Köpte nytt Office 2013 häromdagen. Förr fick man en skiva med sig hem för att ladda in i sina datorer. Samma program till husets alla datorer. Så icke nu!

Ställer upp på att Microsoft måste slå vakt om sina program. Det får väl vara helt OK att programmet ska installeras i butik och att man inte får med skivan hem. Licensen köper man ju och tar hand om, så att ominstallation kan ske vid behov.

Dock känns det lite förnedrande att inte få programmet i handen. Inte betrodd, liksom...

Ytterligt småaktigt och nästan nojigt är det att programmet bara får installeras i EN - säger en - av husets datorer! Det är det värsta av allt. Det är maktmissbruk. Låt vara att Microsoft ska ge igen för gammal ost, när programmen srpeds från hand till hand - utan att MS fick något för sitt arbete. Men nog tycker jag att man köper EN GEMENSAM LICENS till hemmet. Tummen ner, Microsoft!

Annars var det kul att lära sig ett nytt Word att skriva och redigera i. Ganska annorlunda design. Ser helt annorlunda ut.

Det är inte bara dammen som fått nya fiskar. Även akvariet har fått en liten föryngring. Största antalet står de populära stimfiskarna kardinaltetror för - hundra stycken. Tar ingen plats, och skapar genast den rätta livligheten. Inget akvarium utan tetror, säger man ju. Guldbarberna har åldrats. Ett tiotal små bebisar har installerats för att växa till sig och ta över när tiden är mogen (de små gulvita på bilden). Likadant med de gamla siameserna, 12 cm långa (syns ej i dunklet). Fyra nya jättesmå silvriga bebbar har flyttat in (bild) och dem får man ibland leta efter för att se.

Nya växter har också planterats in. Men nu är det så med fiskar… de gillar att äta på växterna och är förvånansvärt starka. Alltså dras plantorna upp från bottnen innan de rotat sig. Så nu ligger 'grönsakerna' mest och flyter i ytan. Större stenar ska få hålla dem på plats tills de rotat sig.

Av bilderna finns tyvärr ingen på våra äldre guldbarber, men väl mässingsbarb och de är mycket lika. De motsvarar min idealbild av hur en riktig fisk ska se ut.

I akvariet bor för övrigt två randiga/prickiga pansarmalar (algätare) och ett större antal albino-pansarmalar i varierande åldrar, jättesöta och mysiga enligt mitt förmenande. De jobbar oerhört intensivt, lite stressigt kan tyckas, men vilar sen en god stund - ensamma eller i grupp. Rofyllt när de ligger ’på armbågarna’ och sover. De stora malarna, Malin och Malte, som visades häromdagen i bloggen har tagits bort nu. De hade verkligen vuxit ur akvariet, kan man säga. Frid över deras minne.

En titt på dagens Power Meet i Byn. Inte meningen egentligen, men… varför inte. Lite mingel, en glass, något att titta på och passa på att handla mat. Gamla amerikanare fyllde gatorna glidande på väg till ’Meetet’, för det mesta tyst men med bara ett litet tryck på gaspedalen… WROOOM! Faktum är att jag höll för öronen när MC-folket drog järnet mellan husen (ljudkänslig).

Hundratals tunga tjockplåtiga vrålåk. Bensinslukande kraftpaket. Lite nostalgikick från en svunnen epok när solen glittrade i kromet. Ett återkommenade event på Byn med Nossebro Motorklubb som arrangör. Något att gå och kika på för byborna. Alla betalade inte den höga entréavgiften på 100 kronor, men det gick bra att se en hel del genom det fängelsliknande galler som omgärdade utställningsplatsen.

Flertalet raggarbilar är urtjusiga i form och färg. Med uppkäftiga fenor och enorma kromglänsande kofångare. Men den absolut fulaste bil jag sett fanns på parkeringen uppkörd på transportkärra – en fulbrun Lincoln Zephyr (1939-1941… sådär), se bild.

Högtalare kungjorde bedömningar hela dagen. En nästan timslång rytande ’burnout’ täckte avslutningsvis hela Nossebro i svarta avgaser innan hela sällskapet lämnade Byn för återhämtning. Medan dollargrinen drog vidare till Lidköping för cruising… Då var vi för längesedan hemma i Paradiset igen.

Några små livstecken, bara...

Azaleafönstret står i full blom. En tröst för dess granne (den gula) som frös sönder knopparna. För övrigt full blomning runt farstun med clematis och azalea.

Stararna fick äntligen ut alla ungar och samlas nu i stora flockar ute på åkrarna. Ett par startade senare och hade det väldigt hektiskt ända tills i förrgår då den siste ungen kom ut. Jag vaktade mot skatan som slog sina lovar runt holken...

Nya fiskar i dammen. Kunde inte vänta längre. Olidligt trist att se dammen tom, trots att fåglarna dricker och badar där. 15 guldfiskar och 3 koi-karpar utsläppta.

Ärlan har bekymmer. Ungar ska matas och honan har antingen förolyckats eller ligger på ägg. Vi har inte sett henne på flera dagar, och de brukar mata upp kullen tillsammans... Därtill har en enveten unge från i fjol anslutit sig, vilket irriterar pappa i hans bestyr. Vi följer dramat intensivt och är också oroade.

Trafikverket slarvar med snöpinnarna. Togs inte in förrän i går/idag. Förr har det alltid skett runt 15 april. Vad händer?     

Jättefiskarna Malin & Malte har vuxit ur akvariet. De är harneskmalar och gillar inte varann, är enstöringar. De blev två av ouppmärksamhet. Och har växt så ini hoppsan, är 20 cm långa med 3-4 cm jättegap. De har blivit enormt glupska på sista tiden. De ska egentligen smyga omkring på natten och livnära sig av alger, men har blivit dagaktiva och vräker i sig fiskfodret som ska gå till de andra små fiskarna. Redan vid ytan. Måste hitta en lösning...

Ny cortisonkur fram till september för mig. Enligt doktorns order. Avföringsprovet visade ökade värden som tyder på aktiv inflammation. Håhå jaja...

Stordatorn är hemma igen efter elva dagar. Halleluja. 3000 spänn för processor och moderkort. Hårddisken hel, tack och lov. Ingen ominstallation, alla program ligger där de låg, inget saknat material… puh.

Det v a r åskan! Trodde jag dragit ur allt, men årets första åskväder blev en övning i ’hur var det nu’… ’vad skulle vi nu dra ur’… Alltid glömmer man nåt, t.ex routerns telefonjack. Router och modem förblev hela, medan det brände till i datorn som låg efter dem. Upptäckte fadäsen dagen efter…

Vad lär vi oss av detta? Jo, så fort våren övergår i sommar och det blir hyggligt varmt: Gör genast generalrepetition av alla kontakter som ska ur när det mullrar! Man glömmer!

Åskskydd behövs. Ett präktigt sådant. Mera teknik… Vi får ju fiber under 2014, efter semestern. Det blir gott och väl, men åskskydd får vi nog investera i. Inte bombsäkert men näst intill, enligt hörsägen. Flera tusenlappar blir det tal om, men nu finns så mycket elektronisk utrustning att det kanske är värt. Tänker så det knakar…

Repeater behövs också, förstärkare alltså. För mobilen. Vi bor i radioskugga. Ingen fiberanslutning löser det. Ett gissel för många i dessa tider. Från fast och stabil telefoni till rena darret… utveckling eller avveckling – det är frågan. Vi läser på nätet och studerar…

En repeater sätts upp på väggen utomhus där bästa signalstyrka fås. Signalen leds in i huset via kabel och ger i bästa fall kanontäckning för mobila samtal. Vi snackar tusenlappar här också… Före installation krävs skriftligt avtal med operatören, dvs Telia i vårt fall.

Instruktiv info finns hos Induo Home som säljer utrustningen (det finns andra förstås). Induo har även bra videor som visar hur det går till. Bland annat DENNA (se nedan). Samt massor av bra info (och instruktiva videor) om repeater för wifi, mobilt bredband, larm mm mm. Tycks veta vad de sysslar med.

Smuttade utforskande på drycken medan jag gick iväg. Hade just köpt smörgås på serveringen och behövde något att svälja ner med. Då kaffet inte var klart beställdes saft...

Ja, konstiga sorters saft finns det, tänkte jag förbryllad med sträv tranbärsdryck i minnet när jag gick ut i solskenet. Egendomlig smak. Lite kärvt så där... beskt... bittert... bara en aning surt men absolut helt utan sötma.

Inte gott, men dög till maffig macka. Det KAN väl inte vara vin...? Frågorna hopades, svedan i matstrupen gav antydningar, men då jag aldrig dricker vin jag var inte säker. Skred vidare till utställningsområdet. Vi var på Tånga Hed i Vårgårda för att se västgötaspetsar som ställdes ut.

- Det är VIN! avkunnade Husbonden med kännarmin efter att ha sniffat och smuttat.

Sällskapet runt oss blev ganska upplivat av detta faktum. Det var ju bara inte möjligt. Mitt på blanka förmiddagen, på en helt vanlig servering. Bland folk som kommit med bil.

- Det ÄR vin, konstaterade expediten efter provsmakning. Och fick stort huvudbry över vem som hällt vin på en saftdunk i kylen... Fick en läskburk som plåster på såren.

Anekdoten väckte viss munterhet, kan jag lova. Stilla undrar man ju om det blev rusning till "den där goda saften" efter att vi dragit hem. Och hur livad stämningen blev sedan. För mig var det i alla fall dagens clou.

--------------------------

* Djurambulansen som syns på bilden visade upp sig. HÄR  kan man läsa mer om den.

Brasa krävdes denna morgon med endast fem grader och kraftig nordan runt knuten. Just när man börjat vänja sig vid värmen efter årets första värmebölja med 30 grader och rötmånadskänning... Knepig vändning, man hänger liksom inte med.

Konstutställning på Bibilioteket ."Kreativa Biblioteket" är ett härligt initiativ där alla kommuninnevånare är välkomna med bidrag. Skolor och förskola deltog med fantastiskt fina alster, och det var öppet även för de mer etablerade i kommunen. Helt förtjust blev jag i Margareta Nybloms akvareller, se bild. För att inte tala om alla arbeten i intarsia från åk 9 - makalösa! Tänk så roligt de haft!

Aluminiumskulpturerna var inte heller tokiga. Fint tips för att skapa sig billiga insynsskydd fick jag av förskolans lek med färg i plastfickor (tror det var förskolan). Textilslöljden hade jobbat med bonadsbroderi på kuddar, och här reagerade jag på att det inte längre duger med gamla fina svenska ordspråk. Nu ska det tydligen göras på engelska... För all del - det är ju också utbildning, men ändå...

En sväng på Marknaden blev det också - iklädd vinterparkas! Trots kyla och nordanvind anslöt många besökare och knallar. Den nya lagen med krav på kassaapparater är ett evigt samtalsämne varenda gång. Ett gäng blomster hemfördes och rundan avlsutades med kaffe hos Hembygdsföreningen där vi köpte en jättefin hembygdsfilm om restaturering av Kerstinsås Kvarn, se tidigare inlägg HÄR. Riktigt skönt att komma hem efter denna kyliga dag.

Kerstinsås Kvarn från 1842 är åter i drift sedan 2006. Nossebro Hembygdsförening har utfört ett gediget arbete, bl.a byggt ett helt nytt kvarnhjul med diameter 4,20 m. Mäktigt att både se och höra hjulet rotera. Här mals nu även säd till mjöl en gång om året.

Ett sevärt turistmål som inte ens setts av samtliga bybor ännu. Var t.ex där för första gången idag - åtta år efter färdigställandet. Skönt när inte allt redan är utforskat, då finns ännu något som lockar nyfikenheten.

Enligt skriftliga källor fanns det kvarndrift i Nossebro redan 1316. Kerstinsås Kvarn ligger vid ån Nossan i Nossebro tätort. Mitt emot denna kvarn ligger även Nossebro kvarn.

Uppgifter tyder på att kvarnens stengrund utgörs av överblivna stenar från den stenvalvsbro som byggdes över Nossan 1842. Stengrunden har valvöppningar för att vattenströmmen ska nå vattenhjulet som sitter i underkvarnen. Kvarnen köptes av Anders Andersson 1850 och byggdes om 1859. Den var i släktens ägo fram till 2001 och tillhörde den delvis rivna och delvis renoverade gården Kerstinsås strax intill. Kvarnen var i drift fram till 1952 och började därefter successivt förfalla tills den övertogs av Nossebro hembygdsförening som genomförde en omfattande renovering av kvarnen. Ett enastående ideellt arbete!

endast mobilbilder i detta inlägg

Den helt nödvändiga kvarnverksamheten runt om i landet har en rik historia. Inte minst berättelsen om hur kvarnstenar bröts under svåra umbäranden i Lugnås Minnesfjäll, utanför Mariestad, där män, kvinnor och barn deltog i arbetet med tolvtimmars arbetsdagar. De största stenarna på 3,5 ton släpades som mest en kilometer innan den kom ut ur gruvan. Den forslades med häst och vagn till kvarnstenstorget för försäljning. Här framställdes 800 kvarnstenar per år som såldes på kvarnstensmarknader. Exporter gick till Europa, Afrika och Amerika. Gruvan stängdes 1919 då konstgjorda stenar började tillverkas.