"Min livsregel är väldigt enkel.

Jag går upp om morgonen och till sängs om natten.

Däremellan håller jag mig sysselsatt så gott jag kan."

Cary Grant       

... skola vi häva upp vår röst och kräva vår rätt!

Efter några blodiga fingrar och bågnande trumhinnor kom nymfbebbarna ned i transportlådorna för sin första färd ut i livet. Nymferna går inte frivilligt med på att lämna barnkammaren, oftast sker detta under högljudda protester. Detta var inget undandtag. Nu blev dom särskilt morska eftersom hela gruppen om fem följdes åt.

Flisan tog skilsmässan med upphöjt lugn även om ögonen fick extra glans. Är alltför bekant med känslan. Hur man än älskar sina bebisar kommer den tid då demåste lämna barndomshemmet och dra ut i livet. Annars skulle våra respektive hus sprängas. Jungfruresan gick fint och efter sedvanlig märkning med fotringar - under nya protester - släpptes de in i vårt gamla lessonrum för en tid. De hade några timmar på sig att pusta ut före nattens välbehövliga vila.

När nykomlingarna är gamla nog och vi ser vilka kön det är ska vi flytta ihop dem med partner ur vår egen stamtrupp. Nytt friskt blod, är det tänkt. Jösses vad söta de är!

För landkrabborna i Lilla Huset vilka dagligen trampar Västgötaslättens jordar går det ungefär ett decennium mellan varje glimt av saltvatten. Således var detta en upplevelse utöver det vanliga. Vi är uppfödda vid havet fast på ömse sidor om Sverige så det kniper lite i hjärterötterna för varje vågskvalp. Husbonden greppade raskt en näve blöt tång att lukta på och ville knappt släppa taget. Och Ulrik (gamlingen) som är uppfödd på Orust i bakgrunden kanske erinrade sig några bekanta dofter där vi stod.

Vi besökte bloggvännen Flisan och hennes sambo för att hämta ett gäng nymfungar, men dagens avfärd liknade ingen annan i hela mitt liv. Förr var jag exemplariskt strukturerad och välplanerad, och 'packad' redan dagen före...;-) Idag var det snarare ett under att vi kom iväg utan att behöva vända efter nåt glömt. Packandet för en HALV DAGS utflykt tog en timme...

Herregud... jag måste äta något, tyckte jag. Grep i förbifarten en muffins, bredde en knäckemacka och svepte en dl morotsdryck. KARTAN! påminde Husbonden. Fram med pärmen där den låg. Hundarnas vattenskål, vatten, stövlar (mina) och kameraväska var med. Koppel likaså... en kvart försenade.

- Vi glömde transportlådorna för fåglarna! In efter dem i fågelhuset. - Men gurkan då (obligatorisk vätskereserv för resande fågel)! In och skära gurkskivor. - Och handdukar att lägga över dem! Ny tur mot huset. På väg mot garaget kom jag på: Mina bilglasögon!

Slutligen satt vi i bilen. - Vi får nog ha flexikopplen också, det blir ju promenad! Och jag MÅSTE nog ha korsetten ifall ryggen bråkar! Ur bilen en sista gång och hämta. Tre kvart försenade. Jag har aldrig upplevt nåt liknande. Men det var värt allt trassel och vi fick en jättefin dag i trevligt sällskap. Och fotominnen.

En film från Alliansfritt Sverige.

Creme de la creme är en förtjusande liten cremefärgad kanarieflicka som vi behåller. Hon är rackarns pigg, otroligt charmig, intelligent och levnadsglad. Men kan inte flyga så bra... Ibland föds det såna och de går naturligtvis inte att sälja till zoohandeln. Men avlivar en så pigg och glad liten fågel... det gör man bara inte.

Creme har lärt sig andra finurliga sätt att ta sig upp i grenverket. Ofta är hon uppe på de högst belägna grenarna och umgås med övriga fåglarna. Hon trivs, plockar och äter rönnbär på grenarna, hon hänger och klänger som vilken normal fågel som helst. Och hon är jättenyfiken. Nerfarten går galant, hon kastar sig ut och seglar. Numera kan hon också svänga under glidflykten. Lilla rara Creme de la creme, vi hoppas få ha kvar henne länge. Och vem vet... en vacker dag flyger hon kanske bättre.

Vaknade på fel dag, helt övertygad om att det var torsdag. Inte ens när morronsoffans fredagspanel var igång fattade jag. Va! Har dom flyttat dag för panelen! Tänkte jag irriterat. Utan att säga till mig! Jag begrep inget utan luffade på med torsdagskänsla i kroppen. Inte förrän radions vanliga fredagsämnen rullat på ett tag föll polletten ner. Hjärnan vaknade alltså först vid 12-tiden. Märkligt.

Hjärnor handlade också kvällens Skavlan om, ett enastående program. Där har SVT gjort ett riktigt kap i nygammalt public service-stuk. Anne Holt och Björn Ranelid var där liksom en amerikansk hjärnforskare som haft stroke samt killen som på 70-talet ägde Christian The Lion (världsberömd filmsnutt på You Tube). Kolossalt underhållande samtal med tänkvärda ord om Jantelagen och ärlighet. Får nog se reprisen för att minnas det viktiga.

Trots att ryggen ännu inte funkar riktigt har jag varit på benen tre dar å rad och lagat köttfärsmat för veckor framåt. Julen är räddad...hehe.

Bäst som jag hölls där vid spisen sågs genom fönstret HÖKEN fladdra som en fjäril över nymfvoljären. Han höll sig i luften hela tiden och drog snart bort över åkrarna. Hmmm, intressant... Han vågade inte sätta sig på voljären! Tackom och lovom för det gröna fula bärnätet vi hängt över, det fyller sin funktion. Våra fåglar avvaktade stilla och tyst i sina voljärer, trygga i förvissning om att de äro oåtkomliga. Målet uppnått...?

Slutligen önskas alla bloggbesökare en riktigt trevlig helg!

Såg i bloggen att det var ett år sen vi öppnade den nybyggda kungliga sviten (Royal Suite) för nymferna. Nu är de verkligen hemtama och roar sig kungligt mest varje dag i sitt luftiga hem. De såg tämligen vilsna ut på bilderna från invigningen förra året HÄR och vi hade inte ens fått in inredningen. De hade ju varit internerade så länge att vi hade bråttom att låta dem flyga igen.

Nu är det skillnad. Morgonen tillbringar vi här i solen, varmt och skönt.

Och så här ser det ut på golvet när vi har knipsat av alla rönnbär från kvistarna matte burit in. De flesta är utsugna på det gottaste och övriga utgör reserv längre fram.

Apropå föregående inlägg om "Kriget mot de fattiga" - om DET NYA UTANFÖRSKAPET så måste jag berätta vad som händer i kampen för de sjuka.

Har tidigare berättat om RESURS och har två länkar till dem (oss! - jag är ju med) till höger.

Vi har funnits i två och ett halvt år nu och många jobbar duktigt. Nya medlemmar hela tiden, duktiga och kloka människor som gör skillnad.

Det händer mycket i RESURS som står för REspekt för Sjuka och Utsattas Rätt i Samhället och som startades av läkaren Jenny, en riktig eldsjäl. Genom RESURS kan man hålla sig uppdaterad om vad som händer med försämrade regler, demonstrationer och manifestationer samt nya friska initiativ i kampen för de utsatta. RESURS har börjat synas i media och det blir stadigt BÄTTRE OCH BÄTTRE med den saken.

Det gäller nu också att sprida kunskap om hur de sjuka behandlas i Verklighetens Sverige. Två nya bloggar har startats där utförsäkrade kan lägga ut sina berättelser för allmänhetens kännedom. Det är:

RESURS på Aftonbladet (helt ny)  och   Utförsäkrad.

Några entusiaster har också startat Folkets Kassa för att hjälpa utförsäkrade i nöd.

Kika gärna på dessa!

Låt allmänheten få veta hur det står till!

Sprid Ordet!