Snöar från norr. Stunden efter regnar det från söder. Tempen svänger mellan plus och minus och snön är astung. Husbonden sköt undan det värsta bara. Undertecknad deltar ej i dylik sysselsättning p.g.a iråkat ryggskott dagen före julafton.

Årets jul är lugn... så långt. Kav lugn. Käkar värktabletter, vilar i tv-soffan på värmedyna, läser, tittar bara lite på tv. Bryr oss inte. Har räknat på tillskärning av mattbitar till trappan. Många samtal har ringts för att prata med släkt och vänner. Löst korsord.

----------------

Åt lite Janssons på julafton, ett par köttbullar, brysselkål och kokta morötter. Ramlösa till maten. Resten lockade ej. Husbonden höll också igen, faktiskt. Men en julschnapzen blev det, jaa... för Husbonden. Samt några droppar för mig att doppa tungan i. Det brände tillräckligt, medicinen gör att smaker förstärks enormt. Bokman på bilden framtages jul och midsommar och med vår förbrukning räcker den i tre år till. Den har redan varit med i flera år. Den som spar han har...

----------------

Inte bara vi tröttnar på julätandet. Väninnan hade tagit till sig mer än hon orkade med och för vår generation är det nästan straffbart. Hon tänkte på jordens folk som inte ens har mat för dagen medan resterna åkte i soppåsen. Det gjorde ont. "Detta är frosseri... och det är en dödssynd", berättade hon. Hoppas många får sig en tankeställare efter frossandet.

Samlar mig inför kvällens uppgifter. Antingen blir det tv, åtminstone Rapport och Agenda, eller räkningsbetalningar. De senare har väntat länge nog. Har just ägnat mig åt verklighetsflykt nr 1, lyssnat på två nyköpta CD.

Madonnas Like A Virgin och La Isla Bonita, har gått om och om medan jag gungat omkring i Lilla Huset till tv:ns ljudlösa bilder med Julkalenderns Superpappa (vilken för övrigt bara liknar Nick Nolte i mina ögon). Gamla favoriter blir som nya när man efter många år fått dem i sin ägo. Fattar inte att jag kunnat vara utan Madonna i alla dessa år...

Amanda Jenssens CD Happyland är också inköpt. Fantastiskt fynd, denna tjej som skriver all musik och text själv.

-------------

I Fågelhuset har vi fått tillökning av en lessonbebis (är det en liten Jesus, tro? hehe). Mor och far har stora omsorger om den lille i holken. Man undrar hur det går till därinne... Matar förstås, försiktigt försiktigt, men... sitter de där och tittar ömt på den lille telningen och undrar hur det ska gå? Hellegod. Denna hemlighet får de ha för sig själva. Det gäller bara att serva med mat.

Just detta par tjuvstartade plötsligt med en massa ägg på golvet i buren, var dag ett nytt. Innan vi fattade att de faktiskt ville dra igång på allvar hade de producerat sju-åtta ägg, vilka avlägsnats p.gr.a "fel tid". Sen gav vi upp och satte in holkarna till alla lessonpar, så nu ruvas det här och där. Ett fåtal ägg, men dock. De har något att pyssla med.

Vaknade just till ur kvällslummern. Redan trött på kylan. Trivs inte alls med detta. Går och småhuttrar fast vi har varmt och gott i Lilla Huset. Brrr. Ikväll flydde jag verkligheten. Kröp ner i tv-soffan under en varm filt och läste vidare i boken om bibliotekskatten. Somnade.

Nu går väl tjälen djupt förstås. Minus 14,0 grader den gångna natten. Idag upptäcktes att slangen som går från dammpumpen till bäcken sprungit läck. Bara bekymmer... Ett reklamationsärende, men helt fel tid att ta hand om sånt.

Slangen byttes i somras. Vi fick tydligen ett måndagsexemplar. Vi brukar ha bäcken igång hela vintern för fiskarnas skull. Det ger syre till dammen samt värme därnere från vattenpumpen. Nu fick Husbonden skära av slangen vid dammkanten och hacka hål i isen för att vattnet skulle komma tillbaka ner i dammen, annars hade den tömts. Stackars fiskar! Reparation får vänta tills det töar...när?... Tänk om det bli 25 minus... Inte bra för fiskarna. Undra på att man tröttnar.

Annars har Husbondens julledighet börjat. Härligt. I morgon myser vi framför Vinterstudion i tv. Vintern avnjuts bäst i tv-soffan. Våra skidskyttetjejer bommade och sviten av dubbelsegrar bröts. Bra inför OS. Vi svenskar slår bäst ur underläge. Är det Jantelagen i oss...? Vi mår inte bra av att tro att vi är nåt. Dom skärper sig bättre inför OS nu. Det tror i alla fall vi.

I övrigt samlar vi oss för städning i fågelhuset, den sista före häckningssäsongen som drar igång i januari. Hoppas på lite mindre kallt när vi ska springa mycket i dörren. Just nu "bara" minus 10,3 ute. Måtte det stanna där, lyder min stilla bön.

Den bleka decembersolen stiger icke högre än så här. Från Lilla Husets förstutrapp vid middagstid i midvintermörkret anas den mellan trädstammarna. En timme senare, kl.13.00, glimmade det till inne i köket just när solen tittade fram till höger om lilla lagården, precis innan den dök igen. Här framlevs således december helt utan solbestrålning.

Till vänster om bilden kröker framfartsvägen 90 grader i djup skugga framför en tät granskog. Ett rent norrläge, vår så kallade "nordpolshörna". Där är det ständigt halt, där ligger snön kvar längst och tjälen bryter inte förrän i maj.

Man får finna sig… ge sig till tåls och härda ut helt enkelt. Ty när globens axel rest sig rätt och ljuset återkommit lyser solen även på Liten Stuga. Om vintern fattar man hur nära Nordpolen vi lever.

När det - som idag - varit sex minusgrader och hård vind håller man sig för skratt. Drar igen kappan och på med kapuschongen om man så bara ska gå femton meter till fågelhuset... huuuh...

Det dånar i Lilla Huset när stormen skakar mast och tåg. De uppdragna markiserna dunkas i väggen av en hiskelig nordan som gör de få minusgraderna ännu kallare. Med vindens kyleffekt (bild nedan) uppnås 16-17 minusgrader vid dagens temp (-6) och hårda vind (13,9 – 20,7 m/s).

Pippisarna hölls inne för första gången under december. Braskaminen puttrar hela dagarna.

Hård vind, styv kuling = 13,9-17,1 m/s.

Hård vind, hård kuling = 17,2-20,7 m/s.

Källa: Wikipedia.

Kylen är fylld, vi är laddade. Inget traditionellt saknas. Är redan trött på julmaten innan det ens har börjat. Vet hur det brukar bli… Fasar för resterna dag efter dag. Mår illa vid blotta tanken. I ett försök till nytänkande drog jag igång följande samtal en dag:

-  Vad vill du nu att vi ska ha för mat i jul?

- Inget märkvärdigt, bara skinka, köttbullar, prinskorv, vörtbröd, Janssons, rullsylta, kalvsylta, rödbetssallad, julost, sill och en nubbe, svarade Husbonden!

Svaret var givet. Jag visste. Hyste en from förhoppning om tillmötesgående då han vet att jag inte gillar julbordet så värst. Inget förbarmande. Vi firar juldagarna på tu man hand.

- Kan du inte tänka dig att ändra lite, alltså att inte äta ALLT på en gång? Kan vi inte ha skinka en dag, Janssons en annan och så vidare?

- Nä, jag VILL ha alltihop! Varför ska jag behöva avstå från det?

Husbonden ÄR köttälskare, det är bara så. Varje gång hungern sätter in kommer förslag om fläskkotletter och köttbitar - mat för en hel karl. Tur att han också gör slut på kalorierna. Variationen är liksom mitt ansvar. Får kontra med tankar om grönsakssoppa och fisk.

Klart att Husbonden ska få den julmat han vill ha. Men JAG vill också ha min. För första gången krockar det. Hittills har vi ätit samma mat, men nu står det mig upp i halsen. Jag tycker också om prinskorv, köttbullar och skinka. BARA INTE ALLT PÅ EN GÅNG. Så har jag "julat" i 60 år och vet att längtan efter kokta morötter, rotfruktslåda… ja, till och med spenatsoppa blir stark redan på juldagen. Det blir till att koka egna grönsaker separat då. Många kastruller blir det…

Lilla Huset upplevde något av ett under idag. Vi ringde efter sotar'n och tio minuter senare knackade det på dörren: "Behövde vi sotning"? Vaaa!?

Som himlasänd kom sotarn, vår räddare i nöden - en svart ängel!

Så här var det: När det blev dåligt drag i kaminen upptäckte vi att det var ett år sen sotningen - med råge. Åharrenadå... ringde Soteriet med viss fasa för att det här kunde dra ut på tiden... och nu inför kylan och så... Svaret "ja, vi ska ju inte vara i era trakter på ett tag...." tog ner förväntningarna. Men hon lovade ringa åter med besked... Istället stod sotarn på trappen inom ett ögonblick. Fick larmet medan han passerade, ungefär. Kallar jag snabb service!

Detta är så ovanligt numer så vi har fnissat åt det hela dagen. De var liksom helt overkligt. Men skönt att det blev gjort... och mycket sot i röret var det. Trevlig kille med hästsvans, inte så olik Anders Borg himself faktiskt.

På tal om svart.... tar väl ändå EU-gubbarna på bilden priset. Så urtrist, fult och idiotiskt med denna klädkod, denna maktuniform... Så uppenbart löjligt. Ett patetiskt utslag av feghet - feghet att bryta mönstret? Varför gör ingen något åt det? På bygdens bonnakalas är männen roligare och mer stilfullt klädda än på maktbilden ovan.

Det FINNS ju färgglada pullovers, enfärgade eller med rutor i olika mönster. Det FINNS uddabyxor i färg utan att det är skrikigt. Det FINNS kavajer med färg och olika material t.ex ull, manchester.

Det skulle inte heller sitta fel med en skotte i röd kilt på den här bilden.

Vännerna fick sig några goda skratt när vi mötte med glitter om hårsvallen.  Det såg för roligt ut när Husbonden, fortfarande med glittret om huvudet, drog iväg till Parken för att ta ner lite grangrenar till Vännernas "julskyltning" hemma.

Spännande dessertprovning av två nyköpta danska burkdesserter följde på lunchen = Fikon i Cognac och Vanilla Tropicana. Den sistnämnda med fruktmix av fikon, ananas, papaya, mango och persika var nog i sötaste laget. Men cognacsfikonen överraskade...  tur att det blev lite över.

Väninnan häpnade plötsligt över den egna makens dolda talanger när han tjusigt vek den finaste båt av pappersservetten. - "Varför har du aldrig visat det förut! Här har man varit gifta i över 40 år och inte vetat sånt!" Vi blev lika förvånade över det plötsliga tillkännagivandet. Det visade sig att han haft färdigheten sedan barnsben, men sluppit ifrån livets festvikanden med "tyst diplomati". Nu åker han väl dit, förstås... till julkalaset.

Några som också stoltserade i luciaglitter var hundarna, alltid med på noterna. Tyvärr hade jag hjärnsläpp och glömde öka exponeringstiden... hehe. Bara dessa två mörka på Ulrik och Sigrid blev hyggliga, resten hade blixtgröna ögon.  Klickbara, till viss del.

Vännerna kommer på lunch. Janssons ska snart in i ugnen, glöggen är redo, ljusen tända, marschaller likaså. Sitter här och böjer ryggen rätt (så känns det ofta när jag stått för länge) och funderar på om vi ska ta emot med glitter i håret. Hmmm... så blir det nog.

Har tillverkat en egen almanacka för utskrift. Min favoritdito har nämligen utgått ur Almanacksförlagets sortiment... suck. Den hette Dato i A4-storlek på höjden, med ett halvår på var sida och med plats för små noteringar. Saknar den sååå.

Så vad gör man...? Gör en egen förstås. Gick en jättebra datakurs 1995 och de kunskaperna har jag glädje av än, bl.a till denna almanacka. Se nedan, min ligger först, modellen t.h Klickbara bilder.

-----------

För övrigt funderar Bloggen i dag på varför vi alls behöver fränare bilar när vi numer ska köra allt långsammare. De nya hastighetsgränserna innebar ju till stor del sänkning överlag. Även på hyggliga 90-vägar som ej var olycksbelastade ska vi nu tuffa fram i 70. Snart kan vi gå över till moppe allihop, moppe med kaross. Det borde Saab satsa på.

Oj, nu kommer dom.... Gla' Luciadag, på er därute!