Allt för konsten, heter det ju. Men nej, inte alltid...

Kunde lätt serverat en högst märklig film idag. Eller åtminstone någon bild. Det hade bara varit att vänta ut henne. Ville dock inte utsätta fler fiskar för vad som hände vid Lilla Huset i morse.

Vi har försett fiskdammen med staket mot hägern vilken annars skulle fiskat ut hela vårt bestånd. Det har hjälpt i många år. Förvåningen har varit stor över att ingen fiskmås ännu dumpit ner i dammen och tagit våra guldfiskar. Inte trodde vi att kråkan skulle bli ett hot...

 

När vi jobbade i fågelhuset i morse såg vi kråkan smyga omkring vid dammen. Räknade med att hon kanske tog någon groda och lät saken bero. Senare stod jag i badrumsfönstret och kikade för att få se vad hon höll på med.

Hon smög omkring på kanten till dammen, kikade ner i vattnet. Skulle hon dricka? Eller bada? Hon spatserade lätt ut och in genom hägerstaketet, klev in i kabbelekan och spejade, böjde undan stjälkar och hoppade över till bäckens utlopp. Tog en liten klunk vatten, gick runt igen, hukade sig och... ja, jäklar hon siktade på fiskarna som lekte i kanterna! Fiskarna som var yra av lek hade ju annat att tänka på.

Nä, hon klarar det aldrig, tänkte jag. Skulle jag hämta filmkameran ifall, ifall... Å, häpp.. där var det hänt. Blixtsnabbt tog hon en fisk vid bäcken - en stor en! Och flög iväg över åkrarna med sin röda fångst på tvären i näbben. Och lilla fisken till himlen for...

      

Först blir man ledsen för fiskens skull. Sen tröstar man sig med att den i alla fall mättade hungriga kråkbebisar nånstans. Kan just tänka mig så nöjd hon kom hem till barna: Titta här vad mamma har hittat! Fiskat själv, kanveta'.

Tänkte tanken att jag nu hade chansen att få en märklig film, men nej... här gick gränsen för vad man utsätter sina skyddslingar för. Inte en till.

Det blev en jäkla pådrag - i dubbel bemärkelse - när vi drog näten. Inte för att få fisk utan för att skydda dem. Vi fick vara minst lika kluriga som kråkmor själv.

- Kra-kra-kra, hördes det från Parken när vi pustade ut. Där satt kråkan på lagårdsnocken och hade sett alltihop. Hon var nog besviken över att vi överlistat henne. Hon får återgå till sork- och grodmeny helt enkelt.

Klicka för större bilder

  

Äntligen några fjärilsdagar mitt i allt regnande. Undrar vad fjärilarna gör när det regnar...? Nu frossade de i allafall på fackelblomstret vid dammen samt den nyköpta - enkom för deras del - syrénbuddlejan.

Nässelfjärilen blev hyfsad men påfågelsögat lyckades jag icke med. Och egentligen var det föör ljust för den vita kålfjärilen... alltid är det nåt. Det var mina första försök att fota fjärilar och det är inte så enkelt som man tror. De har en faslig fart på vingarna och sitter inte still så länge i taget. Vissa är raskare än andra. Tålamod... sol... värme... nektarstinna blommor... allt ska stämma.

    

Kål och citron förresten... vilken skillnad på associationer.

  

Här är en som valt det perfekta läget under en värmebölja med tropiska nätter. Dammen erbjuder allt; en solig plats på näckrosbladet med fötter och mage i vattnet. Sen sitter man lugnt kvar och inväntar kvällens svalka utan att ödsla för mycket energi. Vilken njutning bland näckrosor som också trivs i värmen, nya knoppar slår ut dagligen.

Lilla Husets temp i skugga de senaste dagarna: 29,1 – 33,0 – 29,3.

  

Iiiiiiiiiiiiiiiii, skrek det i luften när jag kom ut på farstubron i går. Åh, hallå... tornsvalorna hade kommit. Inget är så uppfriskande som deras vilda framfart i skyn. Där går det undan. Sex tornsvalor i olika formationer som dök och steg, väjde i sista sekund och skar igenom luften med ett vinande. Nu är sommaren här.

Tillbringar ett par dagar i solen medan man fortfarande tål värmen. I vintras lovade jag mig själv att njuta nu... och det gör jag. Av olika nyanser i grönt, av svalorna mot den blå sommarhimlen, av fågelsången, doften av nyklippt gräs, blomsterprakten och av livet i dammen. (Klickbara bilder)

     

Kan någon fatta... hur många blommor det kan bli i en prydnadsapel?

                                            

Hur många nyanser av grönt det finns?             Hur brokig en guldfisk kan bli?

  

       

De nya guldfiskarna lever gott i dammen. De stora slöjfiskarna leker.

Snoken har vaknat och visat sig. Ibland liggande på en barrträdsgren, ibland på plattgången och ibland simmande i dammen. Hoppas han nöjer sig med grodor och låter bli våra fiskar. De gamla fiskarna var för stora för snoken så det var ingen risk. Dessa är en munsbit - om han hinner. 

Den brokiga guldfisken kallas schubunki, en famavlad variant. Vi köpte tio sådana.

  

Med små, små försiktiga rörelser bekantade sig de små liven med sin nya miljö. Först ville de inte lämna tryggheten i plastpåsen. Sen stack någon blygt fram nosen och gled över kanten ut i det främmande 'havet'. Strax följde några efter och vips var hela stimmet ute. Så fortsatte det påse efter påse tills alla 53 var ute i friheten. (Klickbara bilder)

För en del blev chocken så stor att de blev liggande på botten orörliga i flera minuter, men alla tycks ha klarat flytten utan dödsfall. Strax var alla på fenorna och fann både gamla och nya kompisar. Det dröjde inte länge innan vi bjöds på veritabla delfinhopp.

När man släpper ut fiskar i nytt vatten, akvarium eller damm, ska påsen ligga på ytan så att temperaturen i deras medhavda vatten överensstämmer med den nya miljöns. Sen ska man blanda det nya vattnet med det gamla, små portioner i taget för att fiskarna ska hinna anpassa sig till bakteriemiljön och inte bli för stressade.

De 'glada laxarna' består nu av 30 röda, 10 gula, 10 schubunki (framavlad brokig sort) samt 3 stora röda vitbrokiga med slöjstjärt - guldfiskar allihop. Den här gången skaffar vi inga koikarpar för de rotar upp så mycket bottendy. Vattnet ska därmed bli lättare att hålla rent.

Blygheten kommer att hålla i sig ett tag. De flydde hals över huvud när jag knäppte med kameran och några gömde sig i bottendyn. Nu får de vänja sig vid sin nya bostad och matning påbörjas i morgon. Bara värmen kommer så ska de nog bli tuffare, fiskar gillar värme.  

Vi saknar verkligen våra gamla fiskar som försvann i vintras, de var såna sötnosar och väldigt tama. Film på dem ligger HÄR.

  

Vad är det här för mystiska spår i sanden? (Visst sjöng Peps en sång om detta en gång...) När solen lyser ner i dammen syns massor av dessa egendomliga tassavtryck förflytta sig på bottnen.

  

Jo, det är den här lille gynnaren och hela hans släkt.

Skräddaren som löper på vattnets ytspänning.

Nedan syns såväl skräddaren som hans avtryck på samma bild.

Fascinerande... ja, rent hypnotiserande...

I brist på fisk får man följa allt annat liv där nere.  

Husbonden har muddrat dammen, samt beskurit och planterat om dammväxterna. Inte ett enda fisklik är funnet. Sannolikt tyder det på att "någon" fiskat ut hela gänget på 50 fiskar, varav fem enorma koi-karpar (typ 40 cm) under vintern. Snön har icke visat några som helst spår så vederbörande måste ha varit en smart rackare, och simkunnig enär isen låg tjock.

Den gången vår 105-åring fastnade i isvaken (se inlägg HÄR) ville han nog visa oss något. Som den perfekta gårdshund han är. Vilket vi förstås inte fattade. Ulrik ägnade många timmar åt att stå och speja och skälla över dammen. Men vi dummingar såg ju aldrig några spår... Och vad hade vi väl kunnat göra...? Isen var ogenomtränglig när permafrosten betäckte vårt vinterland.

Så var det med det. Nu gäller att skaffa nya fiskar i sommar när vattnet är varmt nog. Många. För när snoken är framme vet man inte hur det går.

Ihållande kyla ställer till problem för fiskdamm och vildfåglar. Här är den slang som gick från dammpumpen till bäcken men som sprang läck vid -16 grader och därför fick klippas av. Sen har den bubblat på i vattenytan under den mildare perioden, till glädje för vildfåglarna som både vill ha dricksvatten och nåt att duscha i. Husbonden har hållit vaken öppen, tills nu...

Nu när kölden är tillbaka har vattnet frusit runt slangens utflöde och bildat en tunnel tillbaka ner i dammen, bra för fiskarna som fortfarande får syre, men inte för vildfåglarna som oroligt sågs steppa omkring vid den frusna vaken. Husbonden hackade upp vaken igen får fåglarnas skull, men lät "tunneln" vara kvar. Fåglarna fick nåt att dricka även idag, men proceduren får nog göra som tills i morgon när det nog frusit igen. Intressant vad kylan kan göra...