Två nya bebisar på hemmafronten… I dammen. Tänk, så glad man kan bli av ett par fiskyngel. De nya större fiskarna har just lärt sig att komma på inkallning… Vi plongar den vackraste melodi som kan frambringas på matplåtburken. Och vips kommer de förväntansfullt seglande från dammens bortersta vrår. Två gånger per dag. Kontakt är upprättad!

Sen står vi där en stund och umgås på distans. Räknar in dem, studerar hur de mår, olika beteenden och lynne. Och plötsligt fick vi se nåt bekant… ett par fiskbarn som måste blivit alstrade förra året av de gamla fiskarna, de som någon åt upp i vintras. Ynglen har alltså överlevt vintern, så små de var. Fantastiskt glädjande. Förstår inte hur tokig och blödig man blivit på gamla dar.  

Fiskbarn har vi inte haft på år och dag. Fiskar äter nämligen upp sin egen rom… tokigt, men så är det. Tidigare år hade vi massor av nya fiskbarn varje år. Guldfiskar föds svarta och övergår successivt till rött eller gult under sitt första år. Den där spräckligheten kände man igen direkt.

Ny hackspettbebis har vi också sett. Tur att föräldrarna hade fler ungar att ägna sig åt när skatan så snöpligt berövade dem en. Mamman var tillbaka i trädgården med ny pojke som matades med solrosfrön. Hon hämtade i fågelbordet, kilade fast i en trädstam, hackade ut innehållet vilket stoppades i ungens näbb. Glädje!

Hos Nils-Georg blir det inga ungar. Hon tryckte hårt över sina ägg under lördagens hällregn. Det bara vräkte ner, såpass att Husbonden i halvlek fick hämta plexiglasskiva och lägga ovanpå voljären. Dagen efter när det torkat upp ville jag se hur det var fatt därinne. Endast ett ägg kvar… Inget att spilla kvinnokraft på under så vanskliga omständigheter, tänkte jag och tog bort även det. N-G verkade lättad över att känna sig som folk igen. Det hade varit en pärs därute i blötan, förstod vi. Plexit ligger kvar ifall hon vill börja om.

 

Berit E

1 juli 2014 23:47

Jag förstår dig. Det är något av en gåva, att kunna bli så glad över ett par fiskyngel! Som jag ser det. :)
Skoj att ni upprättat kontakt med de nya, må de länge leva och slippa bli uppätna! När de nu lyckats överleva romstadiet.
Stackars lilla Nils-Georg, hoppas hon får en ny uppsättning ägg att ta hand om, och att hon då hittar en trivsammare och säkrare ruvningsplats.

Väldigt trevligt barnkalas du beskriver. Väcker minnen. :)

http://kasperian2.blogspot.se

Margus

2 juli 2014 22:41

Ja, fiskar är mycket 'mänskligare' än man kunde tro. Har aldrig förstått mig på dem förr, men mina ögon har öppnats :-)

 

skogsfun på dal

2 juli 2014 09:17

Det måste vara intressant att bli kompis med fiskar! Tänker med fasa och förvåning på hur man som barn släppte ner hemska krokar i vattnet som fastnade i de arma djurens munnar. De har ingen känsel sas det, klart de har!

Spela på blåtburk... kan du inte skaffa en sån där xylofon eller åtminstone en liten spröd pingla ;-)

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

2 juli 2014 22:44

Fiskar har både känslor och känsel, den saken är klar. Fast känslor på 'sitt vis' förstås;-) De har varit - och är - klart underskattade. Det är fantastiskt att få lära känna dem.
Kan meddela att matburken i plåt har en mycket vacker klang :-) Särskilt när man blir lite 'händig' på instrumentet, hehe.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...