Dessa böcker har jag köpt i vinter. En trevlig hög som väntar på mig. Den första har jag redan börjat på.

Kristendom för ateister, av Olle Carlsson.

"Jag tror inte på Gud. Men jag tror på något. Så låter nog den vanligaste trosbekännelsen idag. Olle Carlsson har under sina 25 år som präst sällan stött på en tvättäkta ateist. De allra flesta tycks, särskilt i livets svåra stunder, känna en närvaro av något större."

Olle Carlsson skriver rakt, enkelt och tydligt. Håller på med den just nu. En mycket lättläst bok. "Finns Gud? Vem är Gud? Prästen Olle Carlsson tar i sin bok Kristendom för ateister upp de riktigt stora frågorna, men på ett sätt som gör att alla känner sig accepterade. Han beskriver hur vår brist på kontakt med vårt inre och en högre mening leder in i en jakt på upplevelser, konsumtion och missbruk som ska fylla vårt behov av kärlek och tillhörighet."

Bokslut Reinfeldt, av Stefan Carlén, Christer Persson, Daniel Suhonen.

"Bokslut Reinfeldt är den efterfrågade uppföljaren till 2006 års succébok "Åtta år med Reinfeldt" (t.h.). Här skildras systematiskt den politik som förts under Reinfeldts fyra år vid makten. I boken visas steg för steg hur politiken metodiskt har varit inriktad på att rasera den svenska modell såsom vi känt den hittills. Här skildras också hur retoriken från Alliansen oftast har varit den rakt motsatta till den faktiskt förda politiken. En helt annan bild än den som ges i våra dominerande medier."

Så föll den svenska modellen, av Björn Elbrant.

"I en andlöst spännande berättelse får man steg för steg följa Sveriges väg mot 1990-talets ekonomiska kris. Hur den svenska modellen av maktbalans, tillväxt och välfärd bryts ner av politiska motsättningar och ekonomiska krafter som inte kan tyglas. Så föll den svenska modellen rymmer färgstarka porträtt av Palme, Bohman, Feldt, Bengt Dennis och Bengt Westerberg. Ingen ges någon hjältegloria, men läsaren får genom personerna storartade möjligheter att förstå 70- och 80-talens utveckling."

Dansen kring guldkalven: Så förändrades Sverige av börsbubblan.

"Björn Elmbrant är ingen stressad deadlinejournalist, han låter istället skildringen ta den tid som den behöver. Han driver sina teser på ett glasklart och rakt sätt. Han delar ut verbala smällar som kommer att få utsatta personer att lossa på slipsknuten och skrika efterklok tills korna går hem. Den som läser hans bok på rätt sätt har en hel massa att lära inför nästa gång dansen drar igång runt en helt annan, men antagligen snarlik, guldkalv."
- Hans bok borde vara obligatorisk läsning vid landets alla utbildningsinstitut för journalister. Och denna bok placerar dessutom Björn Elmbrant för all framtid i den svenska journalistikens Hall of fame, skrev Jan Guillou, Aftonbladet.

Prat, prat, prat: Krönikor om ett Sverige i förändring, av Björn Elmbrant.

"Trött på det förenklade mediabruset? Du är inte ensam. Allt fler människor vill bli betraktade som vuxna. Men de känner inte igen sig i den virtuella värld som mediafabrikerna förmedlar. Var finns komplikationerna? Finns det ingen som vågar säga emot? I Björn Elmbrants krönikor får du ofta avvikande förklaringar till det som sker. Bakom den lättsamma, raljerande tonen finns en stark lidelse för att demokrati och rättvisa är möjliga också i globaliseringens tid."

Hyperkapitalismen, av Björn Elmbrant.

"Inget samhälle där eliterna mest sysslat med ekonomisk spekulation har överlevt särskilt länge. Allting - politik, medier, kulturliv och mänskliga relationer - smittas idag av börsens högt uppskruvade tempo. Fort, fortare, fortast. Ekonomi är allt. Den starkaste måste få vinna. Men ingen verkar ansvarig för samhällsutvecklingen. I boken Hyperkapitalismen ställs frågan varför jakten på aktievärden ska bestämma allt, och om det går att förhindra utslagning och våldsamma motreaktioner. För det är inte någon naturlag att många beslut ska vara så ogenomträngliga och så svagt demokratiska som nu. Hyperkapitalismen är en bok som anvisar vägar bort från aktiehysterin och ger hopp om ett vitalare folkstyre."

I dag är Guds dag, av Wilfrid Stinissen.

"Ett ord för själen per dag. En stund av bön och vishet på morgonen eller kvällen. "Idag är Guds dag" är en närmast klassisk andaktsbok med 365 texter av Wilfrid Stinissen. Texterna har löpande datum då vissa texter anknyter till exempelvis fastan, påsktiden och jultiden."

Skovelmästaren: berättelser från Kolyma, av Varlam Sjalamov.

Denna fängslande bok, inte utan humor, hörde jag i P1:s radioföljetong ett år. Ville bara ha.

"Varlam Sjalamov (1907-82) tillbringade närmare 20 år i sovjetiska arbetsläger. Efter frigivandet bosatte han sig i Moskva, där han verkade som poet och journalist. Under samma tid skrev han fem samlingar med berättelser från arbetslägren. "Skovelmästaren" är den första av dessa att publiceras på svenska.
Berättelsecykeln "Skovelmästaren" hör till de mest centrala skönlitterära verken om det sovjetiska lägersystemet GULAG. Med ilska, bitter ironi och djup människokännedom fogar författaren samman minnen, lägerskrönor och porträtt till en kaotisk och gripande berättelse om en av den moderna tidens mörkaste stunder."

 Våren står still i kall nordan, blåst och torka, vad hade man mer kunnat vänta sig efter den vintern. Dagarna går, den ena dan är den andra lik. I Lilla Huset händer inget särskilt numera. Husbonden kämpar tappert med ogräs som tagit över i perennarabatten när vi satsade på fågelhuset. Några fröer är sådda. 

Själv har jag fullt upp med att lära mig hantera vad jag anar är kroniskt trötthetssyndrom (ME/CFS) i väntan på utredning i juni. I detta vacuum hushållas det med begränsade resurser, kallas visst  'pacing'.

Istället för att vara extra aktiv under bra dagar för att sedan rasa ihop följande vecka bör man finna en lagom nivå med de verksamheter man orkar, varken mer eller mindre, och växla mellan vila och aktivitet. Mycket vila. Lyckas ganska bra, har inte haft fullständigt breakdown på en månad.

Sjukgymnasten fick mig att inse att jag nog fått reumatism som följdsjukdom till min Crohn. Hur kul som helst... Värken som blossade upp när cortisonet sattes ut i december är envetet kvar men har mildrats något. Beror nog på att jag placerar min lekamen i solvärmen så snart tillfälle gives.

Det tar tid att landa i nya insikter och begränsningar och är en sorts livskris. Det lutar åt att jag snart ber om cortison igen för att få lite livskvalité. Men jag tvekar... vet inte vad som är rätt. Bearbetar.

Kvällens Uppdrag Granskning "All time high" behandlade den ruttna elmarknaden. Med den kristallklara pedagogik som programmet bemästrar till fullo visades på nytt den miljardrullning som pågått och pågår allt sedan EU:s avreglering av elmarknaden. Ja, vi vet ju redan att makten ligger i händerna på för få och att vi konsumenter betalar rubbet genom elräkningar. Men även genom skatter som genom statliga miljardstöd går till "fel" kraftverk. Inget vett i nåt hörn. Se programmet!

Vi såg hur gamla svenska pappersbruk, vår bästa exportgren, lägger ner på grund av enorma elpriser. Som en sa: "vi kan ju inte odla apelsiner här". Vi mister arbetstillfällen, och konsumenterna skinnas inpå bara kroppen. Ja, vi rånas. På grund av EU.

Detta kan bli en valfråga. Skulle sitta som en smäck för "bäverkvinnan" Maud Olofsson förvarade med tänder och klor alltihop - trots att Energimyndigheten slagit larm! Lars Ohly (V) och Peter Eriksson (MP) stod för klokheten. Personligen tror jag elröran är för komplicerad för valrörelsen, men vi får se...

Att 'hela skiten' beror på kapitalismen och EU fick vi flera bevis för och jag gnuggar händerna i förhoppning om att nu... nu rämnar det. Hur många smällar ska EU och euron klara innan det spricker? Grekerna jobbar bra på sitt håll och jag stöttar dem av hjärtat. Klart de är förbannade på banker och politiker som inte tagit ansvar. Sunt att de demonstrerar, det är mer än man ser här i Sverige. Tänk om vi kunde resa oss som en man mot en galen och felkonstruerad elmarknad. Men gör vi det...? Nähähäedå, vi tiger och lider. Hur mycket ska vi tåla? När ska svenskar vakna?

Och Tysklands Angela Merkel kämpar för euron som om det gällde livet. Hur mycket ska tyskarna orka betala? Och sen... när och OM Grekland "räddats" väntar Spanien, Portugal, Irland och Italien. Tack Gode Gud att vi sa nej till euron!

Vi borde även gå UT UR EU NU! Så vi kunde få behålla våra 33 miljarder (medlemsavgiften till EU) per år till vårt eget land och folk. Det finns ett liv utanför EU.

Sagt och tyckt med magkänslan, den enda sanna känslan.

I förtvivlans februari när permafrosten ännu betäckte vårt alplandskap brast jag sprickfärdig av längtan ut i bloggen att när våren kom då skulle... "minsta lilla solstråle omfamnas och varje liten knopp beundras och smekas med ögonen. Varje liten fågeldrill skulle insupas med öronen och bevaras i vårt minne. Och att gräset skulle klappas på och jordens dofter insupas".

Jag har inte glömt. Inget tas numera för givet. Ordagrant görs detta nu i lövsprickningens tid. Inte bara pingsten ger hänryckning. I år är våren speciell. I går repades lite färskt gräs till marsvinen och jag bar hem det tryckt mot näsan och bara sög i mig dofterna.

-------

Dagens bilder visar Lilla Husets egen knopptopp: Guldflädern leder ligan, rönnspirean håller på att gå om, häggmispeln är god trea och rönnens knoppar som ännu inte kan tävla med dem kommer att slå dem alla med häpnad. Och visst har björken musöron... precis till 1:a maj, som sig bör.

Favorien bland träd än RÖNNEN med sina vackra, stora, mjukluddiga, läckert gröna blad som fyller alla mellanrum till ett sammanhängande lum. Rönnen har också stora härliga vita blomklasar - för att inte tala om de vackra och nyttiga rönnbären. (Klicka för större bilder)

Vad är det här för mystiska spår i sanden? (Visst sjöng Peps en sång om detta en gång...) När solen lyser ner i dammen syns massor av dessa egendomliga tassavtryck förflytta sig på bottnen.

Jo, det är den här lille gynnaren och hela hans släkt.

Skräddaren som löper på vattnets ytspänning.

Nedan syns såväl skräddaren som hans avtryck på samma bild.

Fascinerande... ja, rent hypnotiserande...

I brist på fisk får man följa allt annat liv där nere.  

Härliga bilder på 1:a majtåg med vind i fanorna. Det måste väl vara vänstervinden... Ty, just lagom före 1:a maj presenterades en opinionsmätning som värmde mitt röda hjärta:

"Det rödgröna blocket drar ifrån och skulle ligga 8,1 procentenheter över det borgerliga om det vore riksdagsval i dag, enligt Synovates väljarbarometer för april månad. Avståndet mellan blocken har nästan fördubblats. [...] Totalt får det rödgöna blocket 51,2 procent i undersökningen, mot de borgerligas 43,1 procent."

Hoppas vinden håller i sig, borde kunna göra det med hur bra förslag som helst, järnvägar och bostäder ska byggas och rättvisan återställas. Yes, yes, yes... det börjar likna nåt.

Tyvärr kunde jag inte ge mig ut själv på demonstration, tål varken blåst eller att stå stilla långa för att lyssna på tal. Men sugen var jag. Desto roligare då att tv äntligen rapporterade hyggligt från 1:a maj, det var längesen.

"Av var och en efter förmåga,

åt var och en efter behov."

Måste bara visa...

Då jag hittills inte lyckats filma våra egna risfåglar så bra vill jag visa dessa charmiga busungar på video, inspelade i risfåglarnas naturliga ursprungsmiljöer. Som synes lever de ungefär som våra gråsparvar och pilfinkar.

Risfågeln kallas på engelska Java Bird och Java Sparrow och kom ursprungligen från Java, Sumatra och Bali. Den har även odlats i århundraden i Kina och Japan, samt inplanterats i Sydostafrika. (Padda oryzivora)

Dessa tre filmer hittades på sajten Just Javas som innehas av risfågeluppfödaren Steve Nesbitt. Kika gärna in där.

---------------------------------------------

Sist men inte minst kommer en liten söt badfilm med vita risfågelungar.