser det. Här är halv storm och planeringen faller. Ideligen. Svalornas antal är lågt i vår omgivning. Häckningarna måste ha gått uselt och man undrar hur många som ska återvända nästa vår.

Endast två myggor och tre getingar har setts vid Lilla Huset på hela sommaren och flugorna är puts väck. Näckrosknopparna knoppar in den ena efter den andra. De vägrar nämligen slå ut i regn. Inte en enda trollslända har setts vid dammen hittills. Just nu är det annars högsäsong för dem och en vanlig sommar ser vi fyra-fem stycken kämpa om reviret dagarna i ända.

Men det blev en del trastungar som oskyggt kalasade på mispelbären. En kull lövsångarungar har vi sett. Annars är det knapert på vildfågelfronten. Men gott om rönnbär lär det bli. Och nypon. Alltid nåt.

 ---------

Friidrotts-VM är igång men Husbonden verkar ha lagt tävlandet på hyllan (hehe) för han följer det inte lika aktivt som förr. Men sprinterfenomenet Usain Bolt från Jamaica måste vi ju se när han slog nytt världsrekord. Vi följde några heat av det där upphaussade 100-meters loppet. Nu är deltagarna löjligare än nånsin.

Retar mig på de barnsliga gester och miner dessa vuxna män sysslar med inför loppen. Under presentationen står de där och vaggar, slår sig på låren och flinar, skelar in i kameran, lägger huvudet på sned, stirrar, visar fingrar i olika varianter, pekar sig mot huvudet och gör korstecken sjuttioelva gånger. För att inte tala om låtsasskjutandet mot publik och tv-tittare. Dvs. när dom låtsas avfyra en pistol eller en kpist mot någon/något. Detta är inget mindre än uppmuntran till våld eller åtminstone ett förhärligande. Fast det är väl bara pojkstreck…

Ja, för så där gör inte kvinnorna i motsvarande situation. Fast Carolina Klüft hon kunde. Åtminstone i början, men då var hon ju "bara ett barn" som hon sa på sin första idrottsgala.

 ---------------

Den samlade hjärntrusten möttes idag i Lilla Huset för att ta itu med uppståndet dataproblem efter min korta sejour med Googleskonto. Det går fortfarande inte att använda mailto-länkar. Vad värre är… det går inte att varken skicka eller ta emot mail från Outlook Express heller, vilket upptäcktes idag. Skiiiit. Tur man har webmail då.

Jodå, Lilla Husets dataguru och hans särbo (som är datasupport, kan veta) rådbråkade sina kunskaper men gick tyvärr bet för stunden. Ja, de skulle bort på middag också men lockades av utmaningen och skulle fundera vidare hemma under kvällen.

Man kan riktigt se framför sig hur de sitter vid var sin dator och hackar i ädel tävlan om vem som knäcker nöten först. Såna där datamänniskor tycker om utmaningar, verkar det. Inte hade man kunnat tro att Googles skulle ställa det så illa. Jag säger bara… varsamhet med kontakterna där.

Själv befinner jag mig i egen bubbla (filmvärlden) och kan därför avskärma mig något från uppståndna epost-problem. Studerar just nu Windows Movie Maker, ett tillbehör till Windows XP, vilket kanske motsvarar mina behov i branschen. Åtminstone på detta stadium… innan jag blir Stor Regissör, alltså ;-) Om detta funkar kanske jag kan avvakta dyrt inköp av redigeringsprogram.

Tredje skörden av härliga små tomater vilka inte bara älskas av oss utan även av våra lesson i fågelhuset. Expertpanelen meddelar med kännarmin att egna tomater direkt från växthuset smakar bättre än köpta. Konstigt att de mognar när det knappt är sol.

När solen sken häromdan levde Lilla Huset upp igen. Då skulle allt göras som regnat och åskat inne i några dagar. Måla fönster, klippa gräs, bada hundar, skura fågelbadkar osv. Och inte bara här. Hela bygden sjöd av liv. Gräsklipparna gick lite här och var. En kapade ved…jiiiing, jiiing… ett ljud jag avskyr. För varje jiiing ser jag för min inre syn hur armar, ben och huvuden åker av till höger och vänster. Fruktansvärt farliga maskiner det där.

I förrgår blixtrade det tätt och rikligt. Såg ett nedslag bara 300 meter bort i skogen. Ett hus i socknen fick all sin elutrustning utslagen men klarade sig från brand. Man börjar tröttna.

Äntligen öppnas fönstret mot världen igen. Cyberrymden. Har varit avskuren från alla yttre intryck hela dagen. Blitz und Donner har vandrat över himlavalvet precis hela dagen. Rullat fram och tillbaka. Eller "bort och fram" som man säger i våra trakter. Alla elektroniska prylar ur.

Jo, en liten stund fick vi kopplat upp oss och ringt två nödvändiga samtal, sen var det dags igen. Kaboong!

Men kameran gick att använda. Röda rönnbär mot grå åskhimmel gillas skarpt i Lilla Huset. Och kameran gör precis som den ska. Nikon och jag börjar bli riktiga kompisar nu.

Risfåglarnas parningsdans filmas med videokameran i ur och skur, ungdomarna är flitiga och filmsnuttarna blir riktigt hyggliga. Att visa upp det för omvärlden blir inte lika lätt. Här tarvas redigeringsprogram och vi pluggar för fullt för att hitta ett riktigt bra som man blir nöjd med, helst på svenska. Pinnacle Studio verkar lockande men jag vill vara säker. Letar på nätet, samlar uppgifter, hittar bra sajter av folk som kan. Det ska nog ordna sig till slut. Under tiden samlas filmsnuttar på rad, bra och dåliga om vartannat.