I dagarna tre har fotoredigering pågått. Baby Oliver blev döpt i söndags. Massor med bilder har behandlats och skickas nu till den unga familjen. Barndop är alltid roliga och trevliga. Har haft lyckan att få delta i två. Oliver var såå snäll och kved bara lite tyst ett par gånger. Storasyster Stella 2,5 år hällde upp dopvattnet och var så stolt över detta att hon gjorde ett litet glädjeskutt efter väl förrättat värv. Sex kusiner i olika åldrar samt en liten ny syssling fanns också på plats till denna glädjens högtid. Och alla uppförde sig exemplariskt. Doplunch i församlingshemmet med öppning av dopgåvorna. Stella visade stolt upp lillebrors presenter.

Håhå jaja, när man fotar så där halvofficiellt är det lite trist när man gör missar. I vanliga fall gör det ju inget, men dessa bilder kommer att tittas på under många år framåt. Alltså fick de redigeras - en del mer, andra mindre. Sånt tar tid. Inte minst när ischiasen slår till och man inte kan sitta för långa stunder i taget. Nu är redigeringen över, och ischiasen likaså. Sen återstår filmklippning också, men till den får jag nog invänta mer inspiration.

Nu är det dags... för världens alla välbeställda att skänka pengar till katastrofen på Filippinerna där historiens värsta tyfon dragit fram. Det gäller även alla rika i Sverige som tagit del av den borgerliga regeringens skattelättnader i miljardklass av de medel som annars skulle gått till vår gemensamma välfärd. Det vore en botgöring, värd namnet.

GÖR DETTA NU, så att pensionärer, sjuka och arbetslösa ska slippa ha dåligt samvete för att man INTE HAR RÅD att bidra.  Men sådant som samvete, moral och etik tycks dunsta bort i takt med antalet nollor på kontot...

I de sista flämtande minuterna före Downton Abbey på TV vill jag uppmärksamma den kanske viktigaste riksdagsmotion som skrivits på länge. Den handlar om begreppet "kund" i välfärden - något som Lilla Huset m.fl retar sig på.

Tack vare Facebook (trodde aldrig jag skulle säga de orden..) hittade jag denna i dag. Här kommer den i sin helhet, alla tre sidorna. Lättläst och klok. Plus separat bild på själva inledningen. Och en på det viktigaste - som nästan glöms bort idag, sist men inte minst. Pappa till motionen är ideologen själv... Håkan Juholt.

sid 1                  sid 2                 sid 3

Kortslutning i fågelhuset i går. Ingen fläkt, inget ljus och alla fåglarna tystnade ett par timmar för tidigt. Hela gårdsplan var lika svart. Novemberdystert.

Jordfelsbrytaren slog ur och kunde inte slås på igen. Vår felsökning sa oss att felet rörde ytterbelysningen så vi knäppte av den säkringen. Och fåglarna fick ljus igen. Åtminstone till ordinarie sängdags.

I morse var fåglarna undrande då tiduren gick en halvtimme efter pga. stoppet. Vad är det fråga om, varför kommer ni inte och tänder för, sa dom med förbryllade miner där de samlats i fönstret och tittade på oss.

Under resten av felsökningen idag fanns plötsligt inget fel alls. Allt fungerar som det ska och ’felet’ är därmed omöjligt att finna. Trist om detta ’något’ återkommer senare under ett bautasnöoväder eller megaorkan eller nåt... Tänker pessimisten förutseende.

Beställde patroner till färgskrivaren i går kväll. Bums kom bekräftelse via mail – och SMS. I morse kom SMS om att det var på väg via Posten. VID LUNCH LÅG DET I BREVLÅDAN! Nordic Ink är enastående att göra affärer med. Har allt i lager och är alltid supersnabba. En gång kom en färgpatron som var trasig. Jag ringde och frågade ”hur gör vi nu”, och fick svaret ”vi skickar genast en ny”. Inget trams med returer eller sånt. Behövde bara uppge serienumret på kassetten. Dagen efter var den nya här. Beröm åt dem som sköter sig!

Idag kom Stefan Löfven (S) ut med hur han vill se regeringsarbetet om det blir regimskifte efter nästa val. Buller och bång! Av mediauppbådet trodde man det var regeringskris allra minst. Löfven intervjuades i alla tänkbara medier. Borgarna skällde och fnös såklart, S vill ju ha ett slut på blockpolitiken. En välkommen tanke, vilken borde kunna ge upphov till många intressanta diskussioner framöver. Och snabbt glömdes Anders Borgs avklippta hästsvans.

Löfven låter alltid som ärligheten själv, pålitlig och rekorderlig. Snart ska det visa sig om folket vill ha en pålitlig kille eller den blåljugande siffertrixaren Reinfeldt.

Och efter kvällens Skavlan tar jag tillbaka allt dumt jag sagt och skrivit om Sven-Göran Eiksson – och det är nog en del.

Regnen har gjort naturen blöt nog för årliga höstbrasan. Perfekta förhållanden. Det dröp om träd och novemberkala grenar. Svag bris från sydväst. Marken genomsur. Vi lyckas alltid få ihop till minst en rejäl brasa om året. Märkligt vad man röjer ändå. Husbonden hölls således därborta i Parken hela dagen där brasveden sköt pistolskott ett tag. Servades med matbit och kaffe då och då. Korv och bröd blir ju till rena delikatessen utomhus.

Våra nabor stannade till i tur och ordning för småprat. Avloppet var på tapeten igen. Som alltid numera. Det är bygdens ständiga samtalsämne då nya påbud genomförs nu. Vår socken låg först på kommunens lista och alla ska åtminstone ha påbörjat jobbet för att slippa besvär med myndigheterna. Alla kämpar med frågorna: Vad, var och hur. Och till vilken kostnad.

Avsevärda investeringar sker runtomkring. Trädgårdar och åkermark är mer eller mindre uppgrävda till någon del för rör, slamavskiljare, filterbrunnar, kassetter, markbäddar… you name it. Vi blev klara med vårt i vår. Den som har maskiner och redskap gräver förstås själv, andra lejer bort det. Men många landar faktiskt i ett reningsverk likt vårt. Ett sånt bestyr man har…

Byns Folkbibliotek (ja, det gamla folkhemsnamnet har behållits) kör höstprogrammet. Nu visas en utställning om Essunga kommuns 30 år efter frigörelsen från tvångssammanslagningen med Vara kommun 1973. En ytterst avskydd reform här på bôggda, vilken 1983 högtidligen förpassades till historien som en tioårig parentes. Detta frihetens glädjerus blev jag i högsta grad delaktig i som lokalredaktör på orten. Många av de sparade – och nu visade - tidningsartiklarna bär faktiskt mitt signum. En riktig minneskavalkad. Inte mindre än 16 skärmar med tidningsklipp totalt.

Fågelhusets luftvärmepump fick service idag. En alldeles nödvändig sådan. Det dammigaste exemplar som reparatören sett. Tre timmar tog det. Med demontering av ytterhöljet, fläktbyte, rengöring, montering och provkörning.

Att fågeldammet satt sig har vi sett. Vilket bekymrat oss. Mycket. Vi har förstås dammsugit enligt anvisning, men har i flera år undrat hur man skulle komma åt resten. Nu fick vi svaret: genom expertservice. Att plocka ned alla lösa delar intill kablar med känslig elektronik ska vi nog inte ge oss på, nä.

Hittills har pumpen gått oklanderligt. Först nu – efter sju år – märktes driftstörningar och tjutande fläkt. Så fick vi se annonsen om service. Många luftpumpar har sålts och nu är de gamla nog för underhåll. Tekniken har utvecklats. Ett fantastiskt rengöringsmedel gjorde underverk. Medan vi stod i diskbaljan med de lösa delarna. Fläkttrumman var så eländig att Husbonden fick blåsa den med tryckluft innan den ens kunde diskas.

Vi var med därute 'to the bitter end'. Man är ju nyfiken. Dels på hur det egentligen såg ut i de hemliga skrymslena, dels på hur det skulle lösas. Kaffe bjöd vi på. Lunchen blev framskjuten med tre timmar. Stillastående i sval miljö satte spår i ryggen min. Och trots att Lilla Huset höll 23 grader när vi äntligen kom in, var vi så stela och kalla att braskaminen tändes på nytt medan vi tinade upp tillsammans med ett gäng frusna tunnpannkakor – snabbmat.

Pumpen gick som i fornstora dar efter renoveringen. Och nu har jag försökt göra något användbart av ett gäng urdåliga bilder. Mobilerna klarar inte skum belysning inomhus en novemberdag. Och kan inte ta normala blixtbilder med ’skalet’ på. I detta har vi förkovrat oss på nätet. "Blixtbilder blir mjölkiga med skalet på". (Ska man vara tvungen att ha mobilen utan skydd för att kunna ta bilder?)

Och jag som skulle gjort så mycket annat idag… 

Farfar Konrads målarlåda är tom. För första gången på 95 (!) år. Han tillverkade den själv och den har varit till glädje i många, många år. Hans 40-åriga konstnärsgärning ändades 1959 när han gick bort. Jag var tio år och lådan med alla färger och penslar stod orörda kvar hos farmor i 16 år innan jag tog över både färger och staffli för min egen målarperiod 1975-1985 (se tidiga sidor i Galleriet). Sen vilade lådan med färgerna på nytt i sju år tills pappa pensionerades och ville ha lådan. Han målade i några år tills mammas demens och hans egen ögonsjukdom tog tid och kraft. När pappa dog 2008 kom grejerna tillbaka till mig, hamnade undanlagda – men aldrig bortglömda - på loftet.

Först nu fanns energi att undersöka om färgerna alls gick att använda efter alla dessa år. Utan färg – ingen inspiration. Jag måste få veta.

Upptäckten var bedrövlig. Hela lådan var i oordning. Färgtuber och penselskaft nedkletade med en obeskrivbar sörja som krävde grovarbete för att avlägsna. Vete gud hur den kom dit.

Pappa hade inte dragit åt alla korkar. En sorglig syn – målarlådan och staffliet är mina käraste ägodelar efter farfar. Men… tubernas innehåll hade stelnat. Hur och när detta skett vet vi inte. Har lådan stått för kallt under några år… någonstans…? Ingen vet.

Enda trösten är att jag slapp göra rent tuberna. Bara att slänga. En liten förmögenhet. Att köpa nya färger kostar 3000 kronor. Den investeringen görs inte utan stark inspiration. Så målarlådan står här och väntar…

Nog blev man både andlös och mållös i kväll av Mårten Palmes stamtavla. SVT:s ’Vem tror du att du är’ bara öste och öste ur historiska rullor. Det var De la Gardie, Per Brahe, Stenbock och Gustav Vasa och jag vet inte allt. Rena korvstoppningen. Ska man ha in det i huvudet får man se det en gång till.

Och detta vara bara på faderns sida, f.d statsminister Olof Palme. Och det blev inte sämre när mamma Lisbeth Palmes stamträd kom till.

Visst hörde man, när det var aktuellt, att Olof Palme kom från överklass med adliga anor, men när det framfördes lät det mer som ett obekräftat rykte. Mårten Palme tycktes inte helt ovetande om saken heller, men spelade med rätt bra. Kanske ville han nu på nåt sätt få visshet. Tur att detta program gick sist i serien, det skulle annars tagit udden av alla andra avsnitt.

Med så många stridsherrar och maktmän i stamträdet måste ju vissa begåvningar ha nedärvts. Man börjar förstå varifrån Olof Palme fick sina många talanger. Synd bara att denne modige och begåvade rebell skulle mördas så snöpligt. Undrar hur många socialdemokrater som visste om hans bakgrund.

TV-serien Allt för Sverige går ju inte lika mycket på djupet, men även här får man sig en dos släktforskning när svenskamerikanerna söker sina rötter. Som t.ex halvkoreanskan Dawn Anderson med anknytning till Motala. Hon var rent lycklig när hon strosade omkring i resterna av nedlagda Motala Verkstad och kände sig både hemma och svensk. En riktigt kul serie som vi följt tidigare säsonger. Roligast är nog svensklektionerna som programledaren Anders Lundin gör riktigt underhållande.

Vad passar nu bättre än ett par bilder ur min egen stamtavla, på ett par starka kvinnor… Mormor Ellen Amanda Lundberg. Och farmor Anna Maria Beckman. Kan inte avgöra från vem jag fått flest gener. Kanske farmor ändå...