Va…? En fönstertittare!

Hehe, en fotograf får inte tänka på vad andra tror. Målet helgar medlen.

Så här kan det se ut när jag går runt och fotar våra fåglar (varm tröja om onda ryggen). Gillar att testa gränserna för det KAN gå ju vägen...

I solnedgången fick jag idén att pröva ett nytt grepp. Att fånga risfåglarna i Royal Suite, när de gått in för att göra kväll. Inte världens bästa ljus och på fyra meters håll. Från voljären in genom deras utgångshål som är av ventiltyp i 15 cm tjock vägg. Men kör man manuellt och fokuserar direkt på objektet långt där inne så…

                  Ett av resultaten...

    ....från originalet som såg ut så här:

När städningen väl var klar öppnades luckorna och jag var redo med kameran. Fick jag vänta eller...

Nämen, ÄR det verkligen klart nu? FÅR vi verkligen komma in? VAD har dom gjort därinne?

Härligt doftande och rent... VÄLKOMNA NU SMÅ FÅGLAR!!! 

väntan, väntan, väntan...

Inspektionsgruppen var först.

Snart byggde det på med fler. Och till sist var hela flocken inne.

Nu gjorde den jäkla bloggen så igen... Dvs. minskade ett kollage som var tänkt större. I vanliga fall kan man lägga in en bild som är 500 pixlar bred och den täcker bloggens hela bredd. Kollaget nedan var gjort 700 pixlar brett men blev nedminskat till 350 här. Fattar ingenting.

NÅ..!! Smått blev det därmed och jag gör inte om det. Det skildrar storstädningen i fågelhuset i tur och ordning med skyffel, sop, sug, fönsterskrapa, mopp, skottkärror, tomt och... till sist klart.

Nu återstår att se vad bloggen gör med nästa kollage....

Skymningen i det gula höstljuset sänker sig över Lilla Huset. Kom just in från fågelhuset där eftersläntrarna droppat in för kvällsmat och nattning. De satt ute så länge som möjligt i det mjuka duggregnet.

Vi håller på att notera kännetecken på kanarierna inför den förestående skilsmässan. Ja… en del ska säljas (suck…) och vi får inte av misstag göra oss av med trotjänarna. Hemska tanke… Nä, då behåller vi hellre några för säkerhets skull.

Vi trodde att vår färgmärkning med fotringarna skulle räcka, men de rackarna har fortsatt ändra färger under sensommaren.

Ett riktigt detektivarbete att nagelfara foton och tidigare noteringar (se bild t.v - hur lätt är det?). Jag var inte riktigt i form under våren-försommaren när jag tog "giftsprutorna" så jag har missat en del. Attans. Vi får ta den tid som behövs helt enkelt.

Vem som sjunger ska också kollas för att veta könen. Inte heller det är enkelt. Så här på sensommaren pågår den så kallade höstsången. De äldre hanarna är tysta, medan de yngre hanarna övar sig i hartzerkanariens kända rullsång och honorna stämmer in. Underbart vackert. Att skilja en unghanes trevande sång från en sångbegåvad hona kräver sitt musiköra, den saken är klar.

I morgon stundar dock storstädning hos fåglarna inför hösten-vintern. Och jag menar storstädning. Bäst att passa på när man lovat fint väder så att fjäderfäna kan vara ute. Vi har inspekterat omgivningarna i jakt på nya träd och buskar att sätta in till fåglarna.

Sommaren har varit hektisk med sina ljusa nätter. Fåglarna var aktiva nästan dygnet runt. Nu kommer de till ro. Höstro. Risfågeln kan vila i sitt fort utan rädsla för höken. Konstigt att jag kom så nära.

För ungefär en vecka sedan, kring den 20 augusti, märktes plötsligt en tydlig skillnad i fåglarnas tempo. Då kände de av någon anledning att sommaren håller på att avta. Det hände i samtidigt i alla voljärer. Nu har ett annat lugn etablerats.

Forts. på semesterbilder i fågelvoljärerna.

Naturen är full med läckerbitar. Bara att hämta in till fåglarna.

Våra dagliga promenader avslutas med att bära hem påsar med gräs till marsvinen och famnar av strån till fåglarna. Åkerkanterna gömmer riktiga skatter.

 Risfågelungarna ovan är i tufsig ruggning

med leopardfläckiga huvuden som sen ska bli blanksvarta.

Sommarsemester i fågelvoljärerna. Om man inte dinglar omkring i grenarna  som den blå lessonungen är omogna fröer direkt från strå en eftertraktad delikatess. Tjohej, vad livet leker.

Kanarieungarna har just färgat ut

i alla möjliga varianter.

Våtarv hör till fåglarnas absoluta favoriter. Har man ett stånd av denna snabbväxande, sköra men samtidigt frodiga växt kan man skatta beståndet till fåglarna hela sommaren.

Kanarierna höll sig framme som vanligt, men även risfåglarna (ovan) lockades fram av godsakerna och lät sig fotograferas.

Våtarv kallas ibland för fågelgräs och det kan man förstå. Tyvärr får det också heta nate, men det är helt fel. Nate växer i vatten.