Pärlvit hade vakten i dag. Här satt hon ensam och njöt av att tempen gått ner något från igår.

Ormvråken patrullerade i svepande glidflykt fram och tillbaka över fältet utanför. Hon reagerade inte.

Försommarens kråkskräck har alltså gått över. Då skrek nymferna för allt som flög utanför, kråka som svala. Nu har intrycken sorterats… det är bara höken man måste akta sig för. Ingen annan fågel hotar.

Läget är lugnt, signalerar hon här.

När regnet inte kommer av sig självt får man fejka. Även om våra fåglar har sitt ursprung i varmare breddgrader märker man att de kan behöva en dusch då och då. När tempen steg till 30,4 grader klockan 12.00 var det jag som drog på sprinklern hos alla fåglarna. Villken tillgång! Regn fast solen gassar!

De flesta kanarierna hade gått in strax före men här var några friskusar som tog vara på svalkan. Utöver flygarna i regnet sitter några vid ett uppsatt äpple lite längre bak. Hade jag inte haft kameran att tänka på hade jag kanske klivit in själv för det stänkte gott på benen.

Lessonen duschade i går, men inte när kameran var framme i dag. Nymferna höll sig också lugna. Husbonden hade strax innan varit inne hos dem med trimmern och kört ner tät växtlighet...! Vem fasen kan släppa loss då...?

I'm singing in the rain...   Nu hoppas vi bara på the Real Thing.

Först kom hela traktens svalor i flock. Sen sågs en silverpil i luften. Sen DONG i fågelvoljären...

Våra fåglar lyfte med ett dån för att i samlad trupp söka skydd inne eller i voljärens mörkaste hörn. Allt blev tyst i burarna. Kanarierna hängde på nätet. Lessons satt blickstilla och låtsades vara gröna löv.

Allt blev tyst i naturen. Bara nymferna skrek inomhus där de hade middagsvila. De uppfattade från sin skyddade vrå att det var ett hökslag.

Men vi har ett FORT, som någon sa. Ett fort som motstår allraminst en örn. Stabila stolpar. Dubbla nät, ett kraftigt innerst mot fåglarna. Ett extra nät fem cm utanför det andra, så att höken inte ska kunna nå skräckslagna fåglar som hänger på nätet. Utanpå detta ett löst fladdrande bärnät för att höken inte ska vilja sitta där. De aktar sig för fladdrande nät. Är rädda för att fastna, sägs det.

Denna gång tog det nog en kvart innan fågelsången tog fart igen. Både i voljären och i naturen. Småfinkar och lessons hämtade sig småningom. Nymferna gick inte ut mer denna dagen..

Vi lever alltså med hök som en realitet och är inte paranoida. Inte konstigt att vi skapat oss ett fort. Våra fåglar ska känna sig trygga.

Jag glömmer aldrig vårt första hökslag. En skräckupplevelse för både mig och fåglarna. Höken slog och slog och slog mot nätet innan jag fattade vad som hände. Vad jag fann i voljären kan läsas HÄR. Det var då vi förlorade Lennart.

Vi satte in nytt till nymferna i dag. Dom blir alltid lika barnsliga när något hänt i deras frånvaro.

- Va...! Vad e de fråga om! Vad har hänt! Vad har dom gjort!

Skrik, skrän och flax föregick kvällens inträde. Man studerade inredningen noga genom hålet före inhoppet. När några tagit första steget var det lättare för resten. "Kan dom, kan väl vi" liksom.

Sen hade dom jättekul i flera timmar. Vi såg genom fönstret hur de romerska ringarna gungade och slängde. Flocken var märkbart upplivad av ny grönska.

Precis i solnedgångens sista sekund hann jag fota dem.  Just så här var avsikten med det extra fönstret mot väster - med kvällsolens sista strålar rakt in i voljären.

 -----------------

Annars var det med blandade känslor som Fjortis och Elvira lämnade oss idag.  Fjortis funkade inte i flocken och paret blev därmed sittande inomhus i onödan.

Tack och lov har vi hittat en snäll matte åt lessonparet, men saknaden känns i hjärteroten. Vi har ändå haft dem i fem år.

Tack, snälla Jenny, för underbar bild i din blogg HÄR! De ser ut att trivas från första stund.

Så skönt att de har varandra! Undrar om de känner igen sin son som flyttade till samma ställe för tre veckor sen?

Vi låter ljuset lysa i den tomma buren ett tag. Annars blir det ännu tommare. Särskilt så här i solnedgången.

 Här ska putsas, här ska fejas, under vingen ska det sprejas...

Fåglarnas toalettbestyr tar stor del av deras dag. Det gäller att hålla fjäderdräkten i god trim för att stå ut med både värme och kyla och så att vingarna bär som de ska. Kanarier duschar flera gånger om dagen och efteråt ska varje fjäder torkas och läggas till rätta. Stilarna äro många, och experimenten med kameran fortsätter.

- Är det detta som kallas för magrutor?

 Mmmm, så gott när man själv får leta upp maten på grenarna. Det är kö till upphängda äpplen och apelsiner.

Sagolikt roliga färger på kanarierna i år. De håller på att färga ut nu och alla tidiga noteringar om deras färger och tecken måste kompletteras. Hinner knappt med. Man vill ju ha lite koll på vem som är vem.

Sådärja. Nu är nya kameran i bruk. Installationsmanualen för mjukvaran var däremot obrukbar. Tur att man har lite datorvana för den var inte bra. Nöjd med bilderna fast jag inte vet riktigt vad jag gör. Men man lär sig väl...

Två nya lessonpojkar har klivit ur holken i dagarna. De tyr sig till varann och prövar olika sittplatser. Hur go'a som helst. 

Nu gäller det att fota medan löven hänger kvar. 189 bilder tagna i kanarievoljären idag. Har redigerat så ögonen går i kors.