Jag har en ny idol - Peter Apelgren. Ja, man har ju sett honom förut, bl.a i På Spåret. En spontan, levande och varm humorist från Göteborg. Att han därtill är musikalisk med fin sångröst visste jag inte. Ännu mindre att han också är konstnär, men det passar ju så bra in på det andra. Vilken tur att jag såg säsongens första Doobidoo. Men… varför hade han en för liten kavaj med för korta ärmar…?

--------------------

För övrigt tänkte jag ta upp nåt helt annat:

Förra helgen var det årlig husbilsträff på Byn. 150 imponerande åk radade upp sig på parkeringen vid skolan. Och det slog mig att… Husbil, det ska man ha. Om man ska resa alltså. Nuförtiden är dom så himla genomtänkta och välutrustade och jag förstår mer än väl folk som semestrar i detta rullande hem. Bättre än husvagn! En kan sova när den andre kör.

Man behöver inte ens uppsöka campingplats. Man bara kör in på närmaste parkering mitt i centrum och knoppar in där. Så gjorde jag i England på 70-talet där man minsann inte campar fritt i naturen.

Hade då ett gammalt VW-skåp (se bild), provisoriskt omgjord till kokvrå med gasspis och hemsnickrad sovbrits. Långt ifrån den lyx som finns idag. Men bilen gjorde många mil tur och retur till Kiruna där luftintaget fick tejpas igen mot myggen (se pilen). Samt England –Skottland på 14 dagar. I albumet hittade jag även kortet VI FLYTT' INT' från kampanjen mot utflyttningen från Norrland.

Den som inte läst bloggens reseminnen i tre delar kan kika HÄR, HÄR och HÄR.

Ännu en fin dag utöver den vi satsade på städningen i fågelhuset. Soligt och varmt nästan hela dagen. Tack Gode Gud!

Rönnbär kunde vi plockat hur mycket som helst. Har aldrig sett nåt liknande. Och fina är de. I bästa fall sitter de länge nu när det finns sånt överdåd. Kanske får man se sidensvansarna i höst. Och domherrarna i vinter. Tre hinkar har samlats för infrysning till fåglarna. Plockar nog lite för egen del också. Butikerna har (förstås!) slutat med den rönnbärsgelé som älskas av Lilla Huset.

Nypon plockades i augusti. Fick löfte av en gammal bekant som råkade äga det ENORMA rosa rugosa-bestånd jag kikat på i många år. Lycklig var jag när skörden bärgats och lessonen likaså. De vräkte i sig av fröer, skal och innanmäte. Bara små flisor kvar i skålarna. Härligt. Nu frossar de i grenar med rönnbär och aroniabär så det står härliga till. Mörkröda i nyllet.

------------

Har väl aldrig sett domänerna så välansade som nu. Den Åkbara hämtades hos reparatörn. Vi fick den från Vännerna i fjol när de flyttade till lägenhet i Byn och den hade redan då sett sina bästa dagar. "Nu känns den som ny", sa Husbonden och fick klippt hela Parken och trädgården på en och en halv timme. Utan att bli urlakad för en gångs skull. Ny kniv också, kan veta.

-------------

Rent kusligt var det när Lilla Huset närgranskades av helikopter. Väldigt lågt och väldigt nära. TVÅ VARV. Kändes som de följde tomtgränsen och helikoptern lutade ibland framstupa. Tyckte det var äckligt. Hade jag inte varit inne i voljärerna med bärgrenar till fåglarna skulle jag hämtat kameran och fotat dem. Var det flygfoto på gång…? Kanske var det Google? Dom är visst riktigt påflugna i städerna när de fotar varje gata. Ruggigt. Såg för mig skräckscenarier om invasioner.

-------------

"Kan vi inte bara få vila från alla bilder", sa bisittaren Louise Epstein, välfunnet och originellt, i Nordegren i P1 apropå dagens snackis; den feministiska porren (vad det nu är). Ny DVD med sådant innehåll idag, minns inte namnet på tjejen som gjort den. Känns på något sätt inte helt nödvändigt.

I samma program berättade Nordegren om en svensexa han hört om där halva styrkan vände i dörren när det utlovats (hotats med…) strippa. "Det skulle aldrig min tjej acceptera" sa de och försvann.

Hoppsan…!!! Det HÄNDER äntligen något på fronten. Men… de skulle förstås skylla på tjejerna…

När städningen väl var klar öppnades luckorna och jag var redo med kameran. Fick jag vänta eller...

Nämen, ÄR det verkligen klart nu? FÅR vi verkligen komma in? VAD har dom gjort därinne?

Härligt doftande och rent... VÄLKOMNA NU SMÅ FÅGLAR!!! 

väntan, väntan, väntan...

Inspektionsgruppen var först.

Snart byggde det på med fler. Och till sist var hela flocken inne.

Nu gjorde den jäkla bloggen så igen... Dvs. minskade ett kollage som var tänkt större. I vanliga fall kan man lägga in en bild som är 500 pixlar bred och den täcker bloggens hela bredd. Kollaget nedan var gjort 700 pixlar brett men blev nedminskat till 350 här. Fattar ingenting.

NÅ..!! Smått blev det därmed och jag gör inte om det. Det skildrar storstädningen i fågelhuset i tur och ordning med skyffel, sop, sug, fönsterskrapa, mopp, skottkärror, tomt och... till sist klart.

Nu återstår att se vad bloggen gör med nästa kollage....

Näää, jag gick inte på fotoklubbens årsmöte i kväll. Det var nu den skulle bildas. Men jag avstod…

Har nämligen fått en påse under ena ögat som inflammerats. Ja, egentligen sitter påsen långt nere på kinden och är röd. Tycker det räcker med de påsar som tillkommit naturligt, vilka man har att förhålla sig till varje gång framför spegeln. Den här är dessutom i vägen och drar uppmärksamhet till sig. Nä, det fick allt vara.

Har inte heller ambitioner att åta mig några uppdrag. Sen tänker man ju på svininfluensan, varför utsätta sig mer än nödvändigt. Och sen skulle Uppdrag granskning följa upp läkarbristen i tv. (Sorgligt. Men intressant.)

Känner mig inte heller som nån fotograf just idag. Lilla Huset gjorde en inköpsresa till Grannbyn. Utan kamera, och det har sina risker. Det är nämligen då man ser de bästa motiven. Just idag var de vackra kossorna särdeles nära, och just idag cirklade den blå kärrhöken runt över fälten… Jösses, vilka bilder det KUNDE HA BLIVIT.

Kanske är kindpåsen nu på tillbakagång. Höll en ispåse på den idag och fasen vet om inte den minskade något i omfång. Ögat har inte heller runnit och svidit som igår. Hoppas…

Åååh, jisses... gissa om man är mör i kroppen efter sju timmars storstädning i fågelhuset. På två personer. Såpass krävs när man gör höstfint. Ryggskottet som hållit i sig över en månad nu är på tillbakagång så det gäller att vara försiktig. Korsetten på och inga knyckar. Det högg bara till en gång i ryggraden, uuuh.

Har bilder på evenemanget men hann inte bearbeta dem efter På Spåret-minnen på tv i kväll.

Däremot vill jag visa dagens bilder på ladusvalorna som tillbringade dagen på vårt tak och tv-antenn.

De har varit ute över åkrarna i bygden hela sommaren men nu var dom här igen. Samling inför avfärd. Man smälte ju helt när svalungarna låg och vältrade sig på takpannorna och vred upp sina vita magar mot solen, denna sista (?) sensommardag.  Kunde inte hålla mig... På darriga spagettiben styltade jag in efter kameran.

En unge ser ut som om den störtat rätt in i pannorna, men den lyfter bara vingarna för att släppa solen inpå kroppen.

När svalorna återvänder till häckplatsen så här strax före avfärden får jag för mig att de memorerar omgivningen för att känna igen sig när de återvänder nästa år. Får nog ställa den frågan till P1:s Naturmorgon.

Nog lever man mitt i naturen här. Husbonden hade just sällskap av en vårtbitare i tv-soffan (han kände hur det kröp på kroppen...) som fick släppas ut i sommarnatten genom fönstret.

Skymningen i det gula höstljuset sänker sig över Lilla Huset. Kom just in från fågelhuset där eftersläntrarna droppat in för kvällsmat och nattning. De satt ute så länge som möjligt i det mjuka duggregnet.

Vi håller på att notera kännetecken på kanarierna inför den förestående skilsmässan. Ja… en del ska säljas (suck…) och vi får inte av misstag göra oss av med trotjänarna. Hemska tanke… Nä, då behåller vi hellre några för säkerhets skull.

Vi trodde att vår färgmärkning med fotringarna skulle räcka, men de rackarna har fortsatt ändra färger under sensommaren.

Ett riktigt detektivarbete att nagelfara foton och tidigare noteringar (se bild t.v - hur lätt är det?). Jag var inte riktigt i form under våren-försommaren när jag tog "giftsprutorna" så jag har missat en del. Attans. Vi får ta den tid som behövs helt enkelt.

Vem som sjunger ska också kollas för att veta könen. Inte heller det är enkelt. Så här på sensommaren pågår den så kallade höstsången. De äldre hanarna är tysta, medan de yngre hanarna övar sig i hartzerkanariens kända rullsång och honorna stämmer in. Underbart vackert. Att skilja en unghanes trevande sång från en sångbegåvad hona kräver sitt musiköra, den saken är klar.

I morgon stundar dock storstädning hos fåglarna inför hösten-vintern. Och jag menar storstädning. Bäst att passa på när man lovat fint väder så att fjäderfäna kan vara ute. Vi har inspekterat omgivningarna i jakt på nya träd och buskar att sätta in till fåglarna.

Det eskalerande våldet i ungdomsgäng pågår och pågår. Inta bara i Malmö och Göteborg. Skadegörelse och bilbränder, brandbomber, rån och misshandel av oskyldiga, stenar mot brandkår och polis. Det är fruktansvärt. Och oftast går de skyldiga fria i brist på bevis.

Så här får det inte gå till. Det är ett angrepp på hela samhället, på våra samhällsbevarande myndigheter som ska skydda egendom och upprätthålla lag och ordning. Det är ett angrepp på civila som helt oprovocerat blir utsatta och skadade. Detta är inte värdigt ett samhälle. Det kostar ofantliga belopp.

Det är inte lätt att vara ung idag, utan framtid och utan möjlighet till egen inkomst. Vid början till sitt vuxna liv. Utanförskapet är gigantiskt. Jag ser det som ett rop på hjälp. Om jag hade varit ung idag och känt sådan vanmakt hade kanske även jag deltagit i protesterna. Det är inte värdigt ett samhälle att negligera det uppväxande släktet på detta vis.

Varför demonstrerar ingen? I min ungdom demonstrerade man. Tänk på Kårhusockupationen 1968 och alla andra ockupationer av rivningshus när det inte fanns bostäder. På 60-talets studentrevolter i hela Europa. På Skärholmsfruarnas strejk 1972 p.g.a höjda priser på mjölkprodukter och nötkött. Så kanaliserades missnöjet till något konstruktivt som gav resultat.

Hur som helst… borde man satsa på ungdom. Det vore en samhällsvinst att ordna sysselsättning, fritidsgårdar… vad som helst så att ungdomar känner sig delaktig i samhället. Hur kan man tro att de ska vilja göra en samhällsinsats när de är ställda utanför? Ge jobben till de yngre och låt äldre gå i förtida pension!

Det måste vara en ren samhällsvinst i utbyte mot alla dessa nerbrända skolor och annan våldsverkan som sker.