Det började med ett hål i marken… Sen var det igång. Något pågår i trädgården, rakt framför huset.

Husbonden mår bra när han får skapa fritt. Vi vet inte riktigt vad det ska bli. Nåt som växter ska bo intill och klänga på. Vi gör som när vi byggde till huset – löser efterhand.

Av utgrävningen för ”Grejen” fick fågelvoljären ny gräsmatta… igen. Fåglarna har ätit upp tre gräsmattor förut, nu är det sista försöket. De älskar gräs. Och gräsrötter! Rycker metodiskt upp strå för strå. Tills allt är öde och fult. Otacksamt. Hoppet står nu till att de inte är lika många som sist, och gräset ska väl ändå växa en hel del…

Men vem tog en så ful bild genom nätet…? Och vem orkade inte ta bort vattenspridaren samt trasslig härva av ståltråd först… mitt i bilden! Skyldig. Och bekväm.

Vårligt värmerekord i Lilla Huset med 21,0 grader idag. Bakslag väntar till Valborg. Värmen tar. Tidig nattning, tror jag.

Frossat runt i vårtecknen idag. Fotat. Och samlat på hög för regniga dagar. Man ska vårda sina minnen, både gamla och nya. Över 20 grader i dag. Långt frampå kvällen 18,7 grader. Man lever upp en smula :-)

Missar inte gärna morgonsolens första strålar inne i huset. Det ger en bra start - även om solen sen inte visar sig mer den dagen. Tygkossan som hänger vid syhörnan var så bedårande att jag måste fota. Solen flyttar sig snabbt så dags så man får kvicka på. Syhörnan är husets mörkaste hörn, men så dags får den sin beskärda del.

Annars är nu tid att skyla sig. Parasollen – vår finaste nånsin – hade gett upp i tyget. Utvändigt urblekt med vitt mjöl dråsande från utsidan. "Jutlandia" från Jysk 2008 i hårdträ har det mest perfekta tackel och tåg, så stommen slänger vi inte. Sparas ifall jag någon gång ska orka sy ett nytt parasolltak (finns ej kvar i handeln). Tills vidare inköptes nytt parasoll, inte lika bra men en "Hillerstorp" med vitt enfärgat tak. Kanske lika bra eftersom de ändå bleks.

Kan svårligen förlika mig med de trendiga svarta och bruna parasolltaken. Vem vill sitta under ett svart tak som suger åt sig värme när det är sommar…? Nä, ljusa och luftiga vill jag ha sommartaken!

Parasollet köptes hos Sommar Möbler, en 40-årig institution vid Åsenkorset utanför Vara, där vi gör nedslag flera gånger under säsongen. Stället är minst lika känt för intilliggande råkkoloni som sitt stora utbud. Det är pepprat med bon i de höga träden. Och ett hiskeligt skränande dygnet runt under den ljusa årstiden. Hör- och sevärt, säger fågelälskaren. Måste nog filma det någon gång – för egen del. Ingen annan skulle orka se den filmen...

För övrigt...

en veckas ryggläge på grund av skov och nedtrappning av tillfälligt höjd cortisondos. Sovit, sovit, sovit... frusen med influensakänsla och värk i alla kroppens muskler – alla! Låren kändes som om jag cyklat ett tiomilalopp! På värmedyna under tjocka filtar och tro det eller ej… med mina nya röda vinterhandskar på - inomhus! Det såg absolut inte klokt ut. Värken klingar nu av med hjälp av värktabletter, alldeles lagom för att idag klara en utflykt till Vara för… mammografi! Ur askan i elden… en lika vidrig som nödvändig undersökning.

Ett sundhetstecken i sig att jag utsatte mig för detta. Har nämligen hoppat över mammografin i fem år då jag varit så dålig att jag inte ens skulle orkat med en eventuell cancerdiagnos…  Säger en del!

Vad ska man säga...! Syns över huvud taget telefonen? Den som var orsak till paketet...

- Det måste vara fel, sa jag när expediten kom med paketet. Det ska bara vara en liten telefon i.
Men det stod mitt namn på. 

- Det händer ofta, sa hon. En gång kom ett par glasögon i något liknande feldimensionerat.

Den komiska effekten försvann när jag skulle bära ut paketet. Ofantligt oformligt och greppovänligt. Fel, fel, fel... hela vägen. Allt annat än roligt.

Elgiganten ödslar med resurserna. Både med skogsråvaror och postkostnad. Varför? Jo, för att leverera så snabbt som möjligt. De hade väl inte rätt kartong på lager. Lager sägs ju vara så kostsamt, trots att de har ständig åtgång på kartonger. Löjligt.

Som utlovat blev det 20 grader idag. En lång härlig promenad genom skogen. Myrorna piggnar till i sina stackar. En boskapshjord som njöt av solen och värmen. Nya kalvar. Långt samtal med granne på andra sidan skogen. Snabblunch med makraoner och falukorv. Somnade i solen vid dammen där kabbelekan blommar. Ärlorna letar strån och boplats under nockpannorna. Gråsparvsparet är kvar. Skatan retas med stararna och försöker skrämma bort dem - ibland. Kråkorna hutar åt ormvråken på deras gemensamma jaktmarker - ibland. Björkarna börjar få musöron. Två svalor kom idag! Och mellanlandade på vår antenn som om de aldrig varit borta. Vännerna på kaffe vid dammen. Och så var påsken slut... men VÅREN FORTSÄTTER.

Glad Påsk önskar vi bloggens alla läsare!

Bilden är vald i avsikt att hedra en fantastisk fågel som människan haft och har så mycket glädje och nytta av. Något som mänskligheten inte förstått att ta det fulla ansvaret för. Vad skulle vi bakat av, gjort pannkakor och våfflor av, eller lagat mat av annars? Vi ska skämmas kollektivt för att vi inte långt tidigare förstått att ge hönsen ett värdigt liv med tillräckligt utrymme för god hälsa och naturliga instinkter. (Nu är det lite bättre.) Och vi ska kollektivt skämmas för att det i Sverige varje dag avlivas miljontals tuppkycklingar för att de inte anses lönsamma att föda upp - så vi istället ska köpa in kycklingkött från Thailand m.fl ställen där salmonella och fågelinfluensor grasserar. Fullt medvetet låter människan nykläckta, oskyldiga, levnadsglada kycklingar forslas rakt in i kvarnen som mal ned dem till jag-vet-inte-vad... Jag skäms. Och undrar vad detta etiskt och empatiskt gör med människan... att blunda för detta slöseri med livet. Vi har råd med maten i vår del av världen!

50 öre dyrare ägg kan producera svenskt kycklingkött i mängd. Nu händer mycket i mathandeln. Man börjar på sina håll att lyssna till konsumenternas kritik. Dags att öka konsumenttrycket för tuppkycklingrnas rätt till ett liv - om än kort.

Leve både tuppen och hönan!

Tänk vad folk kan göra med sina gamla lagårdar. En del blir bostäder, en del blir hundstall, andra blir boulebanor… Vi tittade in till en sådan på ett grannställe här i socknen i går, skärtorsdag, när det var träning. Fåglumslaget låg i så de var svettiga lite till mans.

Här träffas man varje torsdag, ofta fler, ibland färre. Varje vecka slängs stålkulor för glatta livet. Några är med i två lag och får väl dubbelt så bra kondis, antar jag. Några hänger med som sittande support – och för ”det sociala”. Man skjutsar och samåker. Nyttigt med stimulans för hjärnan.

Fler lag kommer dit för träning, andra veckodagar. En del med längre resväg. Nu är det fortfarande träning. Tävlingssäsongen infaller på sommaren och då spelas det utomhus. Friskusar, om jag säger så. Kloten väger cirka 720 gram. ”Kulspel för folk i mogen ålder”, tänker jag. Boule är ju ofta en pensionärssport… verkar det ;-) Nä, vi testade aldrig, trots vänliga erbjudanden. Var inte på det humöret, men kaffe och dopp tackade vi med glädje ja till, hehe.

Denna boulehall var svinhus på 1980-talet. Här höll man ett tiotal suggor, med egen galt och födde därtill upp gödsvin. Synd att jag aldrig hälsade på då… Lokalen är 20 x 9 meter och det gick nog åt minst ett tjugotal ton grus till banorna vid iordningställandet. Riktigt roligt med initiativ som leder till fortsatt aktivitet. Roligt att ha sett!

----------------

Långfredag... bara namnet gjorde mig trött idag. Och radioprogrammen var inte som de brukade. Kunde inte ens komma på vad vi skulle ha till lunch, fast det stod klart i kylen! Jag bara dråsade ner i tv-soffan och somnade. Nu är snart långfredag över. Det sägs till och med att solen ska lysa och värmen stiga. Det tackar man ju inte nej till...;-)

Köksmattorna har varit ett problem. Undersidans gummering har satt sig på golvet. Blundat för det i några år. Mattrean i Grannbyn blev utlösande faktor. Hemfördes tre mattor ena dagen. Och tre till nästa dag. Lika bra att få det gjort. Efter en tid med orientaliskt är vi åter med trasmattor (textil och plast). Allmogestilen förstärks. Men vilket jobb vi fick…

Målmedvetet slit i ett par timmar. Fastklistrad gummering. Svabbning, svampskrubbning, knivskrapning, svinto och ny svampskrubb i tur och ordning gav resultat. Klockan var nio på kvällen när vi fick våra mackor. Vi var matta men den 20-åriga golvmattan blänkte när vi lade ’trasorna’ på plats. Tre i köket, samt i badrum och sovrum.

Lilla Huset gillar rött. Och hallmattan blev pricken över i-et. ”Den sitter som en smäck” sa jag i mattbutiken. Och det gör den! Glädje var morgon när man kommer nerför trapporna.