Riksdagsdebatt i P1:

Maud Olofssons genomträngande stämma gick ICKE att sänka med volymknappen. Försökte med lägsta nivå, men… den trängde fram i alla fall! Var tvungen att stänga av radion helt för att slippa denna fruktansvärda röst, fast jag gärna hade lyssnat på de övriga.

Befarade nästan att den gälla stämman skulle nå fram trots avstängningen. Tänk vad hemskt det skulle vara i så fall. Tänk om hela Sverige skulle vara tvunget att lyssna på "Maudans" röst över hela landet varhelst hon yttrade sig.

Dagen D för Sommarpratarna i P1:

Men, vilket hallå för ingenting och hemlighetsfullt så till den barnsliga grad. Inget skulle "släppas" förrän just idag kl. 13.00 Upphaussningen stöttades med benäget bistånd av fåniga radiopratare denna dag, …"och DÅ presenteras dom!"

Men vaddå… jag menar, de är ju bara programvärdar för var sina program. Det är väl inget. Listorna finns nu på nätet och i tidningar. So what? Såg att Göran Hägglund, kd, ska ha eget program och konstaterar  lättad att Maud Olofsson inte stod på listan alls. (Hon hade visst sin chans redan 2005.)

Den som vill kolla listan kan läsa HÄR.

Jag firar idag

… att vi lever i ett fritt land, ett fredligt land, ett demokratiskt och jämlikt land och att vår flagga är näst äldst i världen (skapad på 1400-talet har jag hört), efter danskarnas Dannebrogen. Flamma stolt mot dunkla skyar…

… att Sverige haft fred sedan 1814. 194 år utan strid för tillvaron betyder inte att Sverige var en gåva från Gud.

Våra gränser är inte gratis, de kom till efter många och blodiga krig där många lidit och dött för att forma och bevara vårt land fritt. Det är sannerligen något att vara tacksam för.

… att Sverige är världens mest demokratiska och jämlika land, som det sägs, och där kvinnans självklara ställning i politik och samhälle är unik.

… att vi lever i ett fritt land, en nation med bara nio miljoner invånare och ett vackert land, rikt på naturtillgångar.

… att svenskar genom sekler har format, påverkat, krävt och förhandlat fram den demokrati och det samförstånd som utgör den svenska modellen. Detta är jag stolt över.

Allt detta är verkligen något att tänka på, att glädjas åt och att fira på nationaldagen. Det är stora och viktiga värden som framkämpats av generationer före oss, ett arv som förts vidare och som vi måste akta och värdera genom att aldrig ta allt detta för givet. Demokratin måste alltid bevakas och försvaras, den är inte självklar.

Hurra, hurra, hurra, hurra

Detta är inte klokt. Nu är man sig tvungen att hamstra mitt i välståndet. Närbutikens kedja befinner sig enligt uppgift i krig med diverse leverantörer. Ofta. Priskrig, heter det. Då blockeras vissa varor så att affären inte ska ha dem. Har vi förstått. Annars begriper jag inget.

Valfrihet när marknadskrafterna är i full frihet finns inte. Bildar dom inte kartell så stoppar dom vissa sortiment. Man tvingas ta sånt man inte skulle valt av sig själv. Ens favoriter försvinner från hyllorna för att aldrig mer återvända. Därför har jag börjat hamstra. Finskorpor, en särskild sorts muffins, tvättmedel, schampo, duschcreme... you name it... Vi köper rejält när det finns av våra käraste favoriter, om det är bra datum. De står de lika bra hemma hos oss som i affären. Det är bara inte klokt, det hela.

Det var sista gången jag såg på Eurovision Song Contest i går. Något skrikigare har man sällan sett. Därtill är det en främmande musiksmak vi möts av numera. Bert Karlsson hade rätt. Som vanligt. Redan första gången efter utvidgningen av Melodifestivalen tyckte han att en tävlingsuppdelning i öst och väst vore det enda raka. Instämmer nu.

När Ukraina vann för några år sen med ett folkloristisk kosacknummer som slog över hela Europa, hyste jag visst hopp. Det var kul, det var bra. Om detta skulle bli följden... så okej. Men nu ger jag upp.

Tävlingen har urartat. Förstår mig alls inte på den musik som gick i topp nu. Egendomligt, kufiskt, obegripligt... är min känsla. Inget nedvärderande i det, bara en känsla. Vi kan omöjligt tävla på detta område. Det är som om friidrottare skulle tävla i VM eller OS med olika regler.

Det var dessutom vidrigt p.g.a allt SKRIKANDE. Artisterna SKREK så man knappt hörde melodin, programledarna SKREK , kommentatorerna i gröna rummet SKREK och på en bildksärm SKREK folk på gatan när de försökte prata. Förfärligt. Endast Norge höll stilen.

Själv kände jag någon sympati för bidragen från Armenien och Israel utöver det svenska och framför allt norska bidraget. Norge var ju outstanding med en MELODI som gick fram och text som också hördes. Heja Norge! 

Kvällen inleddes med varma mackor och en timmes bildbehandling i dator för dagens skörd samt tv-serien Klass 9A. Nu drar terminen mot sitt slut och tittarna kan konstatera att lärarna ställt upp utöver det vanliga. Jag menar... vilka andra ordinarie lärare skulle som Igor hämta Tova hemma varje morgon för att få henne till skolan i tid, eller skänka henne en elbas som musikläraren gjorde?

Krävs verkligen så mycket för att få så dåligt motiverade elever att finna lust och engagemang för framtiden? Om det är så illa att detta gäller för väldigt många elever i dagens svenska skola är det i praktiken ogörligt. Från lärarhåll alltså. Att bara ge och ge som dom gör utan feedback är utbrännande. Så kan ordinarie lärare inte hålla på med varje elev år efter år.

Detta vittnade ju Gunilla om i ett tidigare avsnitt. Hon var "tvärtrött och längtade efter kudden". Oavsett hur det går på det nationella provet önskar jag alla lärarna en god och välförtjänt vila efter detta.

Det borde vara bättre samhällsekonomi att varje förälder tar större del i peppningen, för dem gäller det åtminstone bara ett eller två-fyra barn under en livstid, inte som för lärarna 20 elever varje dag år efter år hela yrkeslivet. Gör föräldrarna det?

Vad lär oss detta?

Är dagens skola i dagens samhälle så jobbig och motbjudande och svår för dagens elever att det inte är genomförbart?

Är föräldrarollen med två jobbande föräldrar på heltid oförenlig med att få fram sina barn till gymnasiet?

Som ett omvänt Jeopardy detta; har inga svar, bara frågor. Samt ett tips; Tror att ungarna lyckas med proven.

Är i allfall klar över en sak... betygen har inte med ungdomarnas skoltrötthet och hopplöshet inget att göra. När ungar inte orkar bry sig kvittar det vilka betyg de missar. Just då bryr de sig inte.

Innan jag visste ordet av befann jag mig i kaos. Första samtalet ringdes kl. sju. Pappas badkar ska installeras och rörläggare har guld i mun och vet när dagen börjar. En timme senare beställdes bröd hos bagaren så att det inte skulle vara slut när vi dök upp. Åtta var också tiden när tålamodet sprack...

Skulden bär Apotekstjänst, den automatiska. Vi behöver nya mediciner båda två. Jag administrerar på hemmafronten. Det stupade redan på inloggningen... det som förut fungerat så bra.

Sen fick jag spel blandat med skrattparoxysmer när en vanlig människa i andra änden svarar att hon SER att det inte är min man som ringer...! Jag använde förstås HANS personnummer och HANS kod från VÅR telefon. Det var hennes idiotiska förklaring till att inloggningen inte funkade. Egentligen rätt kul. Fnissade så tårarna rann mellan vredesutbrotten.

- Du får tala med honom själv, sa jag. Röt en ramsa och räckte över luren så hon skulle bli nöjd. Inte fungerade inloggningen bättre då... det är ju SAMMA siffror!

- Å, vad konstigt, hörde man då. (!?!?)

Senare under dagen var det min tur. Samma historia! "Inloggningen misslyckades försök igen". TRE försök krävs innan en Människa svarar. Hon trodde det var mitt fel, försök igen.

Sen valde jag Synpunkter och Klagomål. Tekniska supporten fattade heller inget men kopplade förbi mig till manuell betjäning, "Tryck personnumret" säger den.

- Jag rör inte en knapp till, ni har fel på systemet!

Man uppskattar hög säkerhet, men då ska det funka. När Husbonden kom åter från inköpen hade han bara två av tre mediciner med sig. Läkaren hade skrivit ut FEL... jag menar RIKTIGT fel. Kaoset var då ett faktum, värk i axlar, huvud och nacke. Hjärtklappning.

"Försäkringskassan finns inte längre!" säger en kompis i luren.

Hon hade förgäves försökt få tag i sin senaste handläggare men inget av kända nummer fungerade, dom hade upphört eller tusen och en andra föklaringar. Försökte med andra handläggare som passerat revy genom ärendet. EN ENDA tjänsteman nåddes när hon överlistade "spärren". Han visste inte heller vart han skulle ringa - INOM SIN EGEN ORGANISATION! Försäkringskassan brakar alltså samman. Den allmänna ansvarsflykten driver dem att göra sig onåbara och detta är riktigt ruggigt. Just den instans som jagar bäst och drar in folks ersättningar på löpande band ÄR INTE ENS ANTRÄFFBAR. Detta är mycket allvarligt.

Följande om en konsumentvägledare som vägrade svara på fråga från en grannsocknes invånare (Väninnan).

"Du får inte tala med mig! VEM har kopplat in dig?" Sagt med avvisande stämma.

Nu är det högt vatten. Hela samhället rasar omkring oss. Dags att vakna.

Idag lämnar jag mitt varmaste stöd till ett angeläget uppror som rör oss alla - förr eller senare. Det har startats av vårdbiträdet Camilla Sparring. Hon ledsnade på all dålig mat som distribueras till våra åldringar runt om i landet och kände att hon måste göra något. Ett fantastiskt vettigt initiativ!

Camilla startade en namninsamling på nätet med följande mål:

Vi ska prioritera

• närproducerad-/lagad mat inom skola, vård och omsorg framför industrimat (som t.ex cook chill)
• råvaror framför onödiga tillsatser (som t.ex smakförstärkare och transfetter) i livsmedelsindustrin
• naturlig hantering av mat framför industriell (t.ex. gasning av köttfärs)

På TV4 visades skräckexemplet att industrilagad mat i Lidköping distribuerades över 30 mil uppåt Dalarna innan maten levererades till pensionärerna för sju dagar i stöten!

Detta är inte människovärdigt.

Det är känslomässig tortyr. 

Vad har vi för människosyn i det här landet numera.

Jag instämmer å det varmaste och har skrivit på listan som finns HÄR.

Camillas mål för 2008 är 100 000 namngivna svenskar bakom upproret.

Camilla har påmint att det är viktigt att hjälpa många äldre som inte har dator att få skrivit på listan. Den viktigaste och mest berörda gruppen kan annars inte göra sig hörd.

Tänker (men bara lite) på finansborgarrådet Kristina Axén Olin som gått in i väggen och avgått. Tänk att även moderater kan bli utbrända! Dom som hyllar odödligheten in absurdum...!

Partikollegan socialminister Cristina Husmark Pehrsson borde kunna lära ut hur man botar utbrändhet på tre dagar! Om inte det lyckas lär nog Axén Olin snart bli betraktad som paria inom moderaterna, för så suspekta sjukdomar accepteras ju inte i det partiet.

För oss vanliga dödliga är annars skälen, enligt artikel i DN, förståeliga:  chock efter moderns plötsliga död, begravning, valrörelse, valseger, maktskifte och allt större krav från omgivningen ledde till för mycket jobb, för lite sömn, för lite mat och för mycket piller och alkohol. Och uppe på detta alkoholistbehandling och skilsmässa!

Men vad snackar journalisterna om dagen efter...? Jo, piller och alkohol. Inte ett ord om allt det andra som var upphovet! Så behandlar man starka kvinnor och det är svinaktigt.

Men Axén Olin borde nog ha anlitat hushållsnära tjänster för att minska bördan. Hut går hem.