Åhej, vad det gick undan… Den Vilda Bebin kastade sig ut när jag skulle se efter om dom fortfarande var tre i boet. Den fångades på golvet för snabbt återförande i boet men nej (!) det gick han inte med på. Han sprattlade å det värsta och fick igång sina syskon. Och vips var Tuvalisas tre ungar ute ur boet för att aldrig mer gå tillbaka.

De var kolossalt spralliga så det var nog i precis rätt tid. Dom kutade omkring och tog sig upp på grenar… yiiip, yiiip… ropandes på mamma. Hoppade som grodor när mamma kom… heltaggade, så att matningen fick vänta. Dom var så uppskruvade att det var stört omöjligt. Så företagsamma kanarieungar har vi aldrig haft förut.

Namnet på den vilde gav sig självt… Vilda Bebin. Han (nederst på bild ovan) går dessutom lätt att känna igen på den skäckiga färgen, beige på bröstet, vit på magen och vita vingkanter. En sådan har vi aldrig fått förut. Syskonen får väl hela Sprakfålen och Sprallan eller nåt sånt.

När Helmuts lille Solo (till höger) som varit ensam i boet fick se detta spektakel blev även han på hugget. Han fick lång svanhals och kikade ut över bokanten på vad som tilldrog sig på golvet. Reste sig upp och steppade på kanten, han hängde ut och plupp… där kom även han med en liten duns på golvet. Då blev det en väldig fart på alla mammor och pappor som undrade om det var deras ungar som kommit ut. Gretchen och Grit skulle prompt fram och titta liksom Grynet. Helmut som håller på att bygga nytt såg att det var hennes unge men överlät bestyren åt pappa Bruno.

Så nu är det fritt fram för Annagreta att ta över Helmuts bo. Hennes första häckning misslyckades ju men hon verkar ha hämtat sig nu för i ett par dagar har hon släpat in material och provlegat ihop med Helmuts lille Solo. Vid sista kollen i kväll låg alla ungarna tillsammans i ett hörn på golvet.

Hela Västsverige håller andan i oro för Saab. Det mesta går på sparlåga. I avvaktan och skräck.

I medio av februari har vi sisådär 12 minusgrader om nätterna här. Ingen verksamhet utomhus, folk håller sig i stillhet och inne. Man kunde nästan tro vi bodde i norr, för där är det verkligen kallt, typ dryga trettio. Men där studsar dom väl omkring med sina sparkar eller pilkar efter fisk ute på isarna eller nåt sånt. Där bor ena riktiga friskusar! Här får vi aldrig tid att vänja oss vid kylan som dom. (Fast Husbonden HAR fällt några träd mitt på dagen. Och jag har varit hos tandläkaren.)

Om somrarna gnäller jag när värmen stiger över 25 grader för jag är en sån där växelvarm typ, på kokpunkten när det är hett och stelfrusen när det är isigt. Måste jag välja skulle jag kanske ändå välja vintern för man KAN klä sig, värma huset samt förvara mat... men vad gör man mot stekhet värme…? Brinner upp och matförgiftas…?

Nä, jag är en sån där tråkig lagomsvensk. Allt ska vara lagom. Lagom rusch, lagom ro, lagom glad, lagom ledsen, lagom pigg, lagom trött osv. Åt fanders med alla ytterligheter.

Om det ändå vore så väl att det blev en lösning för Saab. Just nu pågår väl utpressning på högsta nivå, men att skrota hela Trollhättan…? Då bleve det verkligen kris i Västsverige. Undrar om regeringen tänkt så långt.

Nån som minns Saabs första logga? Här är den. Nostalgirysningar. Ett industri- och kulturminne.

Och nu spelar proggbandet Kebnekaise igen, 30 år äldre. Inte en dag för tidigt.

Blir enbart sur på Konstfack när konsten missbrukas å värsta sätt. Visst ska konsten ibland provocera för att få människor att tänka till och upptäcka det man annars missar, men att spela psyksjuk och missbruka vårdens knappa resurser helt i onödan eller att sabotera t-banan med klotter är kriminellt. Om mina ögon öppnades av detta så var det nog över Konstfacks brist på utbildning. Och om detta är kännetecknande för unga konststuderandes fantasi ligger konstutvecklingen risigt till i framtiden. Skäms.

Vore lugnare om de arrangerade Pecha Kucha Nights, den nya mingeltrenden där nätverken nätverkar så det glöder, och ’hjälper varann’ under globalt ryggdunkande. Pecha Kucha är en japansk term för ljudet av konversation (småprat). Konceptet utformades i Tokyo 2003 som en plats för unga formgivare att mötas i nätverk och visa sitt arbete. Det har spridits World Wide bland designers, arkitektur, foto, konst och på senare tid även …näringslivet. Förstås. Folk i farten är ju som galna i Japan och Kina nuförtiden. Så har man Pecha Kucha Karaoke också. Och Pecha Kucha Accesoirer. Kan veta.

Apropå nya ord så fann jag ett från Språkrådets nyordlista 2007, gammalt nu men fantastiskt. En "reinfeldtare" är en "omläggning av ett partis politik som gör att det närmar sig motståndarnas politik". Inte bara folkhumor utan faktiskt antaget av Språkrådet (svenska institutet för språk och folkminnen).

Från 2008 finner man ordet celebritariat = grupp av B-kändisar (kommet från orden celebrity ’celebritet’ och proletariat, fyndigt). Ett nyord för januari är hemester (semestra hemma) och svemester (semestra i Sverige).

Kan inte längre undanhålla läsekretsen uttrycket "kommandoran Husmark" funnet på Kommunisternas blogg i Astrid Bomans läsvärda inlägg "Vilka duktiga moderater".

 --------------

För övrigt jobbar jag hemmave' en del med ord om fåglar. Har gjort små faktaskyltar över arterna i fågelhuset. Att sättas vid respektive voljär. Bra när grannar och vänner tittar in. Nu skulle man bara haft en laminatmskin också...

I februarikylans depression finns tack och lov några "glädjor". Trots vackra dagar med sol, rimfrost och snö går själen i kramp när tempen visar – 11,8 grader om morgnarna. Solen må skina för full hals, det hjälps inte. Undertecknad funkar bäst i töväder.

Så jag eldar i kaminen, helt övertygad om att den där cancerrapporten var ett beställningsjobb av någon kärnkraftsjeppe och ägnar mig åt avsmakning av allt som nu åter blivit lovligt efter ingreppet i tarmen. Lite i taget, med små bitar och tuggar väl.

Ahh… det vattnades i munnen vid blotta tanken på de söta och krispiga granatäpplena som är fulla med kärnor. Länge kastades lystna blickar på dem i butiken och nu blev det av. Precis lika läskande som jag mindes.

Clementiner, paprika (särskilt den gula), räkor, nötter, russin… ja, listan är lång. Dagens grönsakssoppa kunde åter piffas upp med gröna ärter. En lång rad favoriter återstår ännu, t.ex ananas och grapefrukt… yes. Små nöjen blir stora.

Har också dragit ner på sockerransonen. Trist för en sockernasse med stort S, men det HAR varit för mycket av den varan. Bra passa på nu när man kan ersätta med andra godsaker. I långa loppet blir det rena hälsoförtjänsten. Livet är en strid, många laster att ta tag i.

 ---------------

För några minuter sen passerades tv:n där Mia och Klara snackade om hundar. Följande sketch om bajsplockning utspelades, ungefär så här:

Kvinna är ute i skogen med hund och stöter på en man som sitter och skiter vid ett träd. Hon säger då "Här är jag tvungen att plocka upp efter hunden varje gång medan du sitter här och lortar ner". Hon ger honom då en bajspåse och beordrar honom att plocka upp efter sig…

Härligt. Tänk om man finge chansen nån gång...

Dagens VM-guld till Helena Jonsson i skidskytte satte guldkant även på min dag. Fantastiskt säker skytt, denna där.

Bilden på Tråvads spinneri i lokaltidningen sände tankar till bygdens forna industrihistoria med sina gamla byggnader mer funktionella än vackra men som betytt så mycket för orten, regionen och landet. Industrihistoria handlar om gårdagens människor, om traditioner, folkrörelser, våra far- och morföräldrars historia och om en industriproduktion som vid sekelskiftet 1800-1900 gick på högtryck och där människor såg ljust på framtiden.

Tankarna ledde mig till en fantastisk hemsida om Västsveriges industrihistoria med bild- och filmarkiv, journalfilmer, arbetslivsmuseer och besöksmål. Dit måste jag återvända och frossa i nostalgi och fakta.

Tanken hamnade snart på spinnhus som var något helt annat. De förekom 1724-1825, kallades förbättrings- och straffanstalter men var i praktiken kvinnofängelser. Där samlades kvinnor för allt från lösdriveri till barnamord, levnadsomständigheter, andra brott, häktning och domstolsbeslut. De placerades på spinnhuset och fick ägna sig åt att spinna garn. Kvinnor som t.ex bara haft samlag med en man utom äktenskap kallades prostituerade och placerades på spinnhuset. Rysansvärt.

Ödelagda industribyggnader blir tyvärr ofta hemsökta av hemlösa eller kriminella element. Hur många filmer har man inte sett där poliser och banditer smyger på varann i den farliga miljön, hur ett gammalt band med vagnar plötsligt börjar gå och… ja, vi kan historien.

Just så blev det för spinneriet i Tråvad fast det visste jag inget om…då (läste väl tidningen slarvigt). Spinneriet var ett välkänt tillhåll för nazister, ser jag nu på nätet. Det blev deras kursgård istället för rehabiliteringscentrum för funktionshindrade för att kommunens ansökan för att utnyttja förköpsrätten kom in en dag för sent! Man saknar ord...

Antifascistisk aktion (AFA) tog på sig ansvaret för branden som ändade byggnadens öden och äventyr.. och slutligen revs byggnaden förra sommaren. Så det kan bli.

Det var längesen vi såg så här många nymfer samtidigt i fågelhuset (bild från januari). Alla trycker nu i sina holkar och kläckning pågår. Mellis och Pärlvit har en unge och två ägg, vad jag såg i morse. Pappi och Topsy har två ungar kläckta hittills. Nio ägg hos Thomas och flickorna.

Så det är på gång! Tyckte väl att de glufsade i sig uppmatningsfodret ganska ivrigt i går. I normala fall skulle jag inte fyllt på, men misstanken gjorde att jag smög ut i kvällningen med en extra portion. Den var slut i morse. Se där... djurinnehav handlar mest om iakttagande.

Risfågelholkarna har många ägg men inget kläckt, det handlar om dagar nu... Många risfåglar saknas oftast i flocken, de ligger därinne och trycker. Och man får som jag misstänkte använda en trappstege för att kolla holkarna. Bokolonin i Royal Suite är högt upp på väggen. Ser inte klokt ut när man står där och svajar.

 ----------

Hos kanarierna pips det livligt i bona. Det hörs genast när man kommer in i fågelhuset. Mammorna har bråda dagar och nu går det åt kokta ägg, vill jag lova. Fick fylla på där också i går kväll. Tyvärr har alla honorna i år valt bon som inte kan fotas från dörrspringan så det dröjer med bilder därifrån.

Grit har börjat mata! Annagreta har lurat oss... hon vände nog bara på äggen som inte kläcktes. Tog bort dem i går. Hon får samla sig och börja om. Hon uppvaktas flititgt av Pricken.

Det är inte klokt… nu har man uppnått ålder och mental status då det är nödvändigt att lägga ut fällor. Mentala fällor. För sig själv.

Som utbränd / minnessvag är det stört omöjligt att hålla ens de enklaste och mest självklara saker i fokus. Måste hela tiden lägga ut fällor att snubbla på. Detta är en sådan. En tom kartong som påminner mig att hämta på mellanlagret.

Först när lagret kollats eller inköpslistan är påskriven kan tom kartong eller tub kastas. Tom petflaska som ska till pantpåsen i garaget ställs på byrån i hallen, lagom att gripa i flykten, samma med saker som ska till fågelhuset… sådär håller det på.

Samma procedur när kameran, ett viktigt papper eller... you name it... ska tas med nånstans. Fram med det bara. Husbonden, som är en aning pedantiskt lagd, undrar ofta "varför ligger den här". Men här går inte att vara pedant. Inte om jag ska fungera.

Och man måste vara listig som tusan. Tingen måste placeras ut på väl valda platser så man säkert ser dem när man passerar. Det gäller att överlista en synnerligen väl fungerande förträngningsmekanism.

Visualisering och verbalisering… alla metoder tillgrips. Som det där med "låste jag verkligen dörren" vilket jag skrivit om HÄR. Det är för mig helt uteslutet att göra flera saker samtidigt. Numera tittar jag på nyckeln som vrider om låset och säger för mig själv "Nu låser jag dörren". Säkert som amen i kyrkan. Bara man minns att göra det också ;-)

Bloggen vill härmed sprida kännedom om ett UPPROP FÖR HUMANARE SJUKSKRIVNINGSREGLER. Namnlistan är startad av Margareta Tiger, legitimerad sjuksköterska, som i yrket sett hur människor far illa med regler som stjälper – istället för att hjälpa. Hennes lista har nu över 36 000 namn.

- Man kan inte enbart finansiera bort sjukskrivningarna. Det krävs en ny människosyn och ett mer flexibelt tänkande angående ohälsa och vägen till läkning, menar hon.

Grundtryggheten för läkning är, enligt Margareta Tiger, ekonomisk trygghet och att smärtupplevelsen tas på allvar. Nu blir sjukskrivningstiden istället en tid av ekonomisk otrygghet, hyra och räkningar ska ju betalas oavsett.

- Konsekvenserna av dagens politik innebär förlängt lidande, ökat lidande och ökad ohälsa. Det olyckliga är att samhällskrisen har lyfts in i den privata krisen.

Margareta Tiger oroar sig djupt över det omänskliga klimat som sprider sig i samhället med en lagstiftning som rättfärdigar att köra över individens egen upplevelse.

Uppropet vill ha en landsomfattande namninsamling för humanare handläggning av sjukskrivna och mera professionella utredningar och bedömningar. Den är tänkt att till slut landa hos regeringen som behöver får veta konsekvenserna av sina fattade beslut.

Skriv på HÄR.