Håhå jaja, här var det soppa på längden och tvären. Ingen soppatorsk här. Hamstrade olika sorter i går. Man får försöka variera sig men soppor rätt och slätt utan matbitar i blir väldigt blaskigt. Jag som ÄLSKAR mat...

P.g.a sjukdomen äter jag vanligen  lite och ofta så nu har jag gôrtråkigt. Skvalpigt i magen. Men ser fram mot nyponsoppa med glass i. Tur jag får dricka mitt älskade cappuccino också.

Försöker ägna mig åt roliga saker för att minsta tristessen. Typiskt i-landsproblem.

- Nu matar Annagreta!, meddelade Husbonden i går när han kom in från fågelhuset. Åh så roligt med våra förstföderskor. Nu har vi två; Tuvalisa och Annagreta. Vem kommer sen? Gulan och Grynet trycker hårt. Varje kläckning är STORA nyheter.

För att njuta av detta gick jag ut till dem vid niotiden. Då blev jag varse nåt helt annat…

Pipsillen, en gul ettåring, som hittills inte gjort väsen av sig låg plötsligt i Annagretas bo. Den nyblivna mamman var mycket orolig och tilläts inte komma tillbaka till sin unge. Pipsillen hade tagit över!

Öppnade dörren och hötte med pekfingret för att få bort henne. Fick göra så ett par gånger innan Annagreta verkligen kunde återvända och borra ner sig över ungen. Då… kom Pipsillen som en oljad blixt genom rummet, landade på bokanten med en smäll, glodde intensivt på Annagreta i en sekund, hoppade sen in och hackade hårt och frenetiskt på modern så att hon flydde för sitt liv.

--------

Pipsillen till vänster ihop med Pandora. Visst ser hon kaxig ut. Bilden från första bobyggnadsstart i januari. Hon var intresserad, men har inte lyckats bilda något eget. 

------------

Där brast det för mig. Fåglarna höll på att natta, det blev bråttom. Ut efter Husbonde och håv. Pipsillen infångades lugnt och effektivt och förpassades till Royal Suite där hon får begrunda sina gärningar bland nymferna. Hon är hur alert som helst och blev inte ett dugg deprimerad över detta. Hon får väl i all sin dar, bygga eget och para sig såsom brukligt är, tycker man. Detta aggressiva beteende har vi inte sett på någon kanarie förut. Man vet aldrig vilka instinkter som väcks till liv.

- Nu matar Helmut! I morse gladdes vi på nytt när Helmut (som är en hona) sågs mata något i sitt bo. Det är hennes tredje år som avelshona. Det här ÄR som att vara på BB varje dag. Nu är det verkligen roligt i fågelhuset.

---------

fotnot

Varför namnet Pipsillen? Jo, i fjol hade Helmut två pipiga ungar som utmärkte sig just p.g.a sitt enträgna pipande och tiggande. De blev Piplisa och Pipsillen, båda lika gula. Fick ringmärkas för att se skillnad.

- Hej, jag ska bara säga att jag åker till Afrika ikväll (fniss)! Jag SMS:ar.

Bonusdottern ringde en kortis. Dags för nya modelljobb. Sydafrika är aktuellt igen men inte samma hotell som sist.

I nästa vecka kan det vara aktuellt med Hamburg, men inte säkert.

Bestämt är dock ett jobb som omslagsflicka till Ullaredskatalogen. Ännu ett jobb för B’chic är redan klart (den blonda t.v.)

Hej och hå, här går det undan. Lycka till!

Bilden lånad från B'chic HÄR.

Har fått ett försåtligt brev med såååå vänliga hälsningar där jag som sjukpensionär erbjuds pröva att jobba eller studera UTAN att förlora ersättningen. "Men bara om du själv vill, orkar och kan", skriver Försäkringskassan. Man får visst tjäna upp till 42 800 kronor på ett år utan att ersättningen minskar!

Hallenuttenadå… när sjukpensionärer ska lockas ut är tonen smeksamt gullenuttig. Något helt annat än de förtäckta hot som skickats till de som har ’fel’ diagnos. Varför tror dom att man fått pension? Dom kanske vill byta?

Varsågod… just i morgon påbörjas preparering för torsdagens coloskopi med två dagars flytkost (silade soppor utan fasta partiklar) eller drycker som avslutas onsdag kväll med ett härligt lavemang som smakar saltvatten. Förr skulle man dricka FYRA liter av äckelpäcklet vilket jag klarade EN gång. Andra gången kräktes jag i diskhon efter tre liter. Det är bara vidrigt. Nu körs en lindrigare variant, ska ha i mig TVÅ liter äckelpäckel plus EN liter vatten. Rena tarmsköjningen. Husmark-Pehrsson kanske vill byta?

Coloskopi är en fiberoptisk undersökning av tarmen där man går in bakvägen och trycker in luft för att kunna se, vilket gör 'skit'-ont. Har lovats mycket sedering för att stå ut. Sen ska den av Crohns inflammerade och förträngda tarmen (nu med 4 mm passage) vidgas till i bästa fall 2 cm vilket jag tror misslyckas. När man prövade för några år sen, före en annan operation, sket det sig nämligen = för trångt.

Ingen sinekur således. Ännu "roligare" blir det om vidgningen misslyckas och tarmen spricker. Då blir det akutoperation. Så… hur var det med bytet Husmark…?

Till den som vill, orkar eller tror sig kunna nappa på Fk:s utlagda bete sätter jag upp ett varningens finger. Denna enorma välvilja har såklart en hake. Så snart man gett dem lillfingret tar dom hela handen och skickar ut folk i hemlöshet för nu finns varken jobb, fattigstugor eller bostäder.

bilden från blogginlägg den 12 jan 2008 HÄR, då gällde andra belopp. 

Fy hundan, uschapuscha och brrr.... isvindar igen! Minus 6,7 just nu... och fiskdammen som var på väg att tina upp, suck. Efter dagliga grusvägsrace när vädret var tjänligt, var det idag läge att hoppa upp på Silenzio igen och cykla i 45 minuter. Mycket nöjd med ökningen av tiden.  400 kalorier var således förbrukade innan Husbonden hade lunchen klar. Det finns hopp.

Haffade grannarna i förbifarten för kaffepaus när de vandrade i svinkylan  och vi precis var klara i fågelhuset. Först kikades på bestyren inne hos fåglarna, sen utbyttes nytt och krytt och gemensamt skäll på tillståndet i vårt nya "skitland" (travesti på Littorin). Där ser man... även före detta borgerliga avskyr jakten på sjuka och utförsäljningen av Apotek mm. mm. Det finns hopp.

Mona Sahlin skötte sig bra i kvällens Agenda. Kritiken mot den sjuka försäkringskassa börjar äntligen leta sig fram till politikerhåll där jag menar att roten till det onda sitter. Socialförsäkringsministern Cristina "utbränd" Husmarks uteblivande i sammanhanget talar ett tydligt språk. Journalisten Björn Elmbrandt gjorde finfina analyser om vad som beror på vad. Det finns hopp.

Kvällens höjdpunkt var bygdegårdens premiärvisning av en film om byhålans lanthandel, gjord av ett proffs. Lilla Husets invånare var där och fröjdade sig. En riktig höjdare. Den kommer säkert på tv framöver. En positiv grej mitt i allt elände. Det finns hopp.

En sann historia ur levande livet för sisådär 30 år sedan... 

Denna historia handlar om en harlekintecknad grand danois-flicka vid namn Olivia. Grand danois är som många vet en av de större hundraserna, modell kalv. Olivia var ingen undantag. En svartvit kalv på knappt två år, mycket välutvecklad inte minst på höjden samt en yster och glad människoälskare.

När Olivia var på promenad i samhället med matte Lisa skulle just en äldre dam passeras. Damen stod och tittade i ett skyltfönster. Innan matte visste ordet av hade Olivia rest sig på bakbenen och omfamnat den äldre damen bakifrån med armarna uppe på hennes axlar. Matte blev fullständigt skräckslagen, väl vetande vilken tyngd och vilken chock detta kunde medföra.

Den äldre damen vänder sig chockad om och utbrister lättad:

"Åh, vilken tur! Jag trodde det var en karl".

Kanarieflickorna trycker hårt på sina ägg. TuvaLisa matar något däruppe (hon hade fyra ägg). Helmut har fem ägg, Annagreta två, Grynet fyra, Gulan tre och Grit ett.

Måsfinkarna bygger överallt och man får hela tiden serva med kokosfibrer och annat för att dom ska ge sjutton i att tjyva från andras bon. Det är bara tjyveri och rackarspel med dom där kanaljerna. Vi får nog skaffa fler måsbon.

Risfåglarnas djupa djungelsång "krrrrr-tjecke-tjecke-tjeck tjokk-tjokk" blandas med kanariehanarnas skarpa drillar som vibrerar i luften när pojkarna luftar lungorna. Förvånande att det inte blivit mer bråk bland kanarierna. Ibland är det Pricken, ibland Bruno, Rusty eller Nacka som matar samma honor. De är för söööta.

I Royal Suite är flera holkar i java-kolonin (eng. namn för risfåglar) bebodda. Det är för gulligt… när vi kommer in i rummet ser vi små gummor som kikar ut bakom gardinerna i var sina hus. I dag räknades äggen in för första gången… massor.

Hemlighetsmakeriet har nått sin kulmen i fågelhuset.

Alla nymfer har hyrt varsin stuga i kungliga sviten – i var sitt hörn. Utom Lillis och Isabell. Dom har bokat en, men inte kommit sig till riktigt än. Det blir nog, för Lillis är rätt irriterad på Pappis dominans och utmanar honom då och då på dennes planhalva. Rätt tufft. Ja, han måste ju testa… allt medan Isabell låtsas som det regnar. Kroppsspråket är bedårande.

Pappi patrullerar sitt revir varje kväll under högljutt larmande. "Bara så ni vet, så är reglerna dom samma i morron när vi vaknar"…!! Samtidigt är han såå nyfiken på hur det går i dom andra holkarna och i går kväll kunde han inte hålla sig...

Han smöööög hukande med stooora kliiiv omkring på tjocka repet, hoppade till grova grenen, närmade sig Thomas holk på omvägar för att få en kik in. Han smög så tyst han kunde upp på väggen och närmade sig ingångshålet med lång hals och ögonen på skaft. Obetalbart. Thomas ena fru som satt på taket hoppade då in för att skvallra, varpå Thomas kom ut och fräste åt Pappi: "Gå genast hem och sköt ditt"! Enastående.

Nymfernas ruvande är ännu ganska färskt p.g.a den nya möbleringen. Ingen kände sig hemmastadd, det tog tid att muta in reviren. Man ser att de behöver lite space runt holken för att känna sig trygga.

Oj, här sitter jag och babblar som om det vore ägg därinne - utan att veta ett skvatt. Vi låter det bero. Dom får hållas för vi kan ändå inte påverka saken. Det blir en överraskning.